Om man tar begreppet marknad bokstavligt, är det ett ställe där man köper och säljer varor. Det torde innebära att marknaden inte bryr sig om kön utan eftersträvar den bästa varan till lägsta möjliga pris och den bästa möjliga arbetskraften till lägsta möjliga pris, oavsett kön. Marknaden skulle i denna mening – om den var helt fri – rätta till priser satta av fördomar, tradition, etc. Men kan marknaden vara könsneutral?

I Kvinnor i väglöst land (1995) intervjuar Lilian Ryd ett antal 90-åriga kvinnor om sin barndom kring förra sekelskiftet i det inre av övre Norrland där deras familjer var nybyggare. Barn, kvinnor och män arbetade hårt för att få fram kläder och mat och fylla familjens andra behov. Praktiskt taget allt producerades och konsumerades i hushållet. I dessa hushåll, men ännu mer i det traditionella bondesamhället, var arbetsuppgifterna uppdelade efter kön. Männen hade ansvaret för byggnationen, åkrarna (tillsammans med kvinnorna) och hästarna, kvinnorna för korna, smådjuren, klädproduktionen, matberedningen, vård av barn, sjuka och gamla. Kvinnor kunde vid behov ta över mäns arbete, vilket de ofta gjorde i de många krigen, men det var sällsynt att männen tog över kvinnornas.

De opersonliga marknadskrafternas kön

I bondesamhället fanns det en arbetsmarknad för pigor och drängar. Pigor fick hälften till två tredjedelar av vad drängarna tjänade. Lönerelationen var densamma på 1930-talet då drängarna fick 47 kr i månaden och pigorna 32 kronor plus kost och logi.

Arbete som associeras med det kvinnliga betingar ett lägre pris på marknaden, inte därför att det är mindre efterfrågat eller mindre värt utan därför att det uppfattas som kvinnligt – både av kvinnor och män. Särskilt drabbar detta de ”kvinnliga” arbetsområden som har sitt ursprung i hemmet eller hushållet. Med den industriella revolutionen och teknifieringen bröts gamla linjer upp. Yrken kom till som inte hade någon särskild könsmärkning från början. Detta var ett gyllene tillfälle för de opersonliga marknadskrafterna att finna det rätta priset på arbetskraften.

Ulla Wikanders studie Kvinnors och mäns arbeten vid Gustavbergs porslinsfabrik 1880-1980 (1988) visar att kvinnor var c:a 40 procent av arbetskraften utom under de sista årtiondena då andelen kvinnor steg. Genusarbetsdelningen var rigid men ett arbetsområde kunde gå från att vara kvinnligt till att bli manligt och tvärtom. Förändringarna kom då olika rationaliseringar infördes av verksledningen. Till exempel infördes en ny teknik, en stegmaskin, vid sidan av den rent hantverksmässiga produktionen. Den ansågs undermålig i jämförelse med hantverket, och en tid arbetade kvinnor och män sida vid sida som stegformare vid de nya maskinerna på 1880-talet. Men när det hantverksmässiga arbetet helt försvann blev detta ett kvalificerat arbete och ganska snart ett mansarbete. En enda arbetsuppgift, gjutarens, förblev könsintegrerat under hela den undersökta perioden. Det var ett tungt arbete med relativt låg status och det finns ingen egentlig förklaring till att just detta arbete motstod könssegregeringen.

Lena Sommestads Från mejerska till mejerist (1992) täcker tiden 1850-1950. Deras villkor är annorlunda än porslinsarbeterskornas. Mjölk, smör, ostproduktion var som tidigare nämnts helt och hållet kvinnornas område i det traditionella samhället. Smör var en exportvara under medeltiden i storlek i klass med järn och pälsverk. Det var kvinnorna som helt och hållet stod för den produktionen. Männen fick i vissa landsändar inte ens närvara vid tillverkningen. I slutet av 1800-talet kommersialiserades mejerihanteringen. Det var ett både tungt och kvalificerat arbete. Kvinnor fanns i högre befattningar som både länsmejerskor och föreståndare. Männens inbrytning kom via ny produktionsteknik men det dröjde ända till 1920-talet innan kvinnornas dominans bröts. På 1930-talet hade de till en stor del reducerats till männens hjälpredor, och så småningom försvann kvinnor som mejeriarbetare.

Kvinnliga och manliga lärare

Christina Florins Kampen om katedern (1987) behandlar feminiserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860-1906. Efter beslutet att införa allmän folkskola 1842 beslöt man att utbilda både kvinnor och män till läraryrket. Lönesättningen blev lika för dem, vilket får betraktas som sensationellt. En del av förklaringen är att de manliga och kvinnliga folkskollärarna rekryterades från olika klasser. Många män kom från bondeklassen. Kvinnorna hade medelklassbakgrund. Eftersom så många vägar var stängda för kvinnor var sökandetrycket högre på de kvinnliga seminarierna. De styrande tyckte uppenbarligen inte att de kunde sätta lönen lägre för kvinnorna. Detta förhållande varade till början av 1900-talet. Då hade folkskollärarkåren utbildats, professionaliserats och organiserat sig. I brist på alternativ var läraryrket attraktivt för kvinnor och andelen kvinnliga folkskollärare ökade.

Ecklesiastikministern Fridtjuv Berg, själv folkskollärare, aktiv reformator och ledare för folkskollärarförbundet, drev år 1906 genom att de manliga lärarna skulle få högre lön än de kvinnliga. Han menade att det var nödvändigt att hejda feminiseringen av folkskollärarkåren. Beslutet föregicks av en intensiv debatt där det bland annat hävdades att de kvinnliga lärarna inte var lika bra som de manliga, åtminstone inte för de äldre eleverna. I Sveriges allmänna folkskollärarförening var både kvinnor och män organiserade, men organisationen leddes av män.”Att mina kamrater kunde göra mig detta” skriver en kvinnlig folkskollärare efter riksdagens beslut om olika lönesättning.

Ojämställt jämställt

I ett historiskt perspektiv torde numera vara klart att fackets intressen länge var identiska med männens. Arbetsgivarnas intressen var mer komplicerade eftersom kvinnorna såsom arbetskraft var billigare än män. Egentligen är det en gåta ur marknadssynpunkt (om man inte är medveten om den manliga normens primat) att de inte anställde kvinnor i högre utsträckning än de gjorde. När de särskilda kvinnolönerna inom industrin avskaffades under 1960-talet hade det inte särskilt stor betydelse eftersom arbetsmarknaden var rejält könssegregerad. Vår första professor i kvinnohistoria, Gunhild Kyle har visat att man utan vidare bedömde kvinnoarbeten som mindre kvalificerade och därmed lägre avlönade. Det var på 1960- och 70-talen som kvinnorna strömmade ut på arbetsmarknaden med hjälp av en engagerad jämställdhetsdebatt och tryck ovanifrån.

Gunnel Forsbergs Industriomvandling och lönestruktur. Fallstudier på fyra lokala arbetsmarknader (1989) beskriver Scan västs tre kronfågelfabriker och en fabrik för slakt av boskap. Kvinnorna slaktade kycklingarna och männen boskapen. Hennes resultat visar på könssegregering och lägre lön och status för kvinnojobben. Annika Baudes Kvinnans plats på jobbet (1992) och Vision av jämställdhet (1992) studerar könskodningen i bageribranschen, fiskekonservindustrin, choklad- och karamellbranschen och charkuteri- och slakteribranschen i början av 1980-talet. De kvinnliga anställda hade konsekvent de lägst betalda, mest monotona och mest övervakade arbetena. Kvinnor kom in i mansjobb bara när det inte fanns män att tillgå. Det är naturligtvis en stor skillnad i levnadsvillkor och allmän uppfattning om jämställdhet mellan förra sekelskiftet och 1980-talet. Men frågan är om avståndet mellan kvinnor och män ifråga om lön och status har förändrats under denna tid.

I Ny organisation, ny teknik – nya genusrelationer? (1996) undersöker Lena Petterson vad som hände när tekniken förändrades vid två företag på 1990-talet. På ytmonteringen vid ett elektronikföretag som var kvinnligt könskodat togs män in samtidigt som maskinerna moderniserades. Jämställdhetsambitionerna var höga och både kvinnor och män uppfattade sig som jämlika och gjorde genom arbetsrotation samma arbete sida vid sida. Det andra företaget var ett verkstadsföretags hydraulavdelning. Här var arbetet manligt kodat, men en del kvinnor togs in för att främja integreringen. Huvudresultatet från studien är att där män gjorde entré i ett kvinnodominerat yrke fick de en viss teknisk utbildning och högre lön än kvinnorna. Där ett fåtal kvinnor kom in på ett mansdominerat område, förblev de ett fåtal, fick ingen extra teknisk utbildning och tenderade att skiktas bort från det tekniska arbetet.

Sämre könsfördelning

Marknaden utgår från de premisser som gives. Om premisserna inte är könsneutrala är inte marknaden det heller. Könssegregeringen i yrkeslivet tycks således vara en ständig pågående verksamhet. Problemet är att den manliga normens primat föreskriver värdet av de olika sektorerna i samhället. Det är inte liberalismens jämställda individbegrepp som hjälper oss här utan en kamp för den kvinnliga normens primat.

Man kan invända att utvecklingen på 2000-talet har varit positiv. Kvinnor har ökat sin andel i den högre utbildningen och i förvärvsarbetet. Lönegapet har minskat. Om inte kvinnor har krossat glastaket, slår vi åtminstone huvudet i det. Jämställdheten finns runt hörnet. Men år 2010 hade bara fyra yrkesområden (administratörer i offentlig förvaltning, kockar/kokerskor, läkare och universitets-och högskolelärare) av de 30 största, en könsfördelning enlig regeln 40-60%. Tidigare var det sju. Jämställdheten finns inte runt hörnet.