Efter 38 år i livsmedelsbranschen har axlar och nacke tagit rejält stryk. Störst påfrestning för ett butiksbiträde är det monotona kassaarbetet, där kunder bygger varuberg och kassörskan lyfter kilo efter kilo av varor, timme efter timme. Men även att packa upp varor kan vara nog så tungt.

När problemen med nacken var som värst och Annika deKlonia drabbades av återkommande nackspärrar för några år sedan var hon sjukskriven i kortare omgångar. Men sjukskriven är inget hon vill vara.

– Jag tar hellre en värktablett och jobbar. Jag vet inte hur många andra som gör likadant men jag skulle tro att det är runt 80 procent av oss som jobbar i livsmedelsbutiker, säger hon.

Annika deKlonia har inte bara sin egna långa erfarenhet av branschen i ryggen när hon gör en kvalificerad gissning över hur många butiksbiträden som drabbas av värk. Hon är dessutom fackligt aktiv, som ordförande för fackförbundet Handels stockholmsavdelning, och hon håller återkommande utbildningar för skyddsombud. Det är här, på kontoret på Sveavägen i Stockholm som vi slår oss ner för att prata om värk och arbetsmiljö.

Vill inte vara sjukskriven

Annika deKlonia har just kommit hem från Gotland där hon hållit en skyddsombudskurs. Det fackliga engagemanget gör att hon nästan dagligen får höra berättelser om hur människor mår och har det på jobbet. Senast för ett par dagar sedan, berättar hon, hamnade en kollega på akuten.

– Det var en tjej i 50-årsåldern, som går till jobbet varenda dag. Nu fick hon åka in akut och de visade sig att hon hade ett diskbråck som hon har gått med, men tills nu har hon inte visat någonting. Hade hon inte haft SÅ ont hade hon tagit sina värktabletter och kämpat på som vanligt.

Själv är Annika deKlonia inget undantag.

– Jag äter en Tradolan om dagen för att kunna jobba, och det har jag gjort i snart åtta år. Jag vill inte vara sjukskriven! Det är förslitningar och knutor som inte går att lösa upp och en frozen sholder som jag dras med. Utan min tablett skulle jag inte kunna gå och jobba, förklarar hon.

Att så många kvinnor – för kvinnodominansen i butikerna är fortfarande stor – upplever värk men ändå inte sjukskriver sig förklarar Annika deKlonia med att många har en hög arbetsmoral men att det också kostar mycket att vara sjuk.

– Högsta lön enligt kollektivavtalet når du efter tre års erfarenhet, då tjänar du 19 937 kronor i månaden före skatt. Det är dyrt att vara sjuk. Med en så låg lön känns en karensdag och att få ut mindre än 80 procent av lönen från Försäkringskassan. Det snackas mycket om fusk och sjukskrivningar, men jag ser framför allt det omvända, att folk jobbar på trots allvarliga smärtor, säger hon.

Hon menar dessutom att den ekonomiska stressen bidrar till känslan av att inte ha kontroll över sitt liv. Annika deKlonia lutar sig fram över bordet, hon är märkbart upprörd när hon pratar om detta:

– Det är klart att lönen påverkar dig, psykosocialt! De tycker inte att vi är värda mer. Det känns, ärligt talat, som ett slag i ansiktet!

Komplex könssegregering

Värk, stress och utmattning hör till de vanligaste diagnoserna för längre sjukskrivningar relaterade till den svenska arbetsmarknaden. Värst drabbade är kvinnor. Arbetsolyckor som leder till sjukskrivning är visserligen vanligare bland män än bland kvinnor. Men trots det är risken att drabbas av olika typer av ohälsa på grund av sitt jobb större bland kvinnor än bland män. En viktig förklaring till det är könsuppdelningen på arbetsmarknaden.

Forskarna har valt tre ord för att beskriva hur en komplex könssegregering finns på alla nivåer av arbetsmarknaden: ”horisontell”, ”vertikal” och ”intern”.

Med horisontell segregering menas att kvinnor arbetar i vissa yrken och branscher och män i andra. Generellt värderas de kvinnodominerade branscherna lägre vad gäller lön och arbetsvillkoren är över lag tuffare.

Annika deKlonia jobbar sedan 20 år tillbaka i samma livsmedelsbutik, på Folkungagatan i Stockholm. Hon har hunnit uppleva hur rationaliseringar av arbetslivet i hela samhället även påverkat livsmedelsbranschen.

– Det är klart att det leder till en större press på oss som jobbar i butiken, när det inte finns tid för något vardagsprat. Jag menar inte att vi ska kunna stå och prata med varandra i hörnen varenda dag, men någon form av luft i organisationen behövs. I dag är vi 38 anställda i butiken – för 20 år sedan var vi ungefär dubbelt så många. Vi har ett jättebrett sortiment, vilket gör jobbet roligare, men det tar tid. Och vi som är anställda är kostnaden för arbetsgivaren.

Under en 20-årsperiod har personalstyrkan halverats. Annikas berättelse om en enskild butik är inget undantag. I städbranschen, inom vård och omsorg – ja inom hela arbetsmarknaden ser mönstret likadant ut.

Varannan arbetande kvinna i Sverige arbetar inom offentlig sektor och där har nedskärningarna pågått sedan 1990-talet och vetenskaplig forskning har kunnat visa att det haft en direkt påverkan på kvinnors ohälsotal.

Brist på inflytande

En annan stressfaktor som påverkar hälsan är inflytande, eller bristen på inflytande, på jobbet. När kvinnor finns på lägre nivåer än män i organisationer är det frågan om vertikal segregering. Flera studier har visat att arbetstagare med låg status och mindre befogenheter har längre tid med stående och gående arbete och med mer belastande och obekväma arbetsställningar, jämfört med de som har högre status och mer befogenheter. Brist på inflytande innebär dessutom en psykisk stress.

– Vi går och står hela dagarna, förklarar Annika deKlonia. Lägg till det monotont arbete, ibland hela dagar i sträck. Det värsta är att unga människor inte förstår, för de känner inte av det. Men efter ett par år har jobbet frestat på nacke och axlar. Då har man problem! Men det mesta syns inte ens i statistiken, många tiger om hur de har det och kämpar på. Lägg till det stressen och oron för rånrisk när du hanterar stora summor pengar, så har du en bild av hur vi har det.

Den vertikala uppdelningen känner hon igen, i och med att männen i branschen vanligen får de mest utvecklande ansvarsuppgifterna.

– Men i min butik är det inte så! Chefen ger hellre mer ansvar till kvinnor.

Intern könssegregering betyder att kvinnor och män har samma yrke, och ibland samma arbetsgivare, men ändå utför olika arbetsuppgifter. Det betyder att ett yrke som på ytan ser ut att vara jämställt ända kan vara könssegregerat i praktiken, till exempel om de flesta kvinnliga städare moppar för hand medan de flesta manliga städare kör golvrengörningsmaskiner.

Ett tydligt exempel är uppdelningen inom industrin. Kvinnorna gör oftare mer ensidiga upprepande arbeten, medan männen oftare sköter maskiner och har mer varierat arbete, visar till exempel en aktuell rapport från Afa försäkring, baserad på studier i förpackningsindustrin.

Forskare som velat jämföra situationen för kvinnor och män som gör samma typ av jobb på samma arbetsplats har funnit att det är nästintill omöjligt att genomföra en sådan typ av forskning – för män och kvinnor utför inte samma arbete ens när deras titel är densamma. Men några studier finns och ett exempel på vad de kommer fram till är att i arbeten där kvinnor och män har identiska arbetsuppgifter och samma exponering för belastande arbetsställningar och arbetsrörelser har kvinnor högre muskulär aktivitet i förhållande till sin muskulära kapacitet.

Den slutsats forskarna drar är att könsspecifika arbets- och livsvillkor troligen är viktigare än biologiska skillnader mellan kvinnor och män för att förklara könsskillnader i förekomst av värk i kroppen.

Tiden som inte räcker

Till stressen, bristen på inflytande och monotona sysslor som sliter på kroppen kommer att arbetstiderna i vårt så kallade 24-timmarssamhälle blir allt mer flexibla. Den butik Annika deKlonia jobbar i håller öppet klockan 7-23 varje dag och det innebär att kvällspass och helger ska bemannas av de anställda.

Fler kvinnor än män arbetar på obekväm arbetstid och bara knappt två av tre arbetarkvinnor arbetar numera enbart dagtid och på vardagar. Det visar Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning från 2010. En fjärdedel av kvinnorna har skiftarbete av något slag, jämfört med en femtedel av männen. Tio procent går på nattpass.

I till exempel klädbutiker arbetar stora grupper kvinnor deltid och hoppar in på korta tjänster morgnar och kvällar, eftersom det många gånger är svårt att få en heltidstjänst. Intressant är att så ser situationen inte riktigt ut om man jämför personalens situation i el-kedjorna, eller i byggvaruhusen. Där jobbar nästan enbart män och där finns många heltider.

– Det handlar framför allt om en vilja från arbetsgivarens sida. Klädbutikerna vill inte. I den butik jag jobbar har vi sett till att nästan alla jobbar heltid, det är möjligt om man organiserar sig och ställer krav, kommenterar Annika deKlonia.


Risken är att oregelbundna arbetstider skapar ohälsa, och ständigt nattarbete är det mest problematiska för hälsan, konstaterar Björn Karlson, forskare i arbetslivs- och organisationspsykologi vid Lunds universitet.

Han menar att medicinska risker kopplade till skiftarbete har konstaterats främst för uppkomst av hjärt- och kärlsjukdom, bröstcancer, magsår och MS. En annan konsekvens är att halten av stresshormonet kortisol sänks kvällstid medan sömnhormonet melatonin ökar.
En outforskad ohälsofaktor är dessutom de delade turerna som blir allt vanligare, främst i kvinnodominerade branscher, vilket innebär att arbetsdagen styckas upp i ett arbetspass på morgonen och ett på kvällen med en obetald paus där emellan. Fackförbundet Kommunal ser en ökande trend för den typen av tjänster. Hur de delade turerna påverkar hälsan är det dock ingen som vet – det finns ännu inga vetenskapliga utvärderingar av dem.

Ingen tid för återhämtning

Störst är risken för ohälsa för den som utsätts för stor stress under längre tid och inte får tillräcklig tid för återhämtning. Därför spelar kvinnors större ansvar för obetalt hemarbete dessutom roll för hälsan – med mer jobb hemma blir tiden för återhämtning mindre, vilket innebär ett större stresspåslag och en högre fysisk belastning.

Trots att fler kvinnor än män arbetar deltid (en tredjedel av de sysselsatta kvinnorna och var tionde sysselsatt man) betyder det inte att kvinnorna har mer tid för återhämtning. Kvinnors arbetstid är i hög utsträckning kopplad till antalet barn och yngsta barnets ålder. Männens arbetstid påverkas däremot inte av om de har barn.

Under en vecka utför kvinnor drygt 28 timmar och män nästan 20 timmar obetalt arbete.
Förutom att kvinnor lägger mer tid på obetalt arbete hemma, är även hemarbetet till stor del könssegregerat och de sysslor kvinnor sköter huvudparten av, som att hämta barn, laga mat och städa, är oftare mer tidsstyrda än de sysslor männen sköter en större del av, som trädgårdsarbete, reparationer och bilvård.

Detta leder till att kvinnor ofta har en ojämn dygns- och veckorytm och att den fria tiden för fysisk och mental återhämtning styckas upp av ständiga ”måsten”.
I den stora svenska tvärvetenskapliga MOA-studien, från 1990-talet, framkom bland annat att kvinnor som hade hög belastning både i arbetet och på fritiden var de som oftast rapporterade värk i rörelseorganen. Detta var framför allt tydligt bland kvinnor i arbetaryrken och vård- och omsorgsyrken.

– Jag har tre barn vuxna nu. När de var små jobbade jag deltid, 32 timmar i veckan för att få livspusslet att gå ihop. Det var inte precis som att man jobbade mindre då. Innan man lagat middag och ungarna kommit i säng hade man ju jobbat oavbrutet sedan tidig morgon. Man sover kanske 5–6 timmar per natt, men hur mycket har man vilat, det är frågan?

Stresspåslaget är där ständigt. Det är klart att det påverkar lika mycket som jobbet att du inte hinner återhämta dig, säger Annika deKlonia.

Hon menar att kvinnors större ansvar för det obetalda hemarbetet ger konsekvenser på fler plan. När många kvinnor måste jobba deltid för att hinna med hemma påverkas segregeringen på jobbet. En anledning till att de utvecklande ansvarsområdena går till männen är att de finns där på heltid, vilket också visar sig i lönekuvertet.