”Den paraguayanska rättvisan hindrar frigivningen av Carmen Villalba genom absurda förvecklingar i samklang med dess politiska intressen, men folket står på gatorna och kräver hennes frigivning”, skriver Lila Báez och Oscar Castelnovo.
Den 16 augusti för 49 år sedan föddes Carmen Villalba i den lilla staden Loreto, Concepción, Paraguay, i en bondefamiljs famn. Hon tog den väpnade kampens väg inför de blodiga orättvisor som drabbade invånarna i Guarani-nationen och deras mark. Orättvisor som gjorde Paraguay till det mest ojämlika landet i Amerika när det gäller markägande, till förmån för oligarkin som tillskansade sig folkets mark.
Trots att Carmen Villalba avtjänat mer än hela sitt 18-åriga straff förblir hon en politisk fånge bakom Buen Pastor-fängelsets galler i Asunción. Rättsväsendet förlängde hennes straff till år 2035 med en rättslig manöver som anmälts av människorättsorganisationer och är olaglig även enligt paraguayansk lag.
Néstor, Carmen Villalbas ende son, mördades 2010. För mordet finns fortfarande inga ansvariga. Ingen har heller ställts till svars för dottern Lichitas påtvingade försvinnande den 30 november 2020 i närheten av Kule Guazú (Cerro Guazú), Amambay.
I samma område kidnappades, våldtogs och sköts hennes två 11-åriga syskonbarn Lilian och María till döds i september 2020. Detta inom ramen för en operation av den väpnade säkerhetsstyrkan Fuerza de tarea conjunta. De klädde flickorna i uniformer för att sedan anklaga dem för att vara ”gerillasoldater”.
Metoden kallas ”falska positiva” och har använts också i Colombia.
Carmen Villalbas syster, Laura var den sista som såg Lichita vid liv i Kule Guazú. Hon greps och fängslades för “vapeninnehav” utan bevis, och anklagas för brott hon aldrig begått.
I juli 2021 hade Carmen Villalba avtjänat hela sitt 18-åriga straff och har olagligt berövats sin rätt till frihet sedan dess. Den paraguayanska rättvisan hindrar frigivningen av Carmen Villalba genom absurda förvecklingar i samklang med dess politiska intressen, men folket står på gatorna och kräver hennes frigivning.
Åklagarmyndigheten grävde upp en anmälan som preskriberades och arkiverades av åklagaren 2005. På den tid bestod fallet av 190 sidor med titeln ”Motstånd mot myndighet”, en brottsrubricering som straffas med maximalt fem år. 2018 dyker fallet upp igen. Nu bestod det plötsligt av 78 sidor med rubriceringen ändrad till “Försök till dråp”; och en påföljd på 15 år.
Det är ett tydligt politiskt beslut som är oförenligt med lagarna i det land där Coloradopartiet styr, samma parti som diktatorn Alfredo Stroessner ledde.
Denna tyrann var en grym mördare av Guarani-folket, av bönder och arbetare, och tog flickor i åldern 9-15 år som byte och höll dem kidnappade.
Övergrepp begicks av både diktatorn själv och hans trupp. Efter en period byttes flickorna ut och de som tillbringat månader underkuvade med dagliga våldtäkter avrättades. Idag finns det vittnesmål från överlevande som berättar om dessa fasor.
Lichita och hennes tvillingsyster Anahí (som bor i Buenos Aires), fyllde 16 år den 2 mars. Carmen Villalba skriver vid tillfället:
”Brev till mina två vackra, idag är det eran födelsedag, mina tvillingars födelsedag, och idag är ni inte här, det finns ingen choklad, det finns ingen tårta, det finns inga lekar, ingen ’inburad kalkon’…”
Vidare skriver hon:
”Lichita, var är du? Vi har inte hört från dig på 15 månader, Kule Guazú, där du stannade, tystnade, odjuren som har makten lät inte någon följa dina spår och det gör de inte än idag. Var har de dig, min dotter? En smärtsam tomhet nästlar sig in i mammas hjärta, jag vet inte om den någonsin kommer att släppa eller förbli permanent. Jag skäms inte för att dränka denna smärta i mina tårar. Jag kommer inte att normalisera det påtvingade försvinnande du utsattes för, min Lichita. Du är så närvarande. Du är intakt i mitt minne, med din busiga skönhet, min flicka, som sötade min själ och mildrade mina fängelsestraff.”
Carmen Villalba fortsätter: ”Lichita, berättelsen om dig, om en heroisk tjej, är redan en del av vårt Amerikas revolutionära sång. Den färdas genom gatorna, genom städerna, stadsdelarna, den finns hos arbetarnas, böndernas och urfolkens soppkök och bär på styrkan av din kamp. Vi letar fortfarande efter dig, dottern min.”
I en intervju uttrycker Carmen Villalba att hon vill vara fri för att ”vända upp och ner på världen om det behövs” och marschera för att återförenas med sin dotter.
Kampen för Carmen Villalbas frihet är kampen för att förverkliga motsatsen till de normer som råder i Latinamerikas domstolar. Så länge hon inte friges kommer aktivister att mobilisera på olika platser runtom i världen. Aktivisterna kommer att vidta åtgärder för att avslöja mördarnas namn och/eller deras bilder världen över, och på så sätt kräva Carmen Villalbas omedelbara frigivning. Vilket också skedde den 8 mars på Internationella arbetarkvinnodagen.
Lila Báez och Oscar Castelnovo är medlemmar i samordningsgruppen för Carmen Villalbas frihet (Argentina-Paraguay).
