Föräldraledigheten är nu ännu mer ojämställd och trenden är dessutom negativ.
– Jag är djupt oroad och förvånad över att vi inte kommit längre. Vi vet att ojämställd föräldraledighet påverkar kvinnors karriär och inkomst negativt, säger TCO:s ordförande Therese Svanström.

Räknad i betald föräldraledighet är kvinnor borta från arbetet i 8,6 månader under ett barns två första år. Den siffran stiger till 12,7 månader när den obetalda ledigheten räknas in. För män är motsvarande siffror 2,4 och 3,4 månader. Kvinnor är alltså frånvarande från jobbet utan ersättning under längre tid än män är föräldralediga både med och utan ersättning.

Skillnaden mellan kvinnors och mäns andel obetald föräldraledighet har dessutom ökat de senaste sex åren, där kvinnors andel obetald ledighet ökar mer än männens. Den långa ofta sammanhängande frånvaron (för kvinnor) leder i sin tur till negativa konsekvenser för karriär, inkomst och i förlängningen även pension. Allt pekar på att gapet kan bli större om trenden fortsätter.

”Men vårt största problemet är attityden till arbete. Att det är genom arbetet vi har existensberättigande. ”

– Om den ekonomiska jämställdheten ska öka behöver föräldraledigheten fördelas mer jämnt. För det krävs politiska reformer. TCO föreslår bland annat att föräldraförsäkringen ska tredelas. Vi behöver ett regelverk som signalerar att målet är ett jämställt föräldraskap, säger Therese Svanström.

Samtidigt läser jag i DN om hur Tova mådde bättre av att vara långledig med sina barn, och att hon tyckte det var en väldigt befriande upplevelse att inte göra särskilt mycket alls förutom att vara med barnet. Inte stressa, ruscha och prestera hela tiden.

En annan artikel berättar att ju längre en förälder är ledig med sitt nyfödda barn, desto bättre skydd mot mental ohälsa. Det visar forskning från Stockholms universitet som publicerats i The Lancet public health. Den skyddande effekten kan dessutom hålla i sig i decennier..

Vi har alltså två problem. För det första leder dagens konstruktion av föräldraförsäkringen till ojämlikhet och för det andra verkar längden på ledigheten för kort. Det första problemet kan enkelt åtgärdas genom att föräldraförsäkringen blir individuell, dvs lika fördelning mellan föräldrarna. Det andra problemet borde inte heller vara svårt att lösa. Föräldraförsäkringen får helt enkelt förlängas. En hälsoförebyggande åtgärd.

”Helhetsperspektiv och långsiktig hållbarhet har ersatts av kortsiktig konkurrens och teknikdriven överkonsumtion.”

Men vårt största problemet är attityden till arbete. Att det är genom arbetet vi har existensberättigande. Föreställningen om att det är ett barns högsta lycka att se sina bägge föräldrar gå till jobbet. En uppfattning som omhuldas varmt av många politiska partier, då under benämningen ”arbetslinjen”. Om vi byter ut ”leva för att arbeta” mot ”arbeta för att leva” och kombinerar det med en länge efterlängtad arbetstidsförkortning (med oförändrad lön) så kommer vi närmare det mått på välfärd som också kan betecknas hållbart.

Att ha kvinnors och barns behov som utgångspunkt för strukturella förändringar har märkligt nog länge setts som att gynna ett ”särintresse”. Den manliga normen har fått stå som modell i samhällsbygget, inte minst när det gäller arbetslivet. Helhetsperspektiv och långsiktig hållbarhet har ersatts av kortsiktig konkurrens och teknikdriven överkonsumtion. I ett klimatperspektiv håller inte de traditionella utvecklingsargumenten. Ständigt ökad materiell konsumtion som en följd av ständigt ökad produktion/produktivitet är ohållbart. Det vet vi. Alltså måste vi omdefiniera ordet ”välfärd”. Det traditionella BNP-måttet är omodernt och har egentligen inget med välfärd att göra. Det är ett instrument för att kunna jämföra olika länders ekonomiska utveckling och skapa inbördes konkurrens.

”Klimatkrisen har gett arbetstidsfrågan ny och nödvändig näring.”

FN:s utvecklingsprogram har genom sina Human Development Index påbörjat en omdefiniering av begreppet tillväxt/välfärd. De mäter helt enkelt viktiga faktorer för människor; utbildning, sjukvård, kvinnors deltagande och medborgarnas medellivslängd. I en sådan mätstock kan uppgifter om arbetstid, både betald och obetald, synliggöras och det välfärdsarbete som många (kvinnor) gör genom omsorg och service utanför den ordinarie arbetsmarknaden kan kopplas ihop med hållbar utveckling och miljö. På så vis får vi ett betydligt bättre mått på hur människor faktiskt mår – om vi ”färdas väl”.
Klimatkrisen har gett arbetstidsfrågan ny och nödvändig näring.

Gudrun Schyman, frilansfeminist och freds-och klimataktivist.