Kommentar

Den eviga jazzrebellen Alice Babs 100 år

Den 26 januari 2024 är det 100 år sedan den avlidna sångerskan och artisten Alice Babs föddes.

”Med sitt imponerande röstomfång förmådde Alice att ge varje frasering den rätta, slagkraftiga energin och på så vis blev hon som en samlad röst för en hel generations vilda, hemliga drömmar”, skriver Filip Hallbäck i en hyllning till jazzrebellen Alice Babs som skulle fyllt 100 år i år.

Alice Babs kom att bli en av Sveriges mest populära, internationellt mest framgångsrika och mångsidiga sångerskor under 1900-talet. Låt efter låt slog försäljningsrekord och hon sjöng utsålda hus runtom i Sverige.

Men inte bara det. Alice Babs har också varit en viktig förebild och banat väg för efterkommande kvinnliga artister som Monica Zetterlund, Anita Lindblom, Siw Malmkvist och Barbro ”Lill-Babs” Svensson.

Alice Babs, eller Alice Hildur Nilsson, föddes den 26:e januari 1924 i Kalmar, men växte upp i Västervik hos en musikaliskt begåvad familj. Hennes mamma Hildur var sångerska och pappa Jean var biografpianist. Förutom att komponera flera sånger till sin dotter undervisade han henne i harmonilära.

En avgörande händelse under Alice Babs uppväxt inträffade 1937 när Alice av en slump träffade sångpedagogen Lina Boldemann, som där och då såg Alices kapacitet och potential. Familjen flyttade till Stockholm för att ge Alice möjlighet att vidareutveckla sin sångtalang under Linas vägledning.

Tidiga jazzinfluenser

Alices allra första inspelning var Joddlarflickan (1939) och under samma år anlitades hon vid flera arrangemang i Stockholm, bland annat skoldanser, på Chinateatern, i Gösta Törners band och i radioprogrammet Vårat gäng som under 1938–1946 sände jazzinfluerad musik och riktade sig till en ung publik.

Sammantaget ledde det hela till att hon blev ett namn på mångas läppar. Ett framtidslöfte. Frågan var inte ”om”, utan ”när” denna stjärna skulle bli född.

Och svaret kom redan året efter, då den då 16-åriga Alice medverkade i Schamyl Baumans musikaliska komedi Swing it, magistern (1940). Med sin blonda, välvårdade, närmast sockersöta utstrålning, sprudlande scenglädje och melodiösa stämma blev hon Sveriges allra första tonårsidol.

En jazzrebell. I hennes skolade röst fanns den inledningsvis oskuldsfulla klangen som med lätthet kunde övergå till ett kaxigt och självsäkert så kallat ”scatsinging”.

Alice Babs Sjöblom fick många utmärkelser under sin livstid. Här tilldelar kulturminister Marita Ulvskog (th) medaljen Illis Quorum till sångerskan. Foto Anders Wiklund/TT

Populär bland de unga

Med sitt imponerande röstomfång förmådde Alice att ge varje frasering den rätta, slagkraftiga energin och på så vis blev hon som en samlad röst för en hel generations vilda, hemliga drömmar. Ungdomar som ville bryta sig loss från sina föräldrars grepp och bara få skaka loss till jazzmusikens rytmer älskade henne. Inte undra på att hennes genombrott förorsakade moralpanik hos den äldre generationen, som provocerades av blotta tanken på att en nordisk flicka sjöng svart musik.

Kompositören Eric Westberg, som i början av 1940-talet var direktör för STIM (Föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå), avskydde Alice Babs och skrev i Filmjournalen om att flickor som sjunger refräng låter som ”slynor”.

De misogyna ordalagen innebar dock ingen negativ inverkan på Alice Babs karriär. Tvärtom gav motståndet henne karaktär och hon blev ett fenomen. Tidningen Vecko-Revyn anordnade flera Alice Babs-tävlingar, och även i Norge och Danmark arrangerades liknande tävlingar.

Guldskiva och hovsångerska

Resten är, som man brukar säga, historia, och avtrycken är många. Hennes album Käre John (1952), i vilken hon samarbetade med pianisten Charlie Norman, blev Sveriges första guldskiva.

När Sverige debuterade i Eurovision Song Contest för första gången 1958 fick Alice Babs framföra bidraget Lilla stjärna och ärades med en aktningsvärd fjärdeplats. Under 1960-talet fördjupade hon sitt samarbete med jazzlegendaren Duke Ellington och hon var den enda vita som sjöng för honom tillika Ellingtons favoritsångerska.

1972 blev hon utnämnd till hovsångerska, en titel som annars var reserverad för de som var verksamma vid operan, och 1974 blev hon ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien.

Sin sista stora intervju gjorde hon i P4 Extra med Lotta Bromé 2008 och sitt sista album As time goes by gav hon ut 2009.

Hon gifte sig 1944 med Ivar Nils Sjöblom och de var gifta fram tills hans bortgång 2011. Alice gick bort 2014 och ligger begravd med sin man i minneslunden i Stockholm. Tillsammans fick de tre barn, bland annat Titti Sjöblom, som gått i sin mammas fotspår som sångerska.

I dag, den 26:e januari, var det 100 år sedan Alice Babs föddes.

Swing it, Alice, swing it.