I en tidningsinramad scen på Klara soppteater gestaltar Agneta Wallin vår kära Bang, journalisten och krigskorrespondenten Barbro Alwing. I ett kyligt vinterväder och antifeministiskt politiskt klimat värmer och stimulerar fisksoppan och Bangs äventyrsfyllda och normbrytande livssaga. I publiken syns människor le och flera äldre viskar att ”Ja, tänk, så var det. Vilken imponerande kvinnokraft Bang var.”
I backspegeln är det för den breda massan ofta ganska lätt – och politiskt korrekt - att ge kvinnliga förkämpar ett upphöjande och ett ”Tack för din insats!” I samtiden är feminismen, nu som förr, något som ofta anses skrämmande. Det arbete vi gör idag brukar uppskattas först en lång tid senare. Istället för att sörja att det feministiska kamp som pågick under Bangs tid i stora delar är den samma som vi för idag, kan vi glädjas åt att folk - med breda leenden – imponeras av delar av dagens feminism. De vet bara inte om det.
