Det låter självklart – skatter och välfärd måste diskuteras gemensamt. Hur mycket pengar kan vi få in och vad vill vi göra med dem? Ändå förs diskussionerna var för sig. Deltagarna vid Institutet för Framtidsstudiers seminarium ”Hög tid för detta århundrades stora skattereform!”, 9 november på Kulturhuset i Stockholm, var verkligen glada för att äntligen få ta ett helhetsgrepp och försöka tala om allt samtidigt.
Allt fler äldre sätter press på de offentliga finanserna. En globaliserad värld där pengar och människor rör sig över gränser gör det svårare att ta ut skatt. Den åldrande befolkningen och globaliseringen används ofta som argument för att det offentliga åtagandet måste minskas.
Seminariet visades att det finns flera vägar. Institutet för Framtidsstudiers VD Joakim Palme lyfte fram konsekvenser av olika skattesystem, till exempel hur viktig särbeskattning är för kvinnors förvärvsfrekvens. Offentligt finansierad barnomsorg och äldreomsorg är också avgörande för att kvinnor ska kunna arbeta. Det kostar rätt mycket, och drar upp skattetrycket, men har flera positiva effekter, till exempel låg barnfattigdom.
Lena Unemo, tidigare projektledare för Långtidsutredningen, har räknat på om dagens offentliga sektor skulle klara morgondagens befolkning, närmare bestämt Statistiska centralbyråns prognos för befolkningen 2030. Det visade sig att kalkylen går nätt och jämt ihop. Det är alltså inte akut kris, men Lena Unemo betonade att det är ett osäkert scenario och att det är troligt att kraven på välfärden kommer öka. Det behövs en diskussion om vad det offentliga ska stå för.
Efter forskarna hölls en debatt med höger- och vänsterförespråkare: Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef TCO, Maria Ranka, VD Stockholms handelskammare tidigare Timbro, Peter Santesson, forskare Näringslivets forskningsinstitut Ratio, Sandro Scocco, programchef Global utmaning och Lena Westerlund, chefsekonom på LO. De var eniga om att det behövs en övergripande skattereform liknande den som gjordes 1991, en unik reform där alla skatterna lyftes upp samtidigt så det blev möjligt att skapa ett enhetligt system. Sedan dess har det gjorts 500 förändringar och nu är skattesystemet ett krångligt lapptäcke, igen.
– Vi behöver vårda de skatter vi har, sa Roger Mörtvik.
På önskelistan stod flera impopulära förändringar som enhetlig moms, återinförd fastighetsskatt och bortrensning av alla skatteavdrag för att gynna särskilda branscher, som rut-avdraget. Den stora förändringen av skatten som genomfördes förra mandatperioden, jobbskatteavdraget, ifrågasattes. Avdraget är så krångligt att det knappast kan fungera som incitament för att jobba mer, vilket är själva poängen. Dessutom saknas studier av om jobbskatteavdraget leder till fler arbetade timmar.
Peter Santesson menade att vi har haft en skattereform utan att vi har märkt det. Sverige är nere på 45 procents skattetryck.
– Har vi fått ett smygande lapptäcke som gör en kall om fötterna?, frågade moderatorn Cecilia Garme.
Ja, tyckte Lena Westerlund, som hävdade att regeringen har en dold agenda. Medborgarna kanske inte märker på en gång, men i längden går det inte att finansiera välfärden med vikande skatteintäkter. Hon trodde inte det skulle kunna bli en blocköverskridande skattereform. Den borgerliga regeringen har inte sökt något stöd hos oppositionspartierna för sin skattepolitik.
Dagarna efter seminariet har två DN debattartiklar, Thomas Östros (S) och tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega, argumenterat för en blocköverskridande skattereform. Ett argument är Sverigedemokraternas intåg i riksdagen som kräver en bredare bas för politiska beslut, ett annat långsiktigheten. Så en bred parlamentarisk utredning om skattereform kanske inte är så långt borta som Lena Westerlund tror? Risken är att det blir en farbrorssnackis med slagsida åt enhetliga skattesystem istället för en bred diskussion om vad det offentliga ska stå för och vilka konsekvenser det får. Därför måste feminister också ge sig på att syna det där smygande lapptäcket.
