Enligt tidningen El País kommer det inte att kosta mycket mindre för Bibiana Aído att driva jämställdhetsarbetet som statssekreterare än som minister. Flera feminister talar nu om en stor symbolisk förlust. Att jämställdhetspolitik riskerar betraktas som något man kan unna sig i goda tider. Och har regeringsföreträdarna då ännu inte accepterat att jämställdhet främjar ekonomisk utveckling trots alla fagra ord när jämställdhetsdepartementet skapades?

Förra året släppte EU-kommissionen en rapport som bedömde att bristen på jämställdhet lämnar ett utrymme för ökad tillväxten på mellan 15 och 45 procent i medlemsländerna. Vårens spanska EU-ordförandeskap framställde jämställdhet som förutsättningen för att skapa jobb och ta landet ur krisen. I skenet av den retoriken framstår en symbolisk nedläggning av jämställdhetsdepartementet som ostrategisk.

Soledad Murillo, ansvarade för jämställdhetsfrågor de fick ett eget departement. Hon ser problem med den nya placeringen på hälsodepartementet:

– När vi fanns under arbetsmarknad kunde vi åtminstone påverka anställningsfrågorna. Om idrott, som jag inte anser vara ett dugg genomgripande, ska ligga under premiärministern, varför inte jämställdheten? Vilka ska nu samlas för att diskutera frågan? Landstingsråden?

Róman Navarro, medlem i manskollektivet Stop Machismo, har uttalat sig i tidningen Público: ”Politikerna borde prioritera jämställdhet, för om den inte fungerar gör inte heller utbildningen det.”

Motståndare till förändringarna har börjat samla underskrifter till stöd för jämställdhetspolitiken. I manifestet kräver man att budgeten för åtgärdsprogram på området får ligga fast, att arbetet mot det könsrelaterade våldet fortsätter med oförminskad kraft och att redan den utvidgade pappaledighet som redan lagstiftats inte upphävs.

Samtidigt har jämställdhetsdepartementets blotta existens orsakat stora kontroverser med konservativa läger, inte minst efter liberaliseringen av abortlagstiftningen tidigare i år. Som minister var Bibiana Aído hårt angripen av oppositionen.

En feminist som inte sörjer nedläggningen av departementet är Lucía Martínez Odriozola, journalist och medlem i det mediekritiska nätverket RIPVG.

– Det viktiga att bevara är inte departementet i sig utan jämställdhetspolitiken, och jag tror, uppriktigt sagt, att en statssekreterare för jämställdhet inte hamnar i blickfånget på samma sätt. Det tillåter en kamp med ökat fokus på målet: jämställdhet mellan könen. Aído kan andas lugnare som ex-minister och nå större framgångar.