På mindre än ett dygn hade flera stora tidningar rapporterat om projektet och reaktionerna blev starka – både positiva och negativa.

– Jag blev lite tagen på sängen när första samtalet kom. Pressmeddelande med kontaktuppgifter skickades först efter att flera artiklar redan publicerats, säger tidningens chefredaktör Anna-Klara Bratt. De starka reaktionerna, däremot, följer ett känt mönster.

Dagens Nyheter var bland de första att skriva om Feministiskt Perspektiv. På bara några timmar kommenterade över hundra läsare nyheten och inom några dagar hade närmare 10 000 röstat på frågan om det behövs en feministisk tidning. Reaktionerna var antingen väldigt positiva eller direkt aggressiva:

– Mejlboxen fylldes med uppmuntrande hälsningar, nya medarbetare, korrespondenter och prenumeranter. Men bland de omodererade läsarkommentarerna var tongångarna stundtals mycket råa. Den första kommentaren slog till exempel fast att vi kunde ha lesbiska i redaktionen, bara de inte hade något som helst inflytande över innehållet, säger Anna-Klara Bratt, som känner igen mönstret från tidigare feministiska satsningar.

”Kvinnor består av åderbråck, nerver och fett samt jämställdhet, he he”, var ytterligare ett av de negativa uttalanden som ansågs kunna ligga kvar bland kommentarerna. Inlägg som ”fittor, ni ska våldtas” och ”manshatare” plockades bort.

Tiina Rosenberg, genusvetare och professor vid Lunds universitet, säger att kvinnors organisering alltid har varit och fortfarande är ett känsligt kapitel.

– Det finns en komplexitet i att det å ena sidan behövs större fokus på feministiska frågor, å andra sidan att det då uppfattas som separatism. Trots allt har vi kommit en bit på väg, det har hänt mycket under de senaste 30 åren.

Hillevi Ganetz, medieforskare vid Centrum för genusvetenskap instämmer.

– Det är ett vanligt fenomen att feminism väcker starka reaktioner. De försvarsmekanismer som väcks till liv när könsdebatten tar form pekar på att många tar debatten på ett personligt plan och känner sig tvingade att försvara sina egna livsval och överför hat eller uppmuntran på begreppet feminism.

Inte heller författaren Birgitta Stenberg är förvånad över de starka reaktioner som riktats mot Feministiskt Perspektiv:

– Jag föreslog för länge sedan att radio och tv dagligen skulle ha någon minut med feministiska nyheter. Men detta var som att hälla vatten över en gås. Denna idé sätter skräck i medieetablissemanget då den vore riskabel och ruckar på begreppen, en vision som stör och väcker debatt är inte önskvärd.

Anna-Klara Bratt menar att det nästan hade varit oroväckande om tidningen inte hade fått några reaktioner. Den typ av feminism som passerar utan att provocera någon, utmanar heller ingen maktordning. I stället får redaktionen nu koncentrera sig på att förvalta det stora intresse som Feministiskt Perspektiv väckt. De positiva omdömena vittnar om att tidningen fyller ett vakuum menar Bratt:

– ”Äntligen” är ett av det mest frekvent använda orden i brevskörden. Många etablerade journalister har också hört av sig med idéer de tidigare inte ens presenterat för sina ordinarie uppdragsgivare. Alla ska känna sig välkomna. Däremot kommer inte tidningen att ha omodererade kommentarer:

– Nej, tidningen vänder sig ju till betalande prenumeranter. Vill antifeminister medverka får de skriva signerade debattinlägg som alla andra. Då är de kanske inte lika sturska.