– Resolutionen är inte bindande och hamnar därför bara i hyfsat skarpt juridiskt läge om jag har förstått saken rätt, säger Kristina Lindkvist, chefredaktris på tidningen Ottar.
– Europarådets resolutioner är vägledande för Europadomstolen. För närvarande ligger två ärenden hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter som handlar om problem med samvetsvägran vid abort, varav ett där kvinnan avled.
– Politiskt kan beslutet givetvis erbjuda stöd åt de läkare i till exempel Litauen och Italien som vägrar genomföra aborter. Samtidigt har jag svårt att se att just denna resolution skulle få ett sådant kraftigt genomslag när inte andra resolutioner får det. För två år sedan antog PACE till exempel en resolution som uppmanar samtliga medlemsländer att garantera kvinnor rätten till lagliga aborter – det blev några notiser.
– Jag tror att den relativt svaga uppmärksamheten runt frågan speglar det lilla intresse som finns för europafrågor i allmänhet och Europarådet i synnerhet. Folk vet inte vad denna mellanstatliga institution sysslar med eller har för funktion.
– Sedan finns en del tankar om mobiliseringen kring själva omröstningen. Enligt vissa uppgifter förlades denna punkt till eftermiddagen, då de flesta abortförespråkarna hade åkt hem. Väljer man, som organiserad feminist, att leka med elden måste man känna till motståndarnas knep och styrkor och inte lita på tidigare framgångar. Det är väl en allmän läxa, menar Lindkvist.
