I början av veckan meddelade Fredrik Reinfeldt att han kan tänka sig att sänka arbetsgivaravgiften för jämställda arbetsgivare. Avsikten är att skynda på arbetet med den bristande jämställdheten på arbetsmarknaden. Men Reinfeldts förslag möts med skepsis.

Ulrika Hagström, utredare på TCO, menar att utspelet är flummigt:

– Det är ju inte något gripbart förslag. Det står att han fått en idé presenterad för sig, om att ge företag ”som sköter sig på jämställdhetsområdet” sänkt arbetsgivaravgift. Däremot står inget om vad som menas med att man sköter sig på jämställdhetsområdet.

Hagström gissar att han menar en jämnare könsfördelning i styrelser mot bakgrund av vad som tidigare diskuterats:

– Det borde också handla om att följa lagen om lönekartläggningar, men det är högst osäkert. Han tror att riktade lättnader kan vara en morot för att ”åstadkomma saker”. Återigen, vad?

Josefin Brink, vänsterpartiets talesman i jämställdhetsfrågor, är inne på samma linje:

– Det är ju ett väldigt luddigt uttalande som inte innehåller någon konkret beskrivning av förslaget. Hur ska till exempel ”bra på jämställdhet” definieras och mätas?

I huvudsak har Brink två principiella invändningar mot förslaget med skattelättnader för arbetsgivare: 

– Jämställdhet ska inte ”belönas”. Det är en demokrati- och rättighetsfråga. Ska vi ”belöna” arbetsgivare som inte är rasister också? Arbetsgivaravgifter går till att finansiera socialförsäkringarna, a-kassan och pensionerna, det är inte vilken ”skatt” som helst. Man bör därför vara extremt restriktiv med sänkningar av arbetsgivaravgifter i allmänhet.

Stina Sundbergs, talesperson för Feministiskt Initiativ, tycker det är glädjande att Fredrik Reinfeldt  erkänner att det finns en obalans även om han mest verkar inne på att räkna kön på ledande nivåer.

– Han säger inget om löner och om det nu skulle omfatta löner så undrar jag hur han ska mäta det eftersom han inte talar om andras lönenivåer. Han borde läsa F!s förslag.