Nyheter

Uppsala Pride: Är svensk feminism segregerad?

Feministiskt Perspektiv var på plats den 5 november och lyssnade på journalisten Parvin Ardalans föreläsning om iranska kvinnorörelsens strategier och hennes reflexioner om svensk feminism. Hon berättade hur kvinnor, som den mest utsatta samhällsgruppen, under de senaste 30 åren har utmanat samhället och makten i Iran.

– Kvinnorättsaktivisterna fortsätter ifrågasätta alla former av våld i samhället. De organiserar nu till exempel studiecirklar för att diskutera och motarbeta våldet både i hemmet och i samhället.
– Att prata om jämlikhet i ett hierarkiskt uppbyggt samhälle är ingen lätt uppgift. Vi iranska feminister var tvungna att visa i praktiken vad vi menade. I vårt nätverk, En miljon signatur för förändring, strävade vi efter att leva enligt våra ideal. Vi försökte skapa en horisontell organisation i ett hierarkiskt samhälle. Vi började med att studera och erkänna maktstrukturen även bland oss själva för att kunna utmana den. Som intervenerande feminister fortsatte vi samtidigt att ifrågasätta samhällsstrukturen i alla dess aspekter, alla former av diskriminering, etniskt-, klass- och könsrelaterat, från topp till botten. Vi kritiserar inte bara staten utan också samhället i sin vardag och helhet. Och vi har lärt oss en hel del under processen, både om samhällsstrukturen och om oss själva.
Parvin Ardalan avslutade sin föreläsning med några synpunkter kring den svenska kvinnorörelsen. Ardalan har under det dryga år hon bott i Sverige observerat vissa skillnaderna mellan rörelsen i Iran och här. 

– I Iran har vi i dag få oberoende kvinnoorganisationer eftersom de inte är tillåtna. Men vi har en bred kvinnorörelse. I Sverige, finns det väldigt många kvinnogrupper fast man ser inte många tecken på en kvinnorörelse!

– I dag sitter här många unga – vilket är glädjande. Men vad jag har observerat är att i Sverige arbetar inte aktivisterna över åldersgränserna. I Iran möts alla generationer av kvinnorättsaktivister i aktioner. Vi diskuterar, kritiserar och lär av varandra. Och det har varit mycket konstruktivt. Jag säger inte att det alltid är smärtfritt men det är värt resultatet.

Ardalan saknade också den delaktighet som kvinnorörelsen borde visa i alla samhällsfrågor.

– Kvinnogrupperna i Sverige ägnar sig inte åt alla former av diskriminering och våld i samhället. Kvinnorörelsen ska blanda sig, intervenera i alla frågor och erbjuda lösningar.

Hon tyckte att kvinnorörelsen ska stå i fronten mot rasism och främlingsfientlighet. Parvin Ardalan, med många år erfarenhet av praktiskt folkrörelsearbete i Iran, tycker att den svenska kvinnorörelsen har en viktig utmaning framför sig.

– I Sverige har ni nått en viss jämställdhet. Men ni har inte lyckats stoppa reproduktionen av diskriminering och ojämlikhet än. Det strukturella kvinnoförtrycket och diskrimineringen finns kvar. Det räcker inte att ha bra analyser på akademiska nivåer. I samhället reproduceras maktstrukturen till kvinnors nackdel. Jag tror att genom att bekämpa alla former av underkastelser i samhället kan vi lyckas bromsa reproduktionen av kvinnoförtrycket.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV