Åsa Slobodnik, lammproducent och skribent, har under tre veckor haft vad Kooperation utan gränser kallar Världens tuffaste jobb. Nämligen att leva som bondkvinna i Kenya.
Vad har jobbet gått ut på?
– Tanken har varit att jag ska leva och arbeta som en kenyansk kvinna. Lära mig hur vardagen ser ut här och för 700 miljoner andra kvinnor och flickor som lever i extrem fattigdom världen över. Mina erfarenheter delar jag sedan med mig av via bloggen www.varldenstuffastejobb.se.
Varför sökte du jobbet?
– Jag är nyfiken på människor och tycker det är spännande med nya möten. Sen tycker jag att Kooperation Utan Gränsers idé med hjälp till självhjälp är bra. Jag trodde också att Elizabeth och jag, som båda är bönder, skulle ha mycket gemensamt men också mycket att lära av varandra.
Och hur tufft är det?
– Det är både fysiskt och psykiskt krävande. Som kvinna i Kenya har man hela ansvaret för familjen. Det ska finnas mat på bordet, skolavgifterna ska betalas, kläder ska tvättas. Man vet aldrig om vattnet räcker, om regnet kommer förstöra skörden eller om solens strålar bränner sönder grödan. Ett tufft jobb som man sällan får betalt för.
På vilket sätt tänker du att din närvaro i Kenya ska hjälpa människorna där?
– Min förhoppning är att mina upplevelser som jag bloggat om ska få fler människor att engagera sig i globala frågor.
Vad var svårast att vänja sig vid?
– Svårast var mörkret. Även mitt på dagen när solen skiner är det becksvart inne i husen som är byggda av lera. Vi är så vana vid att kunna tända en ordentlig belysning på kvällen. I Kenya kan man inte ens läsa i skenet av den pyttelilla fotogenlampan.
Vilka erfarenheter tar du med dig hem?
– Erfarenheten att även om den kenyanska bondekvinnan är fattig, inte kan göra sin röst hörd och lever i ett ojämlikt samhälle, finns här en vilja till förändring. Kvinnorna jag mött är starka och har idéer och visioner för framtiden. De vill lära sig mer om hur de kan bruka sin jord.
