1,3 miljarder kronor, 1 330 000 000 kronor satsar Trafikverket på tunnelbygget i Stockholm som ryska Ekaterina Vladimirovna Kudryavtseva är administrativ chef för. Hon var 29 år när hon kom till Stockholm förra året för att fortsätta projektet med tunneln mellan Riddarfjärden till Södra Station.
Entreprenaden på den del som Ekaterina Vladimirovna Kudryavtseva ingår i är ett joint venture mellan danska E. Pihl & Sön AS och tyska Züblin, Joint Venture Söderströmstunneln HB. Trafikverket är uppdragsgivare.
-Skulle jag lyckas få med mina medarbetare, var det jag oroade mig mest för. ”At the end of the day it´s their work that counts”. Det är de som gör jobbet, jag kan bara göra vad jag kan för att beskriva målen. Hur de ska nå dit, det är de specialister på – inte jag.
De flesta i Ekaterina Vladimirovna Kudryavtsevas administrativa arbetsgrupp är äldre än hon. Hennes företrädare, som fick lämna jobbet på grund av sjukdom, var en dansk man som var mer än dubbelt så gammal som hon.
Individen har ingen ålder
-Men det tyckte jag varken var skrämmande eller ett hinder. För det första är jag uppfostrad med, och har själv anammat, respekt för den enskilda individen vilket är oberoende av ålder. För det andra kommer jag ursprungligen från en kultur som helt naturligt respekterar äldre människor för att de har varit här på planeten längre än jag.
När Ekaterina Vladimirovna Kudryavtseva berättar om sitt liv får jag, trots hennes unga ålder, ändå känslan av att hon har levt länge, eller levt mycket. När hon var 16 år flyttade familjen till Indonesien från hennes hemstad Moskva.
-Inte poppis från min sida, då. Jag var mitt i tonåren, hade alla mina kompisar, hade börjat upptäcka livet utanför familjen och hade klara framtidsplaner. Jag surade i tre månader, samtidigt som jag var tvungen att lära mig engelska, för att kunna påbörja mitt IB-Diploma (ung. motsvarande gymnasium).
Lite gladare flyttade hon tre år senare till London för att börja fullfölja sina planer. Hon skulle bli veterinär. Ekaterina Vladimirovna Kudryavtseva har alltid älskat djur och yrkesvalet var klart sedan länge.
-Men det funkade inte. Studierna gick bra men tentorna gick åt pipan. Om och om igen körde jag, till både min och lärarnas förvåning eftersom jag presterade bra i övrigt. I ett år höll jag på, innan jag gav upp. Och nu ser jag det som ett ”tecken”. Jag älskar fortfarande djur, inte minst min hund Dizzy, men jag ska inte spjälka deras ben eller skära i deras magar.
Koll på våra hjärnor
Efter ett år började hon istället läsa Neuro Science (ungefär motsvarande neurologi men med tyngdpunkt på hjärnans funktionalitet – alltså inte ur en medicinsk aspekt) vilket hon tog examen i efter tre år, 23 år gammal. Därefter flyttade hon till den Västafrikanska ön Bioko, där hennes styvpappa hade fått ett uppdrag att starta upp en ny verksamhet och Ekaterina Vladimirovna Kudryavtseva fick hoppa in som allt-i-allo och upptäckte snart administrativa rutiner som behövde inrättas.
-En lärorik erfarenhet. Jag fick möjlighet att ta mycket ansvar trots att jag var så ung och lärde mig massor om vad som måste komma på plats för att en verksamhet ska fungera, säger hon.
I samma veva kom hon i kontakt med sin nuvarande arbetsgivare, danska E. Pihl & Sön AS, som var på plats som byggentreprenör och på Pihl jobbade finländaren Tom, som varit hennes pojkvän sedan dess. Ändå återvände hon till Moskva och ett arbete som VD-assistent på General Electric Healthcare. Och där fick hon klart för sig vad hon skulle ägna sig åt. Affärsanalytiker.
-Så fort jag fick klart för mig att det fanns ett sådant yrke, visste jag att det var där jag hade min framtid. Men på General Electric hade de redan en analytiker och som tur var kunde jag inte se in i framtiden och upptäcka att det jobbet snart skulle bli ledigt. För i samma veva ringde Tom från Zanzibar, där han jobbade då, och berättade att Pihl hade en uppgift som krävde mina kvalifikationer. Två veckor senare erbjöds jag analytikerjobbet i Moskva men då hade jag bestämt mig för att vara och jobba med Tom, och jag var på väg till Zanzibar.
Distansstudier
Under följande tre år på Zanzibar läste Ekaterina Vladimirovna Kudryavtseva in en MBA i finansiering och redovisning, på distans vid universitetet i Liverpool. År 2008 var projektet i Zanzibar klart, likaså hennes MBA, varpå hon flyttade till Lillesand i Norge.
-Vi byggde tunnlar, vägar, broar och jag var ekonomichef. Men Tom var inte med, han var på Sri Lanka och deltog i ett annat projekt. Så det var en otrolig lycka när vi kunde återförenas här i Stockholm, i mars månad förra året.
Att jag frågar om det medför obalans i familjen med att Tom rent organisatoriskt har lägre ställning än Ekaterina Vladimirovna Kudryavtseva, gör henne förvånad.
-Vi har olika funktioner och olika infallsvinklar när vi diskuterar stockholmarnas framtida trafiklösning. Det betyder bara att vi kan diskutera projektet mycket bredare……….
I augusti ska de bli föräldrar för första gången och Ekaterina Vladimirovna Kudryavtseva har gjort en analys av hur det projektet ska struktureras.
Med hennes egen terminologi, managementspråket, ska det snarare skötas på det danska än på det tyska sättet. Eftersom hon både i Sverige och Norge har arbetat i joint ventures med tyska företag har hon sett skillnader i nationaliteternas ledarstilar. Det tyska sättet är hierarkiskt, styrt utifrån titlar och ofta kön (män). Det danska ledarskapet bygger generellt på platta och målinriktade organisationer.
Barn sover väl mycket?
-Om det går ska jag bli en målinriktad mamma. En som finns till hands när barnet behöver mig, både för omvårdnad och kärlek. Men vad jag vet sover små barn ganska mycket. Då behöver de väl inte åskådare? Den tiden används bättre om jag ägnar mig åt min andra baby, tunneln i Stockholm. Men jag måste ändå medge att det känns som om jag står inför ett projekt som jag vet ganska litet om. Kanske får jag böja mig för ett talesätt som jag lärde mig i Afrika, som invånarna där sade om oss från Europa: ”You have the watch, we have the time”. Jag är en typisk industrialist och tycker om att få mycket gjort under min vakna tid. Men tack vare att jag har fått bo på så många olika ställen har jag lärt mig att livet kan levas på många olika sätt.