Monica Róa var pådrivande bakom den colombianska konstitutionsdomstolens prövning av en av världens strängaste abortlagstiftningar. Domstolen kom fram till att lagen stred mot internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och måste ändras.

Talan väcktes i april 2005 efter tio månaders noggranna förberedelser av Róa och hennes team inom den för ändamålet nystartade organisationen Women’s Link Worldwide. De förberedde sig inte bara juridiskt utan bildade även allianser med viktiga samhällsaktörer. PR-experter anlitades för att förbättra genomslaget i medierna. Ett medvetet beslut var att aldrig någonsin debattera med katolska kyrkan, som har ett stark inflytande trots Colombias sekulära konstitution.

– Det var inte Vatikanen vi drev målet mot utan den colombianska staten, förklarar Monica Róa.

Och den allmänna opinionen svängde från 85 procent mot en ändrad lag när kampanjen inleddes till 85 procent för när lagen hade trätt i kraft och den första lagliga aborten genomfördes för en elvaårig flicka som blivit våldtagen av sin styvfar.

Mänskliga rättigheter starka argument

Den tidigare lagstiftningens totalförbud stred mot de internationella konventioner om mänskliga rättigheter som landet genom sin konstitution från 1991 åtagit sig att följa, inte bara kvinnokonventionen, CEDAW. En viktig del av Róas strategi var att luta sig mot fler konventioner, eftersom vissa inflytelserika kretsar avfärdar den kommitté som övervakar CEDAW som de anser bestå av ”radikala extremfeminister”.

– Motståndet mot abort är så starkt och de grupper som står för motståndet är väldigt mäktiga och arbetar mycket strategiskt. Därför är det bättre att koppla reproduktiva rättigheter till oomtvistade rättigheter som rätten till hälsa. De internationella konventionerna om rätten till liv och hälsa, rätten till integritet, jämlikhet och frihet från diskriminering på grund av kön, inkomst och social status var samtliga starka argument, men okända för många i Colombia, konstaterar Róa.

Fortfarande få lagliga aborter

I praktiken har situationen inte ändrats särskilt mycket. På högsta regeringsnivå motarbetas konstitutionsdomstolens beslut i frågor som rör mänskliga rättigheter, inte bara när det gäller abort. Under 2006–2010 utfördes endast 650 aborter på laglig väg, att jämföra med de 350 000 aborter som hälsomyndigheterna uppskattar genomförs illegalt varje år.

Kommunala jurister har långa listor över hinder som kvinnor med godkända skäl till abort fortfarande möter, allt från okunnighet till rena kränkningar. Situationen är så komplicerad, och risken att aborten förhalas, kvinnan trakasseras och till slut ändå inte aborten utförd är så stor, att de flesta kvinnor som har rätt till abort ändå väljer den illegala vägen.

Så sent som i juli vände sig Women’s Link Worldwide till den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter med en begäran om beskydd för en trettonårig flicka som nekats abort efter en våldtäkt.

Extremt starkt behov av beskydd

Hon förlöstes med kejsarsnitt efter komplikationer på grund av svag hälsa till följd av tre självmordsförsök, den kränkande behandling hon utsattes för inom hälsovården och obehandlad gonorré, vilket förövaren hade smittat henne med.

Ända sedan våldtäkten anmäldes till polisen har flickan och hennes mamma förföljts och attackerats. När flickan lämnade ifrån sig barnet för adoption trappades trakasserierna upp.

Det är första gången skyddsåtgärder av det slaget beviljas i ett fall där någon förnekats en laglig abort.

I Medellín var den katolska kyrkan en av huvudaktörerna när en anti-abortkampanj 2009 satte stopp för en efterlängtad kvinnoklinik som skulle kompensera för bristerna i alla former av vård till kvinnor. Skälet som angavs var att initiativtagarna till kliniken öppet deklarerade att den skulle erbjuda abort i de fall som det enligt lagen är tillåtet. Kvinnorättsaktivisten Judith Botero konstaterade då att det enda liv som inte får kränkas i Colombia är embryots.