Abortfrågan debatteras igen i Colombia efter att den avkriminaliserades i vissa fall 2006. Det konservativa partiet vill få kongressen att återkriminalisera aborter helt. Samtidigt arbetar Nationens Allmänna Ombudsman* för rätten till samvetsfrihet inom läkar-, lärar- och ämbetsmannakåren. Om detta lyckas innebär det ett steg tillbaka för de colombianska kvinnorna. Manuel Nieto beskriver hur en nyvunnen rättighet motarbetas.
Trots att det är det konservativa partiet som driver frågan stöds de av den katolska kyrkan och organisationer som kallar sig pro-life som delar samma intressen. Den katolska kyrkan söker upprätthålla sitt inflytande över samhället, i synnerhet över kvinnorna, begränsa deras friheter och rättigheter – i synnerhet på det sexuella området – såsom den gjort i århundraden. Vad gäller de konservativa inriktar de sig på att öka valunderlaget under nästa val genom att utnyttja denna fråga som väcker starka känslor och som det finns bristfällig information om. Dessutom ansluter de sig till vågen av extrem högerpolitik som reser sig i samtiden också över världen.
Utan tvekan är det svårt att uppnå konsensus eller att en part vinner över den andra om man svarar med vetenskapliga argument mot religiösa sådana. För att uttrycka det på ett vardagligt sätt: det är som att jämföra äpplen och päron. Debatten kretsar kring huruvida cellerna som formar zygoten är eller inte är en person och följaktligen om en abort i vecka 10 -12 innebär att man dödar en människa. Enligt de kristna fundamentalisterna är det så, eftersom själen finns redan i befruktningsögonblicket och det är själen som gör människan till människa.
Oändlighetsdebatt
Om detta förhåller sig så skulle allt bli mycket mer komplicerat, i och med vetenskapens framsteg och utvecklingen av forskningen om moderceller. Vardagliga handlingar som att raka oss eller skrubba huden skulle innebära att vi dödar oräkneliga mängder människor. I motsats till detta, för vetenskapsmännen och även för agnostikerna, kan man endast tala om människa från det ögonblick som ett centralt nervsystem utvecklas. Före detta handlar det enbart om en mängd fosterceller som delar sig. Denna debatt har pågått länge och kan fortsätta i all oändlighet.
Men folkhälsoproblemets verklighet är odiskutabel: i Colombia slutar 24 procent av graviditeterna i abort och cirka 30 procent av kvinnorna som genomför en abort drabbas av komplikationer. Så länge aborten är olaglig i Latinamerika är den osäker och bär ansvaret för 17 procent av de fruktsamma kvinnornas dödlighet. I Colombia är detta den tredje största dödsorsaken för denna grupp och den går att undvika.
Denna kedja av händelser börjar varje gång en kvinna bestämmer sig för att göra abort, vare sig det är för att graviditeten är en följd av våldtäkt eller incest, därför att hennes liv är i fara, för att fostret är missbildat eller för att graviditeten är ett hinder för hennes livsprojekt. Om hennes ekonomiska situation tillåter har hon möjlighet att finna läkarvård som även om den är olaglig i alla fall är säker. Om kvinnan inte har ekonomiska resurser försöker hon genomföra aborten själv eller överlämnar sig i okunniga händer. Olaglighet ger på detta sätt upphov till dålig vård och livsfara.
Varje dag föds oönskade barn
Kriminaliseringen av abort är en attack mot kvinnorna och i synnerhet mot de fattigaste. Statistik från Centro de Investigaciones Sobre Dinámica Social vid Universidad Externado de Colombia visar att abort praktiseras av kvinnor av alla samhällsklasser. Av de kvinnor som genomför abort tillhör 16,6 procent överklassen, 24,1 procent den högre medelklassen , 21,6 procent den lägre medelklassen och 24,4 procent underklassen. Dessa 24,4 procent saknar resurser och är den mest utsatta, i synnerhet när de bor på landsbygden och saknar information.
Till detta måste vi lägga problemet med tonårsgraviditeter som i Colombia är ett växande fenomen. Varje år genomförs 4 miljoner osäkra aborter av tonåringar och många av dessa slutar med döden eller irreparabla skador. Medan 14 procent av aborterna genomförs av tonåringar utvecklingsländerna, har en av fem tonåringar yngre än 17 år i Colombia varit gravid och endast i Bogotá föds 20 000 barn av tonårsmödrar varje år. Det mest skrämmande är att majoriteten av dessa 54 barn som föds varje dag är oönskade.
Fanatism bakom nya hinder
Enligt FN är kriminaliseringen av abort en kränkning av rätten till jämlikhet och icke diskriminering på grund av kön. Kriminaliseringen av abort inskränker grundläggande rättigheter såsom reproduktiv autonomi, fri personlighetsutveckling, hälsa, integritet, frihet från grym och omänsklig behandling, religionsfrihet och samvetsfrihet.
Det är på sin plats att påminna att i Colombia är aborten endast avkriminaliserad under tre specifika betingelser: våldtäkt, samt risk för moderns eller fostrets hälsa. Detta för att säga att aborten borde avkriminaliseras för alla situationer. Det vill säga att kvinnans rätt att bestämma över sin kropp borde erkännas. Hon borde kunna avgöra när, hur många och med vem hon vill skaffa barn. Staten borde skydda hennes rättigheter och ge henne den vård som hennes beslut kräver.
Istället möter vi nya hinder för att den begränsade rättigheten vi har fått ska kunna tillämpas fullt ut och dessa hinder kommer från staten själv genom den Allmänna Ombudsmannens agerande, en man vars religiösa fanatism är allmänt känd. Han begärde utan framgång en annullering av Högsta domstolens beslut att genomföra masskampanjer för att försäkra kvinnorna i hela landet en fri och effektiv utövning av sina rättigheter och nu har han annonserat att han kommer att presentera ett lagförslag som garanterar rätten till samvetsfrihet för läkare, lärare och ämbetsmän vad gäller genomförande av abort i de fall då den är laglig.
Samvete krävs för att skydda aborträtten
Monica Roa, juristen som 2006 lyckades få igenom avkriminaliseringen menar att om en läkare eller sjuksköterska förklarar sig ha samvetsproblem är det hans eller hennes plikt att garantera att kvinnans rättigheter respekteras genom att hänvisa till annan läkare som är beredd att genomföra ingreppet. Rätten till samvetsfrihet är till för att skydda individens privata uppfattningar men bör inte tillåtas fungera som ett vapen för att hindra, fördröja eller undanröja framstegen som vunnits i fråga om andra rättigheter.
För att summera: trots att aborten i Colombia avkriminaliserades för fem år sedan har det varit svårt att få rättigheten att erkännas och utövas effektivt. Det kommer att krävas ett djupt liberalt och demokratiskt samvete för att skydda denna rättighet som räddar tusentals kvinnoliv, erkänner deras värdighet och autonomi, samt bidrar till att det colombianska samhället består av personer som har fötts önskade.
*Motsvarar ungefär en kombination av de svenska statliga funktionerna justitiekansler och justitieombudsman.
