Inom två månader går Nicaragua till val. Kritiken mot presidenten Daniel Ortega är hård då han återigen kandiderar till president för Sandinistiska befrielsefronten. Diktatur, slut på rättsstaten och illegal kandidatur är några av de beskrivningar som ges av ledarna för den autonoma kvinnorörelsen som menar att kampen handlar först och främst om att återfå demokratin. Det är en förutsättning för rätten till abort.
Söndagen den sjätte november kommer landets medborgare, både kvinnor och män, gå till valurnan under en antagligen ganska fuktig och het dag. Nicaragua kommer att välja parlamentsledamöter och president men abortfrågan har inte fått mycket plats, enligt Sofia Montenegro, en av landets ledande frontfigurer inom kvinnorörelsen.
– Feministerna, precis som alla andra människor, behöver demokratin som en förutsättning för att erövra rättigheter. Vi kan inte nå framgång när vi befinner oss mitt i en diktatur eller under förtryck. Prioriteringen är inte abortfrågan just nu, prioriteringen ligger i att rädda landet från en diktatur och från en våldsam sammandrabbning, säger Sofia Montenegro, ledare för autonoma kvinnorörelsen MAM (Movimiento Autonomo Feminista) och direktör för forskningscentret för kommunikation, CINCO.
Daniel Ortega är i dag president för regeringspartiet Sandinistiska Befrielsefronten, FSLN. Han lyckades skriva in sin kandidatur trots att grundlagen inte tillåter detta. Högsta domstol slog fast att landets grundlagar stred mot presidentens medborgerliga rättigheter att ställa upp som kandidat, och på så sätt tilläts Ortega att ställa upp i valet. Sofia Montenegro beskriver den aktuella politiska situationen som ytterst problematiskt. Hon menar att det varken finns en rättsstat eller en reglerad valprocess.
Trots kritiken som regeringen får från både kvinnorörelsen och det civila samhället så leder Sandinistiska befrielsefronten valundersökningarna. Allt tyder på att Daniel Ortega blir återvald. Juanita Jimenez, som också leder den autonoma kvinnorörelsen, förklarar att den Sandinistiska befrielsefronten har gett upp sina politiska krav på social rättvisa och social förändring. I förhållande till abortfrågan tror hon inte på en öppning eller ett upphävande av förbudet. Hon menar att regeringspartiet inte längre är en vänsterkraft och att Ortegas diskurs präglas av religion och av värderingar som kännetecknas av ideologisk fundamentalism.
– De är politiska opportunister för att det var på bekostnad av kvinnors liv som de förbjöd aborten, mitt i en politisk valprocess år 2006. Det var på så sätt man kunde avväpna den katolska hierarkin och undvika att de skulle uppmana folk att rösta mot Sandinistiska befrielsefronten. I dagsläget använder de abortförbudet som ett kort i förhandlingarna eller som utpressning mot den katolska hierarkin – som ett sätt att få tyst på den svidande kritik som Daniel Ortega har fått utstå när de gäller medborgerliga rättigheter och brotten som regeringen har begått.
Sofia Montenegro menar att abortförbudet har lett till en ökad mödradödlighet och att förbudet drevs på av sandinisterna med Ortega i spetsen.
– Det är den fria aborten som vi feminister vill uppnå, men detta har inte varit uppe på dagordningen då det varken finns politiska förutsättningar eller nationell konsensus för att uppnå en fri abort. Det som kan göras är att driva på ett regeringsskifte som lever upp till grundlagen och som kan återinföra rätten till en begränsad abort, som hade funnits i över 200 år fram tills år 2006, säger Sofia Montenegro.
För både Montenegro och Jimenez är det värsta tänkbara scenariot att Daniel Ortega blir återvald. Båda är överens om att den politiska kontexten är komplex, det finns ingen god politisk valanda, maktdelningen á la Montesquieu är som bortblåst och oppositionen i landet är försvagad. En fortsättning av Ortegas ledarskap skulle enligt Jimenez betyda en förvärrad situation speciellt för kvinnor.
– Enligt de politiska analyser som den autonoma kvinnorörelsen, MAM, har gjort så är vi överens om att den enda vägen ut ur denna politiska situation är att stödja en allians som leds av demokratiska och progressiva krafter, inte för att det är det bästa alternativet för den feministiska satsningen, utan för att det är det enda alternativet som kan öppna upp igen för en övergångsprocess för att på så sätt återupprätta de demokratiska grunderna och en politisk styrning. Detta i sin tur låter oss att återigen få upp på dagordningen en offentlig politik där staten åtar sig ett jämställdhetsarbete säger Juanita Jimenez.
Enligt Sofia Montenegro handlar den politiska kampen om att återinföra en separation av statsmakterna där kvinnor har tillgång till rättvisan, att ha ett parlament som kan lagstifta.
– Det skulle innebära att kvinnomorden och straffriheten för våldtäktsmän och mördare motarbetas. Det skulle förhindra en ökad mödradödlighet på grund av abortförbudet bland annat. Vi måste återupprätta inte bara kvinnors rättigheter, utan återupprätta alla andra samhällssektorers rättigheter som har fråntagits.
