Adele Mohseni är född i Kabul men bodde under många år som flykting i Iran när talibanernas regerade i Afghanistan. Hon är utbildad i juridik vid Tabriz-universitetet i Iran. Det främsta hindret för en stark kvinnorörelse är enligt henne den utbredda analfabetismen.
– Att prata om demokrati, mänskliga rättigheter och om kvinnofrid för ett folk som är i majoritet fattigt och analfabet känns ibland som att bära vatten med en sil, säger hon. Trots känslan kämpar Mohseni för kvinnors rättigheter i sitt land och hon är kritisk mot Hamid Karzais regering.
– 40 % av de som röstade på Karzai i den första valomgången var ju kvinnor. Men trots detta och alla löften som afghanska kvinnor fick höra, har ingenting viktigt hänt. I vissa avseenden bevittnar vi till och med en backlash under senaste åren, säger hon och är mycket angelägen om att 50% kvinnor-kampanjen får internationell uppmärksamhet och stöd.
– Nu håller den afghanska regeringen på att förhandla med talibaner. Vi vet inte vad denna överenskommelse kommer att handla om, och vi har ingen insyn. Vi vet inte vilket pris afghanska kvinnor kommer att få betala för en sådan överenskommelse. Jag är dock övertygad om att den första förloraren efter en sådan kompromiss med krigsherrar och talibaner är vi kvinnor. Vi har gått igenom en fruktansvärd period under talibanstyret i vårt land. De här krafterna utnyttjar religionen i sina egna intressen. Egentligen är de gudlösa. De hittar på lagar för att stänga in kvinnorna i hemmet.
Adele Mohseni berättar att det kvinnoministerium som skapades inom staten för att ta itu med kvinnofrågorna, inte haft någon som helst befogenhet att implementera sina planer. Kvinnoministeriet fick enbart komma med förslag. Den kvinnliga ministern som valdes hade ingen som helst erfarenhet av politiskt arbete, enligt Mohseni. Problemet i dagens korrupta Afghanistan, framhåller hon, är att bara de personer som har stöd av viss mäktig klan ges tillträde till maktpositioner, oavsett kompetens eller politiska ambitioner.
– Kvinnorörelsen i Afghanistan är inte nöjd med resultatet av det så kallade kvinnoministeriet.
Adele är ändå optimist och arbetar intensivt för att kunna driva fram 50% kvinnor-kampanjens krav inför nästa parlamentsval.
Vilka grupper eller individer ingår i ert nätverk?
– Det finns inga hinder för några så länge de stödjer de gemensamma kraven. Vi har kvinnogrupper, ungdomsgrupper, människorätts grupper och ett antal individer som ingår i nätverket. Meningen med 50% kvinnor-kampanjen är att den ska vara bred och alla med olika politiska uppfattningar ska kunna ingå.
