Den femte upplagan av Göteborgs HBTQ-festival bjöd på samtal, konst, debatter, fester, galor och aktivism i en salig blandning. I den avslutande regnbågsparaden gick i år 8 000 personer jämfört med 3 000 förra året. Men festivalens ambition är större än att samla så många som möjligt under några intensiva dagars festival.

– Vårt grundläggande ansvar är att förändra attityder och göra Göteborg till en bättre stad att leva i för hbtq-personer. Det gör vi bland annat genom att ställa krav på att våra samarbetspartners ska arbeta med hbtq-frågor på sina arbetsplatser, i synnerhet våra kommersiella partners. Ingen ska kunna gå med bara för egen vinnings skull, säger Tasso Stafilidis, verksamhetschef för HBTQ-festivalen.

Migrationsverket blev utvisade

HBTQ-festivalen fungerar som en arena där vem som helst – som ställer sig bakom festivalens plattform – kan arrangera en programpunkt. I år stod cirka 200 samarbetspartners för festivalens innehåll.

– Det är allt från politiska partier till aktivistgrupper som lyfter upp egna perspektiv. Det är inte vi som bestämmer vilka programpunkter som ska vara med utan det är upp till våra samarbetspartners, säger Tasso Stafilidis.

En programpunkt som fick särskild uppmärksamhet arrangerades av Migrationsverket, som blev utvisade från sitt eget seminarium om HBTQ-perspektiv inom asylrätten.

Nytt för i år är att festivalen bytt namn från HBT-festivalen till HBTQ-festivalen.

– Många uttryckte under förra årets festival att hbt inte räckte. När vi nu är en uttalat normkritisk konst- och kulturfestival tyckte man att q:et blev osynliggjort då det inte ens fanns med i namnet, säger Tasso Stafilidis.

Kritiken kom bland andra från Andréa Thibault, aktiv i tankesmedjan Interfem. I år var hon en av arrangörerna bakom Q-festivalen, som pågick under två dagar på Världskulturmuseet i samband med HBTQ-festivalen. Q-festivalen arrangerades av nätverket Intersektionell Aktion, som med fokus på antirasism, queer och transfeminism bjöd in till samtal, föreläsningar och workshops. Ämnen som togs upp var bland annat institutionellt våld, homonationalism, transfeminism, psykradikalism samt klass och queer.

Välbesökt rättegång mot rasism

En särskilt välbesökt och uppskattad programpunkt var en fiktiv rättegång där rasismen ställdes till svars.

– Den blev väldigt lyckad. Det är som en slags folklig tribunal med domare, åklagare och vittnen. En del vittnen berättade väldigt personliga saker samtidigt som de riktade skarp kritik mot strukturer, berättar Andréa Thibault.

Idén kommer ursprungligen från World Social Forum där det genomförts en liknande rättegång mot kolonialismen.

Under den här festivalen, kom ni fram till hur feminister och antirasister kan jobba vidare mot rasismen?

– Det fördes diskussioner om de frågorna. Jag vet att vissa kommer att hålla kontakt, och det var det vi hoppades på. Vi ville inte leverera ett färdigt sätt att jobba, utan vi ville att det skulle diskuteras fram gemensamt under festivalen, säger Andréa Thibault.

Q-festivalens arrangörer anser att HBTQ-festivalen inte har haft antirasistiskt, queer- och transperspektiv. Andréa Thibault menar att festivalen – i sin iver att vara öppen och tillgänglig för alla – inte vågar ta ställning för sådana perspektiv. Något som får till följd att till exempel papperslösa och icke-vita osynliggörs. Därför ordnar Intersektionell Aktion en egen festival, som dock samtidigt är en del av HBTQ-festivalen.

– Jag tror på att jobba halvt inifrån. Vi säger: vi är här och ni kan inte blunda för oss. Vi fortsätter att vara en kritisk röst som kritiserar den egna rörelsen – vi är ju en del av hbtq-rörelsen men vill också påpeka att den är väldigt vit och exkluderande. Vi måste våga kritisera, annars kommer vi ju inte framåt, säger Andréa Thibault.

Lägga till en bokstav räcker inte

Även om hon tycker att det är bra att festivalledningen tagit till sig av kritiken från förra årets festival och bestämt sig för att inkludera queer, anser hon att det inte räcker med att bara lägga till en bokstav i festivalnamnet.

– Q-festivalen kan ses som en kommentar till det. Bokstaven q måste betyda något – om ni kallar er queer måste ni visa det i handling, säger hon.

Tasso Stafilidis anser att namnbytet innebär ett tydligt ställningstagande från festivalens sida, där queer står för normkritik i allmänhet och kritik mot heteronormen i synnerhet. Samtidigt är tanken att festivalens samarbetspartners ska kunna ha sin egen tolkning av queer.

Han är nöjd med festivalen som helhet, särskilt med bredden av olika slags programpunkter – från mainstream till spetsigt och smalt.

– Jag skulle vilja sammanfatta det som en livsviktig succé. Förra året ökade vi gigantiskt och i år var det samma sak. För mig är det en succé när så många människor vill vara en del av festivalen – både genom att arrangera programpunkter och delta som besökare, säger han.

Finns det några feministiska inslag som du skulle vilja lyfta fram?

– Våra invigningstalare var tydligt utplockade för sitt feministiska, intersektionella hbtq-arbete. Q-festivalen har haft en massa programpunkter, och Fi har haft några. Det har varit mycket intersektionellt perspektiv i det som lyfts upp. Och mycket transfrågor, som jag skulle vilja säga att den vita mainstream-heterosexuella feminismen har tappat bort, säger Tasso Stafilidis.