Det råder stora skillnader i allt från bemötande, tillgänglighet och behandling av
kvinnor och män som söker hjälp hos vården. Många kvinnor efterfrågar flexiblare
tider på vårdcentraler för att de ska ha tid att komma dit.

En undersökning från Stockholms län visar att kvinnors klagomål till patientnämnden oftast rör bemötande medan mäns klagomål rör väntetider och teknikproblem. Ett annat problem är att män snabbt blir hemskickade från sjukhusen därför att de har kvinnor hemma som tar hand om dem, samtidigt som ensamstående kvinnor skickas hem utan ordentlig hemsjukvård och uppföljning.

Dessutom är det fortfarande så att inte tillräckligt många kvinnor deltar i kliniska undersökningar för att en statistisk säkerhet ska kunna fastställas, även om det har blivit bättre.

Trodde sig vara jämställda

Även om frågan har diskuterats inom vården länge har inte speciellt mycket hänt, mycket av den anledningen att man helt enkelt tror att man ger en jämställd vård. Jörgen Månson, medicinsk direktör Carema, berättar att till en början var man skeptisk till att medverka i SKL:s undersökning men nu är de mycket glada att de gjorde det.

– Vi var osäkra till en början på om vi skull delta för att vi var helt säkra på att
vi självklart behandlade kvinnor och män lika – men ack så fel vi hade.

Rapporten visar bland annat skillnader i vilken utsträckning som man skriver ut läkemedel man allmänt försöker undvika till kvinnor och män. Den mest markanta skillnaden syns på bensodiazepiner, sömn- och rogivande läkemedel som är ganska kraftigt beroendeframkallande, där 80 % mer kvinnor behandlas med de här preparaten.

Carema har kommit fram till att 16 % mer kvinnor blir sjukskrivna än män. Rapporten visar också att man över lag är dålig på att fråga om alkohol och tobaksvanor och att det är ännu färre kvinnor som tillfrågas.

Resultaten bekräftas

Karin Schenck Gustavsson, Centrum för genusmedicin, bekräftar bilden. Hon har använt sig av läkemedelsregistret och de har kommit fram till ungefär samma resultat bortsett från behandlingen av hjärt-kärlsjukdomar där de sett stora skillnader mellan kvinnor och män. Hennes intresse för genusskillnader inom vården började när hon studerade.

– Jag läste i läroboken att hjärt-kärlsjukdomar är männens sjukdom men när jag gick runt på avdelningarna så var hälften av patienterna kvinnor.

Ett stort problem för hjärt-kärlsjuka kvinnor var bland annat rehabiliteringen där väldigt få deltog. Ofta vittnade de om att behöva vara biktmor som skulle lyssna på männens problem medan de själva inte fick utrymme eller ville diskutera problem som exempelvis klimakteriebesvär.

Ett annat område där Karin Schenck efterfrågar förändringar är hjärnans sjukdomar, inkluderat psykiska sjukdomar. Hon poängterar att det är en ojämställd behandling som drabbar kvinnor såväl som män och efterlyser tydligare rekommendationer kring könsstatistik inom medicin.

– Socialstyrelsen har tillsammans med SKL startat öppna jämförelser vilket är jättebra. Då har man ofta könsstatistik men ingen genusanalys. För, som Jörgen sa, lika är inte alltid rätt och därför krävs genusanalysen.

Skyller på samhället

Anders Blanck, vd för läkemedelsindustrins branschorganisation (LIF), trodde att anledningen till att det ser ut som det gör och inte speciellt mycket händer är att vården länge har velat skylla på ett ojämställt samhälle i stort. Han menade att vården måste bli mer fokuserad på en jämställd hälsa än själva behandlingen.

– Nu har man fått siffror på processer som samverkar men vården behöver få möjlighet att se hela bilden. Det rör sig om mer än bara kön, det handlar om socioekonomiska förhållanden, etnicitet, var i landet man bor, ålder och social situation.

– Jag vill slå ett slag för den patientnära forskningen, den har blivit eftersatt. Det krävs en nationell satsning.

Från partipolitiskt håll var Kenneth Johansson, riksdagsledamot c, och Helene Hellman Knutson, oppositionsledamot s, representerade. Kenneth Johansson menade att det är viktigt med ett lokalt engagemang, han pekade också på personalplaneringen som en annan aspekt av den ojämställda vården. Han menade att det måste finnas stöd från nationell nivå men också pågå en diskussion på lokal nivå.

– Från allianspartierna har man lyft tillgängligheten, nu är det dags för en jämlik vård, och i det ingår en jämställd vård. Vi behöver öka kunskapen hos personalen kring bemötandefrågor inom genusmedicin. Regeringen har tagit beslut tillsammans med kommuner och landsting om hur man ska uppnå jämlik vård. Det handlar om nationella riktlinjer och vårdprogram.

Dags för implementering

Helene Hellman Knutson ansåg att man behöver jobba systematiskt med forskningen som grund men att det också är dags för implementering och verkställande. Hon menade att vi måste ta hänsyn till den totala hälsosituationen och inte bara jobba med enskilda besök utan ha en sjukvård som premierar resultat.

– Vi behöver ställa högre krav men också utveckla ett ersättningssystem som faktiskt mäter resultatet av behandlingen för då kan vi föra in det på ett tydligt sätt.