Simon Forsberg, elitidrottare och beteendevetare i idrotts- och organisationspsykologi har varit öppet homosexuell i tolv år. Han upplever inte själva homosexualiteten som ett problem. Däremot anser han att problematiken har sin grund i samhällets genusföreställningar.

– Jag har i många idrottssammanhang brutit mot den stereotypa mansrollen och känt att jag inte passat in i det typiskt manliga ledarskapet som många tränare har. De utpräglade manliga grupperna som ofta frodas inom idrottsrörelsen har bidragit till att jag bytt klubb fler gånger än andra sprinters på min nivå.

Simon Forsberg sitter och fikar på Kulturhuset i Stockholm tillsammans med Håvard B. Övregård från det norska idrottsförbundet. Båda deltog i RFSL:s seminarium på Stockholm Pride om Idrott och hbtq. Båda är överens om att det svenska idrottsförbundet skulle behöva strama åt formuleringarna mot diskriminering riktat mot hbtq-personer och lära sig av det norska projektet som heter ”Idretten mot homohets”, som leds av Håvard B. Övregård.

Simon Forsberg och Håkan B. Övregård i samtal under Stockholm Pride

– Svenska idrottsförbundet är på den nivån att diskrimineringen har kommit in i några stadgar. Det finns med i kulisserna och i slutet på något material som inte är obligatoriskt. På så sätt får det ingen genomslagskraft, säger Simon Forsberg som samtidigt passar på att berömma det norska idrottsförbundet för deras arbete.

Norska idrottsförbundet har under några år arbetat nära LLH som är Norges motsvarighet till de svenska RFSL. Håvard B. Övregård anser att det behövs trepartssamarbete för att komma åt diskrimineringen.

– Idrotten ska ta hjälp av hbtq-organisationer och en aktör som har antidiskrimineringskunskaper. Om det norska idrottsförbundet ensamt skulle gått in och arbetat mot homohets skulle ingenting ha hänt. De besitter inte den kunskapen helt enkelt.

Håvard betonar vikten av att detta inte är en fråga om att påverka alla inom idrotten att tycka om homo, bi och transpersoner. Det handlar om att idrotten ska ta ställning mot diskriminering.

– Om tränaren inte ingriper så har den personen kommunicerat till laget att det är accepterat med diskriminering. Detta är jag mycket tydlig med när jag utbildar tränare i hbtq-frågor, säger Håvard B. Övregård.

Rött kort

Simon Forsberg önskar att ett tydligt ställningstagande mot diskriminering ska vara välgrundad. En förälder eller någon annan som märker att det förekommer slagord eller annan form av nedlåtande beteende ska känna förtroende för klubben och berätta vad de sett.

– Om en tränare ignorerar idrottens värdegrund ska han eller hon inte kunna fortsätta. Konstigare än så är det inte. Sen är det också oerhört viktigt att agera mot homohets på de officiella arenorna, säger Simon.

Håkan B. Övregård berättar att ett litet län i Norge har infört rött kort på fotbollsmatcher med tre matchers avstängning om man använder sig av diskriminerande homofoba uttryck.

– Om människor ser att ett beteende inte accepteras och att det dessutom medför konsekvenser blir det också lättare för en tränare att agera på träningar.

Homohets sker överallt

Ofta talas det om att homofobin är mer utbredd inom lagidrott än inom individuell idrott. Men både Simon och Håvard menar att detta är en myt som måste bort.

– Heterosexualitet är en norm och den normen är lika stark inom båda områderna. Det är väldigt viktigt att man angriper hela idrottsrörelsen och inte bara lägger skulden på fotboll eller ishockeyförbundet, säger Simon Forsberg.

En av förklaringarna till varför den myten existerar är enligt Håvard dels att det inte finns någon djuplodad forskning kring området. Sedan att människan utgår från den rådande medierapporteringen

– Vi förhåller oss till de största idrotterna som ofta är lagidrott som fotboll och ishockey. Den fysiska närkontakten som existerar inom lagidrott finns lika mycket inom den individuella idrotten. Även där reser, delar rum och duschar man tillsammans med andra.

Simon Forsberg tillägger att den som får ta emot en diskriminerande kommentar som ”din bögjävel” inte alls behöver vara är den som far mest illa.

– Det kan lika gärna vara någon av de andra i truppen som hör det där och känner sig träffad på grund av att han eller hon är homosexuell. Och den personen blir garanterat inte långvarig inom klubben.

Håvard B. Övregård berättar att inom de sporter där respekten gentemot sina motståndare ligger i själva uppfostran för utförandet finner man också mer respekt för hbtq- personer.

– Finns det grundläggande regler inom sporten som ger konsekvenser direkt om ger dig på någon både psykiskt eller fysiskt, så signalerar det också respekt riktat mot andra områden.

Idrotten speglar samhället

Idrottsrörelsen inbegriper alla samhällsklasser med olika etniska bakgrunder, kön och sexualiteter. Den har en enormt viktig funktion då den ofta fångar upp ungdomar som annars skulle hamna i utanförskap.

– På så sätt speglar idrotten samhället på ett bättre sätt än andra institutioner, hävdar Håkan B. Övregård och fortsätter:

– Inom politiska partier eller andra intresseområden låtsas man ofta att man har kommit till rätta med diskriminering och att alla som är där har ett gemensamt mål. Man vågar inte rota i skiten. Säg mig ett parti som ofta babblar om jämställdhet och som lyckats med att införa den? Han svarar själv snabbt.

– Det finns inte, kanske på pappret men i praktiken är det männen som härskar. Därför, måste idrotten se att de har ett ypperligt tillfälle att bli förebilder. Om de lyckats skapa en miljö där alla känner sig välkomna och kan verka som en fristad för utsatta grupper. Ja då lovar jag att samhället skulle må mycket bättre. Vägen dit är lång. Men inte omöjlig.

Det Norska idrottsförbundet är utan tvekan en förebild när det handlar om hbtq- personer. Men de är också långt ifrån ett inkluderande av trans och intersexuella personer. Sedan löper detta arbete också en risk att fokus mest riktar sig till homosexuella män. Svaret på frågan om varför han mest talat om den gruppen menar Håkan B. Övregård är enkel. Men däremot inte komplikationsfri.

– Kvinnorna har redan brutit en stereotyp norm genom att syssla med idrott. Och då framförallt med lagidrott. Det blir då också lättare för dem att bryta mot den sexuella normen. Men självklart har detta också sin grund i porren. 98 procent av ungdomar i Norden har sett pornografi. Har man sett porr så har man också sett kvinnor som har sex med varandra. Sedan har du hela könsrollssystemet som att vara bög utmanar den stereotypa maskulinitetens hegemoni på ett helt annat sätt. Men den diskussionen kräver sin egen tid.