Den tidigare jämställdhetslagstiftningen krävde att arbetsplatser med fler än tio anställda skulle göra en lönekartläggning varje år för att komma åt osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. När den nya diskrimineringslagen trädde i kraft 1 januari 2009 ändrades kravet till att gälla arbetsplatser med fler än 25 anställda och lönekartläggningar vart tredje år.

Unionen har följt utvecklingen och konstaterar i en ny rapport att andelen arbetsgivare som gör lönekartläggningar har sjunkit från 53 till 40 procent.

– Det är för bedrövligt. Att andelen som gör lönekartläggningar har sjunkit så mycket trots att det i dag bara gäller företag med minst 25 anställda visar att de nya reglerna inte fungerar alls. Det är tydligt att en stor del av arbetsgivarna inte har någon respekt för lagen över huvud taget. Så här nonchalant beter man sig inte när det gäller andra lagar, säger Ulrika Hagström, jämställdhetsutredare på TCO.

Mänskliga rättigheter får stå tillbaka

Hon anser att det var ett stort misstag att tro att andelen företag som genomför lönekartläggningar skulle öka när de inte längre behövde göra det varje år.

– Anledningen var ursprungligen den att man i linje med EU:s riktlinjer ville minska företags administrativa skyldigheter, men det är upprörande att man då väljer att skära i det förebyggande arbetet mot diskriminering, att man låter mänskliga rättigheter står tillbaka av en sådan anledning, säger Ulrika Hagström.

Shadé Jalali, likabehandlingsexpert på Unionen, drar även hon slutsatsen att arbetsgivarna inte har blivit bättre på att göra lönekartläggningar i och med den nya lagstiftningen. Unionens rapport visar att det blev tvärtom.

– Innan lagen ändrades var det drygt 50 procent som gjorde lönekartläggningar, nu har det gått ner till 40 procent. Om man gör dem varje år så kan man småjustera lite varje gång, men om man väntar tre år så är det mycket som hinner hända på en arbetsplats. Vi upplever att i stället för att förenkla för arbetsgivare så har det blivit svårare för dem, kartläggningarna blir då ett ganska stort arbete, säger Shadé Jalali.

Bra verktyg

Hon framhåller att lönekartläggningar är ett bra verktyg för att påverka och förändra osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.

– Jag tycker att man ska göra dem för att öka jämställdheten, säger Shadé Jalali.

Unionen skriver i rapporten att de ska verka för att förändra diskrimineringslagstiftningen så att lönekartläggningar görs årligen. Men jämställdhetsminister Nyamko Sabuni meddelar att hon inte har några planer på att se över lagen. Sabuni säger till tidningen Riksdag & Departement att det inte är de osakliga löneskillnaderna eller antalet lönekartläggningar som är det stora problemet.

I rapporten skriver Unionen att antalet lönekartläggningar minskar, men också löneskillnaderna.

Behövs kartläggningarna ändå?

– Det är korrekt att löneskillnaderna minskar men det är ytterst marginellt. I den privata sektorn har det rört sig från 92 till 93 procents skillnad och det kan till exempel vara på grund av att kvinnor utbildar sig till yrken som har högre löner eller att andelen kvinnor med chefsposition ökar. Förändringen rör sig om tiondelsskillnader och lönegapet består. Lönekartläggningar är dessutom per arbetsplats och där kan vi se att när man gör en grundlig lönekartläggning så hittar man skillnader mellan mäns och kvinnors löner och att dessa inte går att förklara med annat än att man värderar kvinnor och mäns insatser på arbetsplatsen olika, säger Shadé Jalali.

Hade det varit bättre att ha kvar den gamla lagstiftningen?

– Vi är positiv till sammanslagningen av de olika diskrimineringsgrunderna, men just ändringarna kring lönekartläggningar är en försämring. Vi anser också att facket borde få större inflytande över granskningen av lönekartläggningar. Nu ligger tillsynsansvaret på DO, men de har inte alls de resurser som krävs för det, säger Shadé Jalali.