Ledarskapet i FN är ett tecken på hur det står till i världen säger Inga-Britt Ahlenius. Eftersom hon inte har andra ord om ledarskapet i FN, än ett vokabulär fyllt av besvikelse, irritation och viss förnedring, så kan hon inte tycka att tillståndet är världen är så gott heller.

En ond cirkel, med andra ord. Den förstnämnda, FN, var väl ämnad för att förbättra det andra, tillståndet i världen? Jo, så var det nog, låter Inga-Britt Ahlenius förstå. Men det tycks inte Ban Ki-moon förstått.

– Att vara chef för FN är ett jobb och inte vilket jobb som helst, det kräver ett exceptionellt ledarskap. Det är inte betjänt av en man som inbillar sig att vara FN-chef är som att vara kung, alltså en ärvd titel som man axlar utifrån förmåga.

Missriktade ambitioner

Ändå kan Inga-Britt Ahlenius kosta på sig att nämna att Ban Ki-moon inte saknar ambition. Men, som jag förstår henne, kan han dessvärre inte koncentrera sina ambitioner på det han är satt till. Mannen räcker helt enkelt inte till för jobbet som högste chef för FN.

-Vanligtvis kompenseras brister i toppen av skickliga medarbetare. Men Ban Ki-moon har i stället för vana att avskeda dem som är duktiga. Han drar sig inte heller att skälla ut medarbetare inför kolleger.

Ovanstående uttalanden är hämtade från ett seminarium på Utrikepolitiska Institutets release av Inga-Britt Ahleniu och Niklas Ekdals bok Mr Chance, utgiven på Brombergs förlag. Bokens namn härrör från att Inga-Britt Ahlenius liknar Ban Ki-moon vid Peter Sellers roll som trädgårdsmästare i filmen Välkommen Mr Chance. Det mesta trädgårdsmästaren vet har han sett på TV eller utvecklat empiriskt under sitt arbete i trädgården. Och varken TV:n eller trädgården är tillräckliga ”universitet” för en ledare i världsklass.

Inga-Britta Ahlenius själv framstår som en naturbegåvning på ändamålsenliga strukturer. På samma sätt som en musikalisk person hör disharmonier – och korrigerar till en skön klang, tycks hon se strukturella fel som måste rättas till för att en organisation ska fungera rationellt.

– Nu handlar det om ett förfall av organisationen och ett förfall av sekretariatet. Det leder till att sekretariatet förlorar sin legitimitet, säger Inga-Britt Ahlenius i tidningen Internationella Studier som är Utrikespolitiska Institutets egen tidning.

FN oumbärlig organisation

Under seminariet konstaterar Ahlenius att FN är en oumbärlig organisation. Vid katastrofer är det ingen annan global organisation som har självklart tillträde. Och det är bara FN som har tillträde i många länder som behöver hjälp för att skydda civila.

– Världen behöver FN och FN behöver en kompetent ledning. Men idag har FN:s roll, med dess nuvarande ledning, utvecklats till något som organisationen inte är vuxen, tycker Inga-Britt Ahlenius.