Finanskraschen på Island genererade en skuld på över åtta gånger landets BNP. Människor blev av med bostäder och jobb, särskilt många unga. En del tvingades lämna ön. Andra gick ut på gatorna och krävde regeringens avgång.

Privatiseringen av bankväsendet hade dessförinnan hyllats av Internationella valutafonden, IMF. Bankernas storlek tjugofaldigades på sju år. Enligt Sigríður Benediktsdóttir är just detta huvudorsaken till den islandska krisen. Han är en av tre oberoende och respekterade utredare som på parlamentets uppdrag utrett orsakerna till krisen och vilka som bär ansvaret. Resultaten presenterades i en storsäljande rapport i höstas.

Ansvariga ställs till svars

Eva Joly, fransk presidentkandidat och domare med norska rötter, uppmärksammad för tidigare korruptionsutredningar, har varit regeringens särskilda rådgivare i arbetet med att ställa de ansvariga inom bankväsendet till svars. Hon räknar med att utredningen kommer att bli gigantisk, ta uppåt fem år och sprida sig utanför landets gränser. På andra håll i Europa har staten gått in med räddningspaket. Islands banker tilläts gå omkull. Staten har tagit tillbaka ägandet och ställt bankernas tidigare direktörer under utredning. Några har häktats, många förhörts och flera riskerar långa fängelsestraff.

På den politiska sidan har parlamentet beslutat att ställa den tidigare statsministern Geir Haarde inför riksrätt för allvarliga misstag och att han inte ingrep i samband med finanskrisen. Och presidenten på Island, Ólafur Ragnar Grímsson, har för andra gången sagt nej till ett avtal med Storbritannien och Nederländerna om återbetalning av skulder. Det gäller den kraschade internetbanken Icesave som fick 200 000 småsparare på kort tid bara i Storbritannien genom att utlova skyhöga räntor. Beslutet baserar Grímsson på att 40 000 islänningar skrivit under på krav om en ny folkomröstning om avtalet.

Politik med värderingar

I kölvattnet av krisen har folket på Island fått mer att säga till om, samtidigt som etik och värderingsfrågor blivit centrala i politiken. Guðrún Jónsdóttir är taleskvinna på Stígamóta, ett utbildnings- och rådgivningscentrum för överlevare av sexuella övergrepp och våld. Hon beskriver krisen som ett paradigmskifte.

– Orsaken till det som hände finns i de gamla partiernas politiska beslut, bland annat att privatisera banksystemet. De fick bankerna att låna pengar till partivänner som tog över bankerna och betalade enorma löner till sig själva för de hade så stort ansvar. Men under krisen tog de inte ansvar, utan förväntade sig att vi ska betala skulden.

– Regeringen hade inte någon som helst tillsyn över det som hände. De fria marknadskrafterna skulle styra och man skulle inte blanda sig i under några omständigheter. Det tog lång tid att bli av med regeringen. Vi gjorde det med stora gatudemonstrationer och vi fick en ny regering. Även om jag inte är partipolitiskt engagerad har det för oss i kvinnorörelsen inneburit en helt ny mentalitet. Vi fick igenom att kriminalisera sexköpare, vi kunde stänga strippklubbar, vi har fått pengar från statskassan för åtgärder mot våld. De krafterna som var ansvariga för bankkraschen är borta nu. De har inte makt längre.

Jämställda på papper

I stället har Island fått världens första öppet lesbiska statsminister, Jóhanna Sigurðardóttir. Förutom de framsteg mot kvinnors underordning som Guðrún Jónsdóttir räknar upp har ett krav på minst 40 procent kvinnor i de privata bolagens styrelser införts enligt norsk modell och Island är nu nummer ett på World Economic Forums jämställdhetsrankning. Fortfarande finns mycket att göra konstaterar hon, men är stolt över att kvinnorörelsen är stark och enig om ett antal grundläggande frågor.

– Vi var alltid i topp tillsammans med de andra nordiska länderna, men nu är vi nummer ett. Det kanske inte spelar så stor roll, men det som spelar roll är att vi har mycket som vi är stolta över. Du kanske kan säga att jag bor i ett väldigt vackert ”pappersjämställdhetsland”. På pappret är vi fullständigt jämställda men i verkligheten är vi det inte. Akkurat som i Sverige.

Nepotism ännu ett hinder

Att bli av med den tidigare regeringen var dock ingen könad kamp, betonar hon. De etiska frågor som lyfts ligger nu till grund för ett folkligt krav på en ny konstitution. Över 500 medborgare ställde upp som kandidater till en kommitté på 25 personer som skulle revidera konstitutionen. Men projektet har tappat fart. Deras arbete skulle egentligen redan ha påbörjats, men Islands högsta domstol ogiltigförklarade valet.

– Det är en stor skandal eftersom de flesta i högsta domstolen är vänner och släktingar till den förre statsministern och tidigare centralbankschefen David Oddson, som anses ha stor del i bankkraschen. Hans vänner i högerpartiet bestämde vilka som skulle in i högsta domstolen, så även om högsta domstolen sagt att valet till konstitutionskommittén är ogiltigt har folk ingen tilltro till det.

De kapitalistiska delarna av samhället ville inte få in artiklar om att nationen bör äga gemensamma resurser som fiskeri och vattenkraft.

Vad som ska hända nu är oklart. Några vill se en ny omröstning, andra kan tänka sig att låta parlamentet utse en arbetsgrupp som med största sannolikhet skulle bestå av de 25 som utsågs i det ogiltigförklarade valet.

Regering med genusglasögon

Oavsett hur det går är det medvind för feminismen på Island. Guðrún Jónsdóttir berättar om kvinnostrejken i höstas. Eftersom kvinnorna på Island tjänar i genomsnitt två tredjedelar av vad männen gör gick 50 000 kvinnor (i en befolkning på drygt 300 000) från jobbet klockan 14:25.

– Det är något vi kunde göra varje dag för om det hade varit lika lön hade vi redan jobbat färdigt.

Under förberedelserna för strejken bildades en paraplyorganisation som samlade in pengar till en kvinnojour för kvinnor i prostitutionen och för att återuppta verksamheten vid de filialer som tvingades lägga ner under krisen. Som en del i kampanjen tillverkades genusglasögon till försäljning. Statsministern deltog i lanseringen. Hon betalade en miljon isländska kronor för glasögonen, tog en bild på ett regeringssammanträde där alla ledamöter bar dem och uppmanade sina kolleger att använda dem varje dag på jobbet.

– Statsministern har flera gånger visat att hon gör vad hon kan för att stötta oss och vi fick en hel del media. När justitieministern satte på sig glasögonen sa han ”Statsministern, jag kan redan se att vi måste revidera statsbudgeten”.
– Jag kan bara säga att det är medvind på Island. Det gör mig lite rädd för jag är van vid motvind och där är jag stark. Det är något nytt att allting går så bra, säger Guðrún Jónsdóttir.