Hovrättens friande av de män som sålt och våldtagit en 14-årig funktionshindrad, fosterhemsplacerad flicka förbryllar. Männen har erkänt att de haft sex med barnet, ändå frias de och flickan blir utan skadestånd med hänvisning till att hon ”inte utsatts för tillräckligt allvarlig integritetskränkning” när hon sålts till ett tiotal män.

Flickan är funktionshindrad och har inte kunnat lämna en fullständig och trovärdig redogörelse för det som hänt, eftersom hennes intellektuella förmåga motsvarar en nioårings, något som också domen bekräftar. Men männen har ju erkänt, så vad är problemet?

Jo enligt hovrätten har våldtäktsmännen inte ”haft skälig anledning att misstänka att hon var under 15 år”. Den logiska slutsatsen av detta blir att man får våldta och sälja en funktionshindrad flicka så fort hon ser ut att vara över 15 år.

Det är inte första gången män frias från våldtäkt med hänvisning till offrets utseende. Att det hänger på kvinnan eller flickan själv huruvida det är tillåtet att våldta och sälja henne eller ej, det är en mycket gammal tanke i vår kultur.

Ordet ”hora” betyder från början ”ogift mor”. En kvinna som bevisligen haft sex utanför äktenskapets helgd var paria och henne kunde man göra vad man ville med. Hon hade ju genom sitt moderskap demonstrerat ett brott mot samhällets normer och den som bryter en norm kan inte räkna med att få skydd av en annan. Horan var alltså inte bara sexuellt tillgänglig, hon hade heller inget beskydd från samhället. Den enda som skulle kunna skydda en hora var möjligen en hallick, men han stod oftast själv för de grövsta övergreppen.

Men vår kulturs kvinnosyn utgår inte bara från att horor är skyddslösa. Den kulturella logiken fungerar nämligen lika bra baklänges: Alla skyddslösa kvinnor är horor. Har hon inte en make eller en far som eskorterar henne är det fritt fram för andra män att ta vid. En flicka får inte vara utan beskydd, för då blir hon just det.

Tyvärr verkar denna urgamla kvinnosyn fortfarande styra vårt rättsväsende. Hovrätten använder sig inte av barns lagstadgade rätt till skydd mot våldtäkt och sexuella övergrepp i sin friande dom utan av sexköpslagen. Som om den vore tillämpbar på ett barn. Det är svårt att tro att vilket barn som helst skulle behandlas så, men så gäller målet heller inte vilket barn som helst utan en fullkomligt skyddslös tonårsflicka utan föräldrar och utan förmåga att skydda sig, delvis på grund av sitt intellektuella funktionshinder och delvis på grund av att hon var drogpåverkad medan brotten begicks.

När en flicka blir våldtagen talar man ofta om på vilket sätt hon kunde undvikit att ”utsätta sig” för detta. Undertexten är att det i själva verket är hon själv som är ansvarig för att övergreppet begåtts. Hovrättens dom visar att det var andra som bjöd ut den 14-åriga flickan men lägger ändå ansvaret för våldtäkterna på henne själv. Hon hade fel utseende.
Domslutet visar med all tydlighet att vi fortfarande lever i en skamkultur där en flicka måste se till att ha privat beskydd av sin familj för att inte riskera att bli fritt villebråd.

Inte ens en flicka som är under femton år är skyddad mot sexuella övergrepp och våldtäkt i vårt lands lagstiftning.

Fast nu glömmer jag igen. Vissa barn betraktas inte som barn av vårt samhälle. Vissa flickor är inte som andra flickor. Vissa flickor har ingen pappa som kan skydda dem från övergrepp. Vissa flickor ser äldre ut än de är och får knullas mot betalning. Dessa flickor borde ha ett speciellt namn. Det vore ju fruktansvärt om de skulle förväxlas med vanliga döttrar. Vi kan kalla dem horflickorna.

Alla vet att vissa 14-åriga brudar beter sig och ser ut som horflickor. Visst minns vi dem från högstadiet? Det fanns alltid minst en tjej i skolkorridoren som alla betraktade som ”hora” och som ingen hade sympati för. Rykten gick. Hon var ofta lite bakom flötet och ganska ful, men det uppfattades ändå som om hon bjöd ut sig när hon inte förmådde skydda sig från ryktesspridningen.

Bilden av horan är stark i vår kultur. Det värsta man kan säga om en kvinna är just det. Marylin, Anna Nicole och Britney är alla kvinnor som fått den skyddslösa horans hedersplats i vår moderna folklore. Oförmågan att värja sig från rykten befäster samma rykten. På så vis blir det just utsattheten det som skämmer henne. Att hon ”utsatt sig” för detta.

Men övergreppen begås inte av henne själv. Det är vi som utsätter henne för dem. Alla vi som står runtomkring och pekar finger och säger att hon där är inte som oss. Att det är skillnad på en flicka och en hora, horan får man göra vad man vill med och säga vad som helst om, eftersom ingen skyddar henne. Hon borde sett annorlunda ut eller klätt sig på ett annat sätt. Borde inte druckit eller tagit droger, borde kunnat försvara sig. Borde haft någon som försvarade sig.

Hon, horflickan där på skolgården.

Den tjejen har de flesta av oss föraktat i gryningen av vårt vuxenblivande, och om man inte har synat sig själv och sin kultur i sömmarna sen dess så är det där föraktet liksom svårt att bli av med senare, när man blivit hovrättsdomare.