Det är oerhört beklämmande att Svenska friidrottsförbundet hellre vill ha kvar bilden av den friska idrottsrörelsen än vågar ta tag i problemen med pedofili. Pedofiler söker sig till verksamheter där det finns många barn, varför skulle idrottsrörelsen vara ett undantag?

Varför skulle Patrik Sjöbergs styvpappa och tränare Viljo Nousiainen vara ett undantag? Varför vågar inte idrottsrörelsen se problemet?

När Patrik Sjöberg intervjuas av Feministiskt Perspektiv tar han upp en aspekt som ingen annan media ens snuddat vid, att pojkars rädsla för att berätta om sexuella övergrepp bland annat grundar sig på den stereotypa bilden av manlighet och den utbredda homofobi som vilar över den manliga idrotten.

En person som direkt såg den kopplingen och bloggade om den var Jon Voss, VD och ansvarig utgivare för HBT-tidningen QX:

”Det är i kulturer där sexualitet, inte minst då homosexualitet, skuldbeläggs som sexuella övergrepp kan frodas utan att de skuldbelagda offren, av skräck för att ytterligare straffas så som ”bögar” eller ”svaga”, ges verktygen att ta sig ut. /…/ När Patrik Sjöberg nu vågar berätta om övegrepp han utsatts för som barn så deltar han i att bryta den kultur av skuld och skam där sexuella övergrepp mot pojkar är ett lika starkt inslag som hatet mot bögar.”

Det är otroligt starkt att Patrik Sjöberg nu vågat berätta och det är otroligt bra att han också ser homofobin som en bidragande orsak till att varken han eller någon annan vågat berätta på så länge. Jag är övertygad om att han inte är ensam och att Viljo Nousianinen inte är den enda fula fisken i idrottsdammarna.

Det borde friidrotten också funderat över. Fridrottsbasens skuldbeläggande av offret underlättar för pedofilerna att fortsätta sina övergrepp. Tänk om friidrottsbasen istället sagt:

”Förlåt Patrik för att vi var så blinda, tack för att du öppnat våra ögon”.

Friidrottsförbundets ordförande ifrågasätts visserligen för sitt uttalande och kan tvingas avgå. Visst är det bra att friidrottssverige reagerar mot sin ordförandes uttalanden men frågan är om det kommer att ändra något i grunden.

Det räcker inte att bara våga se att övergrepp begåtts, det gäller också att göra något åt det. En bra början är att ifrågasätta könsroller och synen på homosexualitet inom idrottsrörelsen.

Bjud in RFSL och utbilda ledarna. Fortsätt med att prata genus och normer, se till att skapa ett öppet klimat där alla vet hur de kan se signalerna och där den som ändå blir utsatt för övergrepp vågar berätta. Visa att idrottsrörelsen är en rörelse som inte accepterar sexuella övergrepp.

Alla små Patrik Sjöberg därute behöver veta att de blir trodda och att de inte gjort något fel.