Vad är på spel i försvaret av yttrandefrihet i en tid då begreppet å ena sidan aktiveras för att legitimera rasistiska angrepp och militära interventioner och å andra sidan är grundläggande för de folkliga revolterna som driver fram samtidens demokratiseringsrörelser? Detta var en fråga jag hade i bakhuvudet under ett samtal med människorättskämpen och fristadsförfattaren Parvin Ardalan och svenska PEN-klubbens ordförande Ola Larsmo på bokmässan för en vecka sedan.

Ardalan, som vi har skrivit en del om på Feministiskt perspektiv är sedan april 2010 första fristadsförfattaren i Malmö. Hon var med och grundade ett centrum för kvinnofrågor i Iran som bland annat ger ut en nättidning där kontroversiella frågor på familje- och sexualpolitikens område diskuteras. För detta arbete fick hon Olof Palmepriset 2007 och andra internationella utmärkelser.

Samtalet på bokmässan var ett kringarrangemang till en utställning anordnad av Malmö Museer och Malmö Kulturstöd där kvinnors vittnesmål om sitt arbete för kvinnors rättigheter och för yttrandefrihet i Iran visas tillsammans med ett videosamtal mellan bland andra Parvin Ardalan och Feministiskt Perspektivs Sholeh Irani. Utställningen som är designad för att kunna flyttas och ställas upp på olika platser, invigdes och visades under bokmässan och kommer att visas i Malmö från 9 oktober.

Ardalan sade under samtalet att vad hon har velat visa under utställningen är vilka metoder som kvinnor i Iran använt mot marginaliseringen av kvinnors röster i iransk offentlighet vilket bland annat tar sig uttryck genom att representationen av kvinnor viktimiseras. Hon vill istället lyfta upp kvinnlig agenskap och kvinnors egna röster. Hon sa också att denna marginalisering av kvinnor och invandrare är ett globalt fenomen. Europa är inte befriad från brist på yttrandefrihet även om det tar sig andra uttryck än i Iran. Ju mer marginaliserad en grupp är desto mindre yttrandefrihet åtnjuter den och detta gäller inte minst papperslösa invandrare.

Larsmo påminde om att yttrandefrihet är något som alltid måste kämpas för, det är ingen helig princip som är oss given utan har i alla tider och alla samhällen något som måste kämpas för och försvaras. Den yttrandefrihet som måste försvaras är naturligtvis den som Ardalan talar om, de marginaliserades rätt att göra sig hörda. Han sade också att det finns en viktig kunskap i de svenska folkrörelse om kampen för en demokratiserande yttrandefrihet och detta är ett arv som måste aktiveras och försvaras.