– Vi kan inte se att insatserna haft effekt alls på den psykiska hälsan för mammorna efter ett år. Tillståndet för kvinnorna utan insatser förbättrades i liknande utsträckning. Däremot var de berörda mycket nöjda med de insatser de fått, säger Knut Sundell, chef på Socialstyrelsens enhet för kunskapsutveckling, i ett uttalande.

559 våldsutsatta kvinnor som bor på skyddat boende, tas om hand av öppenvården eller inte omfattas av några insatser från samhället har ingått i studien som utförsts av Göteborgs universitet och Karolinska institutet.

För de barn som sett sina mammor bli misshandlade eller själva utsatts för våld är bilden ungefär den samma.

Socialstyrelsen är dessutom kritisk till att bara var sjunde öppenvårdsenhet kan redovisa vilka stödinsatser som genomförts och hur många som haft möjlighet att ta del av dem.
Vänsterpartiet går i ett pressmeddelande ut och kommenterar rapporten och betonar vikten av mer kvalificerad och långsiktig hjälp för misshandlade kvinnor och deras barn.

– Kvinnojourernas arbete är oerhört viktigt. Men det krävs helt andra gemensamma insatser från sjukvården och socialtjänsten när det gäller kris och traumahantering. De här kvinnorna och barnen måste få möjlighet till psykoterapibehandling eller psykologsamtal och samtidigt få ett tryggt vardagsliv utan våld, skriver Eva Olofsson, riksdagsledamot i socialutskottet.

Hon betonar vikten av samlade insatser, inte minst från polisens sida.

Stina Svensson, talesperson för FI, Feministiskt Initiativ, är av samma uppfattning.

– Fler instanser måste vara inkopplade i de här fallen, som polis och skola. Och man måste sätta större tryck på kommunerna, säger hon.

Hon efterlyser ett annat synsätt på hela problematiken och anser att man bör lyfta frågan om mäns våld till en rättssäkerhetspolitisk nivå.

– Vi måste börja prata om vad mäns våld innebär. Vi har en syn på våld i dag som inte är frisk, konstaterar hon.

Studien tar också upp det problematiska i att förövaren i nio fall av tio också är biologisk pappa till de barn som är inblandande, och därmed oftast också vårdnadshavare. Enligt Socialstyrelsen gör socialtjänsten och BUP till exempel sällan de riskbedömningar som de ska göra utifrån barnets perspektiv. Socialstyrelsen efterlyser därför ett förnyat arbetssätt i sådana här situationer, så att vuxna och barn får möjlighet att i enskilda samtal prata om våldet i familjen.

– Utredningarna som görs av barn som utsätts för våld är inte särskilt bra, därför blir inte heller insatserna bra, kommenterar Knut Sundell.