Mexikos El Universal, publicerade en reseguideartikel om kvinnovänliga vandrarhem. Deras tio i topp lista inkluderar 1) Generator Hostel i Berlin, 2) St. Christopher’s Inn Orient Expresso i London, 3) Base St. Kilda i Melbourne, 4) Cairns Girls Hostel också i Australien, 5) Princesa Insolente i Santiago, 6) Plus Prague Hostel i Prag, 7) Wombats City Hostel i Wien, 8) Lisbon Old Town i Lissabon, 9) Lub D Bangkok, 10) Smart City Hostels i Edinburgh.

På vilket sätt är dessa vandrarhem kvinnovänliga? Här finns det en splittrad bild. Vissa rekommenderas därför att de ”tillfredställer kvinnors speciella behov”: de har ”mjuka handdukar, hårtork och skönhetsartiklar” samt ”helfigursspegel” inkluderad i priset. Andra rekommenderas därför att de erbjuder utrymmen reserverade för enbart kvinnor, eller därför att klientelen domineras av kvinnor: ”på kvällarna kan de äta middag eller titta på filmer med sina systrar”. Det märkligaste är ett som anses särskilt kvinnovänlig eftersom den har ”säkerhetskameror i rummen”. Jag läser meningen två gånger och försöker förstå hur de tänker. Varför skulle en kvinna lockas av att bli ständigt bevakad i sin intimitet? Kanske finns det en logik i det. El Universal kanske tänker sig att detta är en lösning på problemet med ”våld i hemmet” där frågan ju ofta ställs som en fråga om hur samhället eller staten ska kunna utöva inflytande i privatsfären.

Colombianska El Tiempo publicerar två nyheter om firandet i olika städer som kontrasterar mot varandra: i ena fallet kallades männen att framträda i det offentliga rummet, i det andra fallet bannlystes de från gatorna. I Pereira anordnades torgdemonstrationer där män fått skriva under ”manliga avtal” om att avstå från våld mot kvinnor och flickor. Avtalet löd ”Jag, som man, lovar att se efter och förändra mina värderingar, attityder, och de manschauvinistiska beteenden som påverkar min flickvän, min syster, min mor, mina arbetskamrater och mina väninnor”. Detta är ett initiativ av socialkontoret i Risaraldas kommun, som reagerar på höga siffror av kvinnomisshandel. Organisatörerna bjöd in alla män vuxna, unga och barn från 12 år att komma fram till torget mellan 9 och 16 under 8 mars för att underteckna avtalet.

Mellan januari och augusti 2010 registrerades 10.407 fall av våld i parrelationer. I största delen av fallen (8.774) registrerades kvinnan som offret. Från 2009 registrerades 57 mord i Risaralda, av dessa var 30 kvinnor som mördades av en manlig partner.

I Cartagena förbjöds däremot männen att gå ut på gatan från klockan 19:00 den 8 mars. Syftet med detta, som genomförs för andra gången, är att kvinnor och män ska få tillfälle att reflektera över morden och våldet i staden och ”generera ändrade beteenden och känslighet i frågan hos stadens invånare”. Sekretariatet för delaktighet och social utveckling bjöd på kulturprogram enbart för kvinnor. ”Vi vill bjuda ut all kvinnor som vanligtvis inte lämnar hemmen att komma ut och njuta av det offentliga rummet och fritid, att de lämnar sina hushållssysslor och barnens skötsel till männen”, citeras en av sekretariatets anställda.

Huvudnyheten i argentinska Tiempo är att nio miljoner kvinnor och barn kommer att inkluderas i sjukvårdssystemet. Det tackar kolumnisten Laura García Tuñón för. Äntligen inkluderas alla havande kvinnor i den allmänna sjukvården! Hon kallar 8e mars för ”Arbetarkvinnans internationella dag” (Día Internacional de la Mujer Trabajadora) och menar att det är en dag för att lista de många rättigheter som argentinska kvinnor fortfarande saknar. Lagarna om vård av barn utgår från en ojämn fördelning av ansvaret mellan kvinnor och män, kvinnorna får fortfarande lägre löner än männen, kvinnor blir allt fattigare och har mindre möjligheter att göra karriär. Morden på kvinnor ökade 13 % 2010, konstaterar hon. Detta är inget individuellt problem utan ett politiskt problem, kvinnor dör av brist på statligt skydd och livsalternativ. Först av allt, skriver hon, måste förbudet mot abort ses över. Statistiken visar att nästan hundra kvinnor dör årligen på grund av komplikationer i samband med olaglig abort. Hon manar till strid: ”förra året mobiliserade vi för att få igenom rätten till samkönade äktenskap, i år måste vi samlas för rätten till laglig, kostnadsfritt och säker abort” och hon avslutar artikeln med parollen: ”sexualundervisning för att välja, preventivmedel för att undvika abort, laglig abort för att inte dö”.

I den här kolumnen är 8 mars riktigt politiskt, inga kvinnliga behov av skönhetsprodukter, inga symboliska gatuspektakel som lägger ansvaret på individuella män utan strukturell analys och konkreta förslag. Det är ett firande att inspireras av. Rätten till abort vanns av en mängd anledningar i Sverige på 30-talet. Men kopplingen Laura García Tuñón gör mellan kvinnors fattigdom (brist på livsalternativ) och kvinnovåldet tål att undersökas i en svensk kontext.