”Kära dagbok… varför är livet så svårt?” eller kanske ”…jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv”. Att vara tonåring är en omtumlande tid, och många tjejer har skrivit av sig i dagboksform. Nu samlar det feministiska konstkollektivet ROPA in dagbokssidor skrivna under de senaste hundra åren, för att skildra tonårstjejers liv i en kollektiv dagbok.
ROPA är ett ickekommersiellt konstnärsdrivet projektrum för samtidskonst, beläget vid Telefonplan i Stockholm. Sedan starten har de arbetat för att lyfta fram fler kvinnliga förebilder, i protest mot en ojämställd konstvärld.
Som en del av det arbetet har de påbörjat en insamling av sidor ur tonårstjejers dagböcker från i dag och hundra år tillbaka. Kvinnor i alla åldrar uppmuntras att leta fram sina gamla dagböcker och donera en valfri sida. Tanken är att de sedan ska scannas in och tryckas i en kollektiv dagbok över tonåren under ett sekel.
Åren mellan tretton och nitton är en händelserik och ganska jobbig tid i de flestas liv, och en period som vi tror har stor betydelse för hur ens liv senare kommer att formas.
– Tyvärr är det även en tid då många unga tjejer slutar att ta plats.
Dessutom finns det en massa förutfattade meningar om hur tonårstjejer är och därför vill vi låta tonårstjejen själv komma till tals och få möjlighet att presentera sig själv. Det känns spännande att låta det mest privata och personliga förenas och komma fram i det offentliga, säger Lovisa Henoch som driver ROPA tillsammans med Daniela Auerbach och Mikaela Krestesen.
Projektet startade i början av sommaren och insamlandet pågår fram till och med den 19 november i år. Hittills har de fått in ett hundratal sidor, framför allt från kvinnor som fortfarande är unga i dag. För att nå fler ur äldre generationer har de kontaktat olika hembygdsföreningar och annonserat i lokaltidningar. Dessutom har de varit på Riksarkivet i Stockholm.
– Det känns viktigt att få så stor spridning på materialet som möjligt. Vi vill ju att det ska skildra tonårstjejers liv under hela seklet och över hela landet, säger Lovisa Henoch.
Vad skriver tjejerna om på de sidor ni hittills fått in?
– Det är väldigt blandat. Men generellt kan man säga att det är stor skillnad på de sidor som är skrivna av tjejer i fjorton- och femtonårsåldern mot dem som skrivits av arton- och nittonåringar. I fjortonårsåldern är man fortfarande ganska barnslig och skriver mest om killar och att gå ut och supa. I nittonårsåldern har det blivit mer allvarliga saker och fler djupa dikter.
Hur skiljer sig dagbokssidorna från i dag, från dem som skrevs för ett sekel sedan?
– Det är fortfarande för tidigt att säga, men jag tror inte att det är så jättestor skillnad. Ibland har vi hajat till lite när vi läst, just för att tonårstjejerna från förr skriver om nästan precis samma saker som vår generation. Men det finns förstås sådant som upplevdes som jobbigt förr som är lättare i dag, och tvärtom.
Jag känner själv att det är ganska pinsamt att läsa mina gamla dagböcker. Kan man vara anonym?
– Ja, alla bidrag är anonyma, men vi kommer att ange vilket år och var i landet sidan är skriven.
Projektet kommer att synas på flera sätt under hösten. Den 26 augusti kommer ett propellerplan att cirkulera över centrala Stockholm med textbanderollen ”Jag tar nog livet för allvarligt”. Meningen är hämtad ur en av de donerade dagbokssidorna.
– Vi kom även på att det vore fint att visa upp projektet genom att låta ett urval av dagbokstexterna färdas runt med buss genom landet. Så nu har vi fått till ett samarbete med ett bussbolag som låter oss placera dagbokssidor i fickorna på stolsryggarna. På baksidan kommer det att stå en kort redogörelse av projektets genomförande och syfte, säger Lovisa Henoch.
