Jag har tackat ja till att bli nominerad som ordförande för s-kvinnor för att jag tycker att det vore väldigt roligt. S-kvinnor behövs idag mer än någonsin. Både för att driva ett feministiskt perspektiv i politiken och för att vi kvinnor behöver vår egen organisation för att få styrka av varandra.

Jag tycker att min roll som riksdagsledamot och talesperson för arbetsmarknadsfrågor och jämställdhet går bra att kombinera med uppdraget.

Vad jag vill arbeta för:

Utveckla S-kvinnor genom att:

• Ta tillvara våra medlemmar, utveckla vår interna demokrati och stärka vår organisation. S-kvinnor behöver växa i hela landet. Värva nya medlemmar och fortsätta att utveckla organisationen för att vi skall bli relevanta för fler.

• Utveckla s-kvinnors stolta tradition av aktivt internationellt solidaritetsarbete. Inte minst viktigt att utveckla vårt engagemang i mellanöstern.

• Skapa en egen kvinnlig ledarskapsutbildning för att säkerställa att vi har kunniga, duktiga och starka kvinnliga kandidater till alla ledande poster i partiet. Utveckla seminarieverksamhet i S-kvinnors regi för att ny kunskap och forskning skall kunna omsättas i vår politik.

Att S-kvinnor ska vara en blåslampa i baken för att socialdemokratin i både ord och handling skall vara ett feministiskt parti. Vi måste vara tuffa, målmedvetna och uthålliga för att nå resultat. Det handlar om:

• Att sätta jämställdheten högst på dagordningen, sätta på genusglasögonen och se till att jämställdhet genomsyrar alla delar av partiets politik. Det sker verkligen inte av sig självt utan kräver ett målmedvetet och samordnat arbete från alla s-kvinnor inom olika delar av partiets organisation.

• Att driva på så att kvinnor får ledande positioner i vårt parti i samma utsträckning som män. Vår hittills enda kvinnliga partiordförande får inte bli en parentes!

• Att skapa kvinnliga nätverk som kan stötta, driva och nominera i riksdagen, i kommuner och landsting och andra politiska församlingar.

En kraftfull socialdemokratisk opposition mot regeringen i jämställdhetsfrågor. Jämställdheten i Sverige går just nu åt fel håll. Viktiga frågor att driva:

• Arbete. En kvinna i Sverige tjänar i genomsnitt 18 600 kr i månaden på sitt arbete. En man tjänar i genomsnitt 26 400 kr (siffrorna är från 2009). Det skiljer alltså 7 800 kr varje månad mellan hans och hennes lön. Det är mycket pengar. Det handlar om att driva rätten till heltid, barnomsorg på obekväm arbetstid. Det behövs kamp mot osäkra anställningsförhållanden. Många kvinnor är hänvisade till att vänta på att arbetsgivaren skall höra av sig med ett sms eller ett telefonsamtal i förhoppning om att få jobba några timmar. De är vår tids daglönare. Förr stod man med mössan i hand, i dag står man med mobilen. Men utsattheten är densamma.

• Välfärden. Med en åldrande befolkning och en äldreomsorg som i många kommuner bantas och slimmas står vi inför hot om en ny kvinnofälla. Äldreomsorgen är en kvinnofråga. En majoritet av dem som behöver hemtjänst är kvinnor, en stor majoritet av de boende på äldreboenden är kvinnor, en överväldigande majoritet av dem som jobbar i omsorgen är kvinnor. Och när äldreomsorgen inte fungerar är det kvinnor – döttrar och svärdöttrar och fruar – som får rycka in. Ambitionsnivån måste höjas, för de äldre kvinnornas skull, för de anställda kvinnornas skull och för att alla andra kvinnor skall ha möjlighet att jobba heltid och hinna med sina liv.

• Vardagen. Det privata är politiskt. Jag önskar att vi kan starta en ny debatt om hur vi prioriterar i våra egna liv för att se att det finns ett mönster – ett könsmönster. Unga kvinnor som känner att de ”måste” göra karriär, hämta tidigt på dagis, ha perfekta hem och vältränad kropp, vara aktiva i både sällskapslivet och föräldraföreningen. Och som skyller på sig själva för att de ”valt” detta. Eller kvinnor som kommit till Sverige från länder där de aldrig fick gå i skolan och som nu också i vårt land blir instängda i familjen utan att vi på allvar tar strid för deras rättigheter.