Vård och genus är ett brett fält som kanske inte går att sammanfatta, men en hel del olika perspektiv har samlats i antologin Genus och kön inom medicin- och vårdutbildningar som nyss givits ut av Studentlitteratur. Hur hittar man till exempel en balans mellan teorier om genus som social konstruktion och vikten av att anpassa vissa behandlingar efter biologiskt kön?

Goldina Smirthwaite är doktorand i genus och medicin vid Linköpings universitet. Hon är en av redaktörerna för antologin och är intresserad av ojämställdhet och genuskonstruktioner inom vården.

– Det är speciellt intressant att titta på orättvisor när det gäller just kön. Ibland ska ju behandlingar vara olika för kvinnor och män. Och då kan man fundera på, när är det orättvist om det blir lika, alltså att man i praktiken ofta utgår från en manlig norm, och när är det orättvist om det inte blir lika. Jag tycker också det är väldigt spännande med begreppet genus, vad det innebär i en så biologisk disciplin som medicin.

I antologin medverkar ungefär 30 författare utöver Goldina Smirthwaite och de två andra redaktörerna, Barbro Wijma och Katarina Swahnberg. Bidragen spänner över många olika ämnesområden och synsätt. Från heteronormativitet till kvinnliga ortopeder, från teoretiska begreppsdiskussioner till ljumskbråck. Just det sistnämnda tar Goldina Smirthwaite upp som ett exempel på en behandling som skiljer sig åt mellan könen, då det handlar om en del av kroppen där män och kvinnor ser olika ut.

– Men kvinnor opereras på samma sätt som män och riskerar att dö eller få problem, eller att de måste opereras om. Det kan få negativa konsekvenser för kvinnor om man inte tar hänsyn till det, säger Goldina Smirthwaite som upplever att det i vissa grupper kan vara politiskt inkorrekt att tala om skillnader mellan könen.

– I vissa kretsar vill man inte ens titta på statistik som är könsuppdelad, och då menar jag inte bara folk som är antifeminister eller ointresserade av genus, för det har ju funnits ett ointresse, utan även i andra kretsar där det anses att man befäster kvinnor och män som kategorier.

Vilka kretsar är det?

– Det kan vara akademiska kretsar med en väldigt stark inriktning mot dekonstruktion. Jag har stött på det på en del håll. Men det är ju en gammal fråga inom feminismen, att skillnader ska upplösas men de måste ändå kartläggas för att orättvisor ska kunna påvisas. Men jag är av den uppfattningen att det inte behöver vara en paradox.

Flera undersökningar visar att kvinnor överlag får sämre vård än män. Fortfarande ser man nyutexaminerade läkare som utan medicinska grunder behandlar och bemöter kvinnor och män olika, och akutsjukvården har uppvisat graverande brister.

– Väntetid på ambulans vid hjärtinfarkt var ett sådant fall, men när man mätte och såg att kvinnor i snitt fick vänta tio minuter längre blev folk ganska chockade och man åtgärdade det. Nyligen tittade man också på hur SOS alarm hanterade patienter som brutit höften, och det visade sig att kvinnor fick mindre smärtlindring. Men återigen, efter att man mätt det här har man tagit tag i det, så nu får alla patienter smärtlindring oavsett kön, och det har spridit sig till andra landsting.

Det är också känt att män i större utsträckning får nyare och dyrare läkemedel utskrivna, och att kvinnors besvär oftare beskrivs som diffusa och kopplade till psykiska problem. Antologins författare hoppas kunna bidra till att öka kunskapen om kön och genus på de här områdena.

– Vi hoppas ju att det här ska hjälpa till att få in ett genusperspektiv på vårdutbildningar, så att personalen blir mer medveten. För i slutändan vill vi ju att det ska komma patienten till godo, och  det är på utbildningen man måste sätta in kraft om det ska ändra sig i vården.

Välkomnas detta på lärosätena?

– Många som arbetar med genusmedicin berättar om att de möter motstånd, jag själv har också upplevt det då jag föreläst eller skrivit om genusmedicinska frågor, i synnerhet när jag kommit in på sådant som berör maktaspekter och orättvisa. Men detta är inte något som bara gäller just inom medicinen, utan sådant kan de allra flesta som jobbar med jämställdhet möta i olika sammanhang.

Det är nu många år sedan det kom politiska direktiv på nationell nivå om att genus skulle integreras i grundutbildningen på universitet och högskolor.

– Integreringen har kommit olika långt på olika lärosäten och i olika ämnen, säger Goldina Smirthwaite, och på en del håll finns det mer motstånd än på andra. Men generellt skulle jag tro att integreringen av genus säkert har blivit bättre med tiden, genus är ju en fråga som kommit att diskuteras alltmer i samhällsdebatten och därmed blivit svårare att blunda för.

– För just Linköpings universitet ser det ut så att det finns ett rektorsbeslut om att genus ska ingå i undervisningen på alla grundutbildningar, och det var mot den bakgrunden som antologin Genus och kön inom medicin- och vårdutbildningar kom till. Trots att det tidigare skrivits bra saker om genus i medicinen, fanns det många medicinska områden där genus överhuvudtaget inte alls behandlats i den svenskspråkiga undervisningslitteraturen på ett lättillgänglig sätt, så vi upplevde att en sådan bok behövdes. Och det finns fortfarande gigantiska luckor att fylla igen på detta område!

Motståndet kan också ligga i att man allt mer väljer att se jämställdhet ur ett lönsamhetsperspektiv.

– Tänker man riktigt krasst är det ju faktiskt så att alla inte tjänar lika mycket på jämställdhet. Vilket till exempel innebär att om kvinnor får vänta längre än män på vård, så kommer ju män att förlora en fördel om det ska vara samma väntetid för alla. Vill man uppnå jämställdhet men inte ständigt kan skjuta till mer resurser måste man ju omfördela de resurser man redan har, och då kommer i det här fallet män att få en längre väntetid. Men detta är politiskt inkorrekt att tala om. Istället heter det att alla vinner på jämställdhet, det är sättet att sälja in det på, att det är lönsamt, inte utifrån ett rättviseperspektiv. Tar man upp rättviseaspekten framför lönsamhetsaspekten blir man lätt sedd som en bråkstake.

– Därmed inte sagt att det inte skulle finnas ekonomiska vinster på jämställdhet inom vården. Jag kan till exempel tänka mig att samhället skulle spara mycket stora summor om man inom vården fick mer kunskap om kön och genus och att patienterna behandlades på ett sätt som var medicinskt motiverat utifrån deras kön. Kanske skulle kvinnors sjukskrivningar minska om vården var bättre anpassad efter kvinnors behov? Och jag kan inte låta bli att undra, vad kostar det, ur ett både mänskligt och ekonomiskt perspektiv, med allt man missar idag inom vården, hos både kvinnor och män som patienter, på grund av bristande kunskap om genus? Till exempel, skulle man kunna förebygga självmord hos män om deras depressioner upptäcktes och behandlades i tid? Och skulle kvinnors fysiska sjukdomar bättre kunna upptäckas och behandlas i tid om vården blev mer medveten om den farliga tendensen att bortförklara just kvinnors besvär som psykiska?