Tack för svar Ylva!

Det är självklart viktigt att verka för att öka handlingsutrymmet för kvinnor som är avskärmade från arbetsmarknaden på grund av att de saknar skolbakgrund, likaså att arbeta för att öka kvinnors handlingsutrymme utanför familjen.

Det som är beklämmande med din formulering är att du gör det till ett etniskt problem. Att vissa personer i Sverige saknar skolbakgrund skulle inte behöva förklaras som ett problem för ”kvinnor som kommer hit från andra länder”, utan som ett problem för just de personer som saknar skolbakgrund, oavsett så kallad härkomst.

Du skriver själv att det är en väldigt liten grupp det handlar om och när det är det enda problemet som du tillskriver en etnicitet blir det väldigt märkligt. Det största problemet för rasifierade kvinnor handlar inte om att de inte kan läsa, det handlar om att de blir utestängda från arbetsmarknaden på grund av rasism, alldeles oavsett hur bra de läser, alldeles oavsett om de har migrationsbakgrund eller bara ”fel” hudfärg och ”fel” namn.

Det som är problematiskt med att göra avsaknaden av skolbakgrund till ett problem för ”invandrarkvinnor” är att du befäster föreställningen om dem som outbildade offer instängda i sina patriarkala familjer.

Om du på fullaste allvar ämnar öka handlingsutrymmet, makten och inflytandet i samhället för de du kallar invandrade kvinnor tror jag det är mer fruktbart att agera för att motverka de maktstrukturer som bevisligen hindrar dessa från att vara jämlika andra kvinnor och män än att använda en retorik som reproducerar myten om invandrade kvinnor som utbildningsslösa, arbetslösa och maktlösa.

Med vänliga hälsningar

Berolin Deniz