Den 11 februari, mitt under segeryran över Hosni Mubaraks avgång, blev amerikanska CBS korrespondent Lara Logan överfallen vid Tahrir-torget och utsatt för sexuella övergrepp. Hon var inte den enda.
I sin blog på Washington Post skriver Melissa Bell att en del reaktioner på händelsen gjort mer skada än nytta. Hon pekar ut tre kategorier: de som anklagade Logan för att vara vacker och blond i ett främmande land, de som anklagade det muslimska landet och de som fokuserade på att kvinnor i journalistiken inte beskyddas tillräckligt.
Istället lyfter Melissa Bell fram siffror från en rapport från 2008. Hon konstaterar att medan 83 procent av egyptiska kvinnor och 98 procent av utländska kvinnor varit med om offentliga sexuella trakasserier, allt från tafsande till övergrepp, väljer 97 procent av de egyptiska kvinnorna och 87 procent av de utländska att inte polisanmäla.
Det som utmärker Lara Logan är att hon inte höll tyst om saken, anser Bell och skriver: ”Genom CBS:s uttalande blev hennes historia känd. Det gav röst åt något som händer hela tiden, varje dag… inte bara i Egypten.”
Tahrir var under protesterna en miniatyr av det Egypten Engy Ghozlan vill se – fyllt av tillit och självförtroende, fritt från sexuella trakasserier – men inte det Egypten som är. Hon hoppas men betvivlar att övergreppen mot Lara Logan kommer utredas och de skyldiga ställas till svars. Det gäller för de andra kvinnor, flera stycken faktiskt, som utsattes för liknande attacker vid samma tillfälle. Ghozlan var med och grundade Harassmap i Egypten, en digital karta som dokumenterar och övervakar förekomsten av sexuella trakasserier mot kvinnor.
Hon tycker det är bra att det som hände Lara Logan uppmärksammats och tror att ökad uppmärksamhet generellt kan leda till att fler kvinnor vågar träda fram. Att fler vågar ta strid mot trakasserierna och ett samhälle där kvinnor som rör sig utan sällskap offentligt ansetts vara lovligt byte för sexuella kommentarer, närmanden och betydligt värre saker.
– Att Mubarak har avgått betyder inte några omedelbara och drastiska förändringar av sociala problem. Vi ska fortsätta arbeta med det här, och vi befinner oss i ett bra utgångsläge där människor vill att landet ska göra framsteg, säger Engy Ghozlan.
– Vi kommer att gå in i en ny, rikare fas, där vi inte längre är de enda som bekämpar sexuella trakasserier. Det kommer att finnas fler aktivister och fler organisationer. Några kommer att ta itu med de rättsliga aspekterna, medan vi är specialiserade på att dokumentera.
