”Vi har besegrat rädslan! Vi till och med överraskade oss själva men mer än allt har vi chockat omvärlden. Västvärlden och dess stereotypa bilder av människor i vår del av världen visade sig vara falska”, säger Hibaaq Osman med glädje och stolthet. Hibaaq Osman är ordförande för kvinnoorganisationen Karama i Egypten. Sholeh Irani träffade henne i vitalt, vibrerande Kairo.
Egypten förbereder sig för post-Mubaraks första folkomröstning. Några artiklar ur grundlagen ska korrigeras den 19 mars. Fast diskussioner pågår på gator och torg om kravet att skriva en hel ny grundlag. För varje dag ökar trycket på den nya regeringen och militären. Både ungdomsaktivisterna och kvinnoorganisationerna anser att en korrigering av grundlagen inte duger. Egypten har inte slutat protestera. I varje hörn av landet, på varje arbetsplats, pågår protester och omorganisering. Samhällsaktivisterna kräver förändring, alla är upptagna och har ont om tid. Trots detta hittar Hibaaq Osman tid att träffas för en intervju med Feministiskt Perspektiv.
Hibaaq Osman delar den enorma entusiasm folk visar här i det vitala aldrig vilande Kario. ”Kvinnorna kämpar sida vid sida med männen för sina rättigheter som medborgare”, är en mening jag får höra upprepas av kvinnor på gator och torg, överallt. I vidare diskussioner visar sig de utbildade kvinnorna vara medvetna om riskerna som hotar deras rättigheter som kvinnor. Hibaaq berättar att kvinnoorganisationerna runt om i hela regionen redan mobiliserar och organiserar kring kvinnofrågan i ett post-Mubarak Egypten. De har redan börjat att informera kvinnorna om deras roll i de kommande politiska valen i landet, säger Hibaaq Osman.
– Revolutionen har inte hänt över natten i detta land. Vi har arbetat intensivt under de senaste 10 åren på gräsrotsnivå med kvinnorna, och på deras villkor. Vi har byggt upp medvetenheten bit för bit. Vi har använt alla möjliga medel och metoder för att nå allt fler kvinnor och sprida medvetenhet kring deras rättigheter. Nu fortsätter vi under andra omständigheter och uppmuntrar kvinnorna till mer delaktighet på alla nivåer, menar ordföranden.
Hennes kvinnoorganisation Karama, som betyder värdighet, arbetar för jämställdhet och bekämpar våldet mot kvinnor i Mellanöstern och Nordafrika. Hibaaq och hennes paraplyorganisation har en bred uppfattning om våldet mot kvinnor som har med verkligheten i ett fattigt land att göra. Det handlar inte bara om männens våld mot kvinnor, tycker hon. Våldet har enligt Karama en bredare mening i Egypten.
– Att hindra en fattig flicka från att gå i skola är också våld mot kvinnor. Att inte respektera kvinnors värdighet är också våld. Här i Egypten förstod folk att de framför allt har blivit berövade sina värdighet. Folk gick inte ut på gatorna för landets skull, inte för något annat lands skull heller, inte emot något annat land, utan för sig själva. För sin egen värdighet som människor. De fick nog. De som reste sig mot Mubarak vill ha tak över huvudet, mat och kläder eftersom de inser att det tillhör människans grundläggande rättigheter, en viktig del av människans värdighet.
Hibaaq förklarar att på grund av revolterna mot tyranner har människors självbild i regionen förändrats. Hon menar att folk inte längre ser sig själva genom västerländska mediers beskrivning eller som lydiga slavar åt despoterna. Folk ser sig själva i ett annat ljus.
– Bush spenderade miljoner dollar för att tvinga sitt demokratikoncept på andra, med alla möjliga medel. Men folk i den här regionen kunde inte ta in det i sin verklighet. Nu säger folk att vi är födda med integritet, värdighet och mänskliga rättigheter, varför ska vi förnekas dessa? De säger att demokrati handlar om att ha tak över huvud, mat och kläder. Allt detta är en del av vår integritet som människor.
– Sedan 9/11 allt västerländsk medier har förmedlat om oss var att ”de är terrorister”. Väst har beskrivit oss som farliga och hotfulla varelser. Även det sätt män och kvinnor klär sig på i våra länder och vårt sätt att tala, har målats som negativt och ont.
Skämtsamt fortsätter Hibaaq att tala om västvärldens förvirring med sina schablonbilder om muslimer sedan Tunisien revolutionen.
– Väst måste känna sig ignorerad i den egyptiska revolutionen eftersom ingen brydde sig om vad väst säger och inte säger. ”It´s not about you!” Inga flaggor brändes heller! Det måste ha varit en kulturkock för västvärlden! Jag vill förstås att människor i väst frågar sig själva ”varför”! Det som hände i Egypten handlade enbart om oss egyptier som medborgare. Jag tror inte att västerländska makter och medier någonsin begripit djupet av integriteten hos människor i detta område, de har aldrig förstått den enorma engagemanget hos folket.
– Vi lyckades att visa vår bästa sida, mellanösterns folk. Så här fredliga är vi när vi lämnas i fred.
