Marina Nilsson, 70-talist, journalist och småbarnsmor, befinner sig en dag på tulpankurs. Hon har avsatt en dyrbar lördag och betalat en saftig summa för att, tillsammans med andra kvinnor, lära sig att arrangera tulpaner enligt konstens alla regler. Nilsson ställer sig frågan hur hon, en modern yrkesarbetande kvinna, plötsligt kommit att förknippa sådant som manglade linneservetter och snittblommor med livskvalitet.
Detta blir upptakten till Nilssons uppgörelse med hemmafrutrenden som modern kvinnofälla. Med utgångspunkt från sin egen nyvunna förtjusning över husmorsrelaterade aktiviteter kartlägger hushållstrenden som samhällsfenomen. Och hon gör det grundligt. Genom intervjuer med forskare går hon till botten med den längtan efter downshifting, ursprunglighet och avstressning som kommit att ta sig uttryck i matlagning från grunden, meditativ storstädning och glädjen över att skapa skönhet i hemmets lilla sfär. Och med riklig statistik blottlägger hon verkligheten bakom den den tunna fernissan av trendig perfektionsglamour.
Resultatet blir en mycket underhållande korsning av bekännelseskrift och rejält journalistiskt hantverk. En verksam kombination eftersom Nilsson undersöker hemmafrufenomenet inifrån, det är sina egna bevekelsegrunder hon granskar. Hon sätter sig inte till doms, höjer bara ett varningens finger för att det som på ytan kan tyckas harmlöst – hushållsarbete som avkopplande hobby och kreativitetsventil – kan rymma verkliga faror.
För i själva verket är det förment egna valet av det som tidigare var ett tvång kanske inte fullt så fritt som de hemmafrufrälsta gärna intalar sig. I Nilssons analys tecknas istället ett mönster där hushållshobbyn snarare fungerar som copingmekanism för dubbelarbetande kvinnor som är trötta på att köra huvudet i väggen. Ett område som kvinnor kan göra till sitt utan att möta motstånd. Ett område där strävan efter perfektion röner uppskattning och uppmuntran.
Den nya husmorsivrarens "hobby" har ju som av en händelse den alltid lika önskvärda funktionen att göra tillvaron trivsam för andra. Och har dessutom den lika trivsamma effekten att inte utgöra något hot mot någon utom andra hemmafruaspiranter, med påföljden att dessa riktar ytterligare kraft och energi mot ansträngningarna i hemmet och inte mot. Ja, mot allt det där andra. Som att dra in lika mycket pengar till hushållet som partnern, till exempel. Eller ägna sig åt något hon gör bara för sin egen skull.
Så tycks den lekfulla, lustbetonade flörten med forna tiders kvinnobördor faktiskt linda de mödosamt avkastade bojorna kring en ny generation kvinnors fötter. Prydda med konstfullt arrangerade snittblommor, javisst, men i grunden desamma. It's all about the money, avslutar Nilsson sin analys. Nu, precis som då. Men den här gången har vi faktiskt ett val.