Konferenen inleddes med en film om två unga kvinnor som under en period bodde på Terrafems Tjejhus. Johanna Kallifatides presenterade regeringens utredning om stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap från maj 2010. Den svenska rättsordningen godtar inte tvångsäktenskap och inte heller barnäktenskap. Ändå förekommer det att unga människor som lever i Sverige tvingas att ingå äktenskap. Det finns också de som ingår äktenskap före 18 års ålder, konstaterar regeringen.

På konferensen förklarade Sven Bergqvist, jurist och expert på Migrationsverket, hur verket behandlar de kvinnor som kommer till Sverige på grund av äktenskap eller sammanboende med en svensk medborgare. Det fenomen som ROKS kallar för ”fruimport”. Roks kommer snart med en ny rapport om ämnet.

Enligt Migrationsverkets tvåårsregel beviljas ett permanent uppehållstillstånd först när en nyetablerad relation varat i två år efter ankomsten till Sverige. Problemet uppstår dock när ett förhållande avbryts innan två år har gått. Då ska kvinnan utvisas. Men det finns undantag i lagen, förklarade Bergqvist.

Ett sådant skäl kan vara att det finns en påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas för våld eller allvarlig kränkning i förhållandet mot kvinnan eller barnen. Bergqvist förklarade att migrationsverket måste vara säker på att förhållandet var seriöst och inte kortvarigt.

Detta betyder att om en kvinna lämnar mannen på grund av våld efter tre månader då räknas förhållandet inte som långvarigt.Och om hon stannar kvar i ett våldsamt förhållande i rädsla av att utvisas, då sägs att våldet inte var allvarligt annars skulle hon lämna tidigare.

Hur tolkar Migrationsverket allvarliga våldshandlingar? Knuffa i vägen, en gång, två gånger, fler…? Det finns olika uppfattningar om vad våld är, påpekade någon av åhörarna.

Sven Bergqvist menade att det finns några beviskrav på migrationsverkets ärenden och det är upp till enskilde utredare att avgöra. Vi utgår från att det som kvinnan berättar har sannolikt skett. Sannolikheten räcker.

En annan talare var Maria Carbin, statsvetare som bland annat skrivit en avhandling om flickor och hedersmord, ”Mellan tystnad och tal – flickor och hedersvåld i svensk offentlig politik”. I sin avhandling har Carbin granskat riksdagsdebatter, utredningar samt länsstyrelsernas satsningar på hedersrelaterat våld under perioden 1995 till 2008.

– Mordet på Fadime hände ett halvt år efter 11 september-attacken. Händelserna gick hand i hand i Sverige. Då passade bilden av den muslimska mannen som patriarkat och fundamentalist in i det svenska samhället också. En moralpanik uppstod, svenska samhället kunde inte skydda dessa unga kvinnor och den krokade i bilden av Sverige som det jämlika samhället, påpekade Carbin.

I Sverige satsades stort på projekt med syfte att ge unga kvinnor skydd mot hedersmord. Storleken av insatserna är unikt, menar Maria Carbin. Men hur tilltalas unga kvinnor? De sägs vara tysta och osynliga. Politiker sade att ”vi politiker måste lyssna för att förstå deras situation”. Kravet att ”tala” blev stort. Flickorna måste tala, sade alla. Men hur deras ”tal och berättelser” sedan hanterades var en annan sak. Unga kvinnors i invandrarfamiljer uppmärksammades som brottsoffer. De utsatta flickorna blev symboler som markerar gränsen mellan det svenska och det icke-svenska.

Det försöktes att genom flickornas berättelse snabbt kartlägga vad hedersmord är.
Trots allt har vi sällan sett en rak direkt berättelse i media. Ofta har en journalist filtrerade berättelsen. De som ställde frågorna hade minst kunskap.

I utredningar som gjordes fanns ingen plats för kritik av svenska institutioner, inte heller av rasism. Tystnad om motstånd har varit påtagande. De invandrar kvinnor som sade att de inte är offer och är starka och gör motstånd hördes inte. De kvinnor som inte är utsatta kom aldrig till tals.