På söndag är det tio år sedan terrordåden mot World Trade Center ägde rum. Feminister reagerade omedelbart efter dåden med uttalad rädsla för att feminismens och jämställdhetens ställning, globalt och lokalt, skulle komma att hotas av den nya världsordning som inträdde.

I veckan som gick presenterades en forskningsrapport som i princip slår fast att kvinnors säkerhet försämrats sedan kampen mot terrorismen inleddes.

Den amerikanska feministen och författaren Susan Faludi slog redan 2007 i sin bok Den amerikanska mardrömmen fast att det går att spåra den exploderande hemmafrutrenden i västvärlden till den 11 september. Det ihärdiga ifrågasättandet av slöja och huvudduk i Europa ligger också i linje med den antimuslimska våg som inträtt i väst efter terrordåden.

Vi bad en rad feminister sammanfatta sina tankar om feminismens och jämställdhetens ställning tio år efter den 11 september. Vi kommer också att fylla på dokumentet utifrån de texter och reaktioner vi stöter på i samband med tioårsdagen.

– Jag tänker på hur George W. Bush och Jens Stoltenberg hanterade sina kriser. Så helt olika. Repression mot demokrati, slutenhet mot öppenhet, egoism mot solidaritet, hårdhet mot medmänsklighet. Så mycket svårare JS väg är men ack så mycket mera beundransvärd.
Kvinnor och barn är alltid förlorare i en värld där repression, slutenhet, egoism, hårdhet och jakten på terrorister blir svaret på frågan ”varför?”

Margareta Winberg, s

– Det utropade kriget mot terrorismen blev en ursäkt för att kasta alla rättsprinciper och internationella konventioner överbord. Anfallskrig, utomrättsliga avrättningar, fängslande utan rättslig prövning och sanslösa inskränkningar i enskildas frihet och integritet är plötsligt tillåtet om syftet är att bekämpa terrorism. Försvaret av kvinnors rättigheter har, i synnerhet i samband med kriget i Afghanistan, använts för att sälja in denna nya doktrin. Det är en patriarkalisk och rasistisk argumentation, där kvinnor i den muslimska världen förvandlas till offer för otäcka muslimska män som USA och dess allierade ska rädda med vapenmakt. Det är en feministisk backlash på global nivå och av historiska proportioner.

Josefin Brink, v

– I tio år har islamofobin eskalerat och de militära utgifterna ökat. Allt oftare förs ”kriget mot terrorismen” i kvinnors namn. En feministisk antimilitaristisk hållning låter det inte passera oemotsagt.

Sissela Nordling Blanco, Fi

– När kampen för jämställdhet kidnappades av dem som ville motivera krig förlorade feminismen flera år. Med reaktionerna mot främlingsfientligheten och de konservativa idéströmningarna i Skandinavien kan vi återta taktpinnen och komma igen i arbetet för en värld där ditt kön inte avgör din framtid.

Gustav Fridolin, mp

– Tio år efteråt infinner sig samma dova tunga känsla av att vi sitter i den här skiten tillsammans – terror, mansmakt, myter, verklighetsflykt. Revolutionen ligger ännu framför oss.

Kristina Hultman, författare

– Dåden är ett utslag av maktutövning i vanlig patriarkal stil och att de inte förändrat något till det bättre för världens feminister. Och det vet väl alla utan att jag skriver ner det.

Birgitta Stenberg, författare

– Gafflarna! Nagelsaxarna! Yoghurtburkarna! Bergen av halvfulla vattenflaskor. Hoten mot världen måste verkligen ha ökat exponentiellt de senaste tio åren. Föremål som ingen tidigare skulle ha betraktat som ett hot mot vår säkerhet konfiskeras numera rutinmässigt på flygplatser världen runt. Nakenskanning nästa. Det här är bara en och kanske den minst allvarliga frihetsinskränkningen efter elfte september. Men det är aldrig bra att vi vänjer oss vid att tid och resurser satsas på uppenbara meningslösheter, hur god den så kallade saken än må vara. Och handen på hjärtat: om du var terrorist och ville spränga ett plan i luften, skulle du i första hand beväpna dig med en nagelsax?  

Inga-Lisa Sangregorio, journalist

– 9/11 och ”kriget mot terrorismen” har inneburit kriget mot muslimer och kriget mot muslimska kvinnor i synnerhet. Muslimska kvinnokroppar tillsammans med HBTQ-personers rättigheter utnyttjas dagligen i debatten för att öka Västs handlingsutrymme vad gäller slöjförbud, kolonialistiska krig, attacker på migranters rättigheter, islamofobi. Kriget mot terrorismen/muslimska kvinnor tvingar feminister att ta strid mot den enkla sekularism vi trodde skyddade oss från patriarkalt förtryck men i praktiken visade sig tydligt prioritera vita kvinnors rättigheter framför muslimska och icke-vita kvinnors rättigheter.

Roya Hakimnia, skribent och läkarstuderande

– Nu, tio år efter 11 september måste vi också fråga oss om attacken triggade motreaktioner som visade samma likgiltighet inför mänskligt liv och värdighet som hos förövarna bakom attacken.

Hans Blix, tidigare chef för FN:s vapeninspektion i Irak

Tio år senare är det dags att påminna om hur 11 september-attentaten bidrog till en milstolpe i svensk feministisk debatt. Al-Qaidas attack och kriget som följde var en viktig bakgrund till Gudrun Schymans ”talibantal”. Talets analys är lika giltig i dag som då!

Birger Östberg, pr-konsult på Westander

– USA:s ”krig mot terrorn” blev till flera krig mot civila. Vi bör minnas till exempel kvinnor och barn i Falluja och andra irakiska städer där användningen av utarmat uran fortfarande orsakar cancer, missbildningar och neurologiska sjukdomar hos nyfödda i stor skala. Även vit fosfor och splitterbomber användes i dessa städer.

Nina Lekander, journalist och författare

– Trodde inte mina öron. Gick in i vardagsrummet med diskborsten i handen, letade efter glasögonen för att se vad jag hörde från köket. CNN direktsände ofattbara attacken i New York. På några sekunder rasade min illusion om den ”stora osårbara makten”. Sådan finns inte!
På några minuter fattade jag att ett nytt långt krig är på gång. Det värsta av alla. Kriget mot sanningen. Ett krig både Bush och Bin Laden var experter på. Tusentals oskyldiga människors liv offrades denna dag i NY. Under åren som följde har tusentals oskyldiga liv offrats i ett korskrig som fick kod-namnet ”kriget mot terrorism”. Tillbaka till diskbanken, livet gick vidare och döden med. Afghanistan, Irak, muslimer runt om i hela världen…betalade priset för attacken 9/11. Än idag fruktar jag dagen det blir Irans tur.

Sholeh Irani, journalist

– Det så kallade kriget mot terrorismen har aldrig varit något feministiskt krig och de afghanska kvinnorna väntar fortfarande på sin befrielse efter tio år av krig som utkämpats i deras namn.

Hans Linde, v

– After 9/11, one of the recurring ways we as a culture responded to the events of that day was to re-enact a kind of John Wayne western. I’m not just talking about the Oval Office where, of course, there was all that rhetoric about how we were going to smoke them out of their holes and Bush was recalling old Dead or Alive posters from old movies. But so many of our pundits and politicians were talking about the war on terror as going back to our days of fighting the Indians on the Great Plains.

Susan Faludi, journalist och författare i Time Magazine

Läs hela artikeln här.