Det är kvällen före internationella kvinnodagen och i bokhandeln Hallongrottan i Stockholm är det återigen dags för temasamtal. Det är så fullt i rummet att vi snudd på sitter i knät på dem som ska debattera ämnet surrogatmödraskap: Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL och Kajsa Ekis Ekman, kulturjournalist. Frågan aktualiserades i höstas då Kajsa Ekis Ekman kom ut med boken ”Varat och varan: prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan”. Ungefär då, inför riksdagsvalet, intensifierade RFSL sitt arbete för att få till en utredning om möjligheten att juridiskt kunna göra överenskommelser om surrogatmödraskap i Sverige.

Kajsa Ekis Ekman är helt emot alla former av surrogatmödraskap. Ulrika Westerlund kan efter utredning tänka sig möjligheten i Sverige. De debatterar tydligt mot varandra. Samtidigt är de båda övertygade feminister, vilket gör kvällen väldigt intressant.

Till en början är dock debattörerna överens och det gäller definitionen av surrogatmödraskap: när en kvinna blir gravid med den uttalade avsikten att inte behålla barnet.

Troligtvis har ca 100 barn fötts genom surrogatmödraskap i Sverige, samtidigt som det inte finns någon juridik som reglerar detta. Ulrika Westerlund ser i detta en problematik då en surrogatmor kan pressas att exempelvis fortsätta graviditeten eller ge ifrån sig barnet. De tänkta föräldrarna till barnet kan även de ångra sig. Men poängen är att det finns många som vill ha barn utan att själva kunna göra dem. Samkönade par kan i praktiken inte heller adoptera. Dock poängterar Westerlund att RFSL tycker att frågan är svår och därför behöver utredas ordentligt av juridisk och medicinsk expertis. Om surrogatmödraskap blir tillåtet i Sverige har RFSL krav rörande surrogatmoderns ångerrätt samtidigt som de som vill bli föräldrar inte ska kunna ha en sådan. Barnen ska även ha rätt att känna till sitt ursprung.

Kajsa Ekis Ekman ser istället ett problem med hela idén om surrogatmödraskap. Graviditet är något fysiskt och att ha en annan människa i sin mage kan ge upphov till känslor vilket inte får bortses ifrån. Det är därför djupt problematiskt att frånta kvinnor deras barn. Hon menar vidare att ”om vi öppnar upp för surrogatmödraskap i Sverige, hur reglerat det än må vara, så öppnar vi upp för en syn på barn som varor och kvinnor som behållare, som teknik”.

I flera länder är surrogatmödraskap tillåtet och reglerat, dock på olika sätt. I exempelvis Storbritannien får det endast förekomma altruistiskt surrogatmödraskap. Det betyder att surrogatmodern inte får erbjudas ersättning mer än för de utgifter som följer med en graviditet. Ulrika Westerlund nämner att det är en vanlig form i Europa där surrogatmödrar exempelvis använt argument om att familjen är viktig och att andra ska få uppleva lyckan.

Kajsa Ekis Ekman menar dock att detta inte fungerar i verkligheten. Kvinnor gör detta för pengar och hamnar i underläge då beställarna har mer pengar, bra socioekonomisk ställning och advokater på sin sida. Westerlund ser det som osannolikt att Sverige skulle införa ett kommersiellt arrangemang, men RFSL vill inte stänga för den möjligheten. Hon påpekar att kvinnan kan befinna sig i beroendeställning vare sig pengar är inblandade eller inte.

Ganska snart bränner det till rejält i debatten då ett av Kajsa Ekis Ekmans första argument mot surrogatmödraskap är en hänvisning till barnkonventionen som säger att alla barn har rätt till sina föräldrar. Med detta inlägg tydliggör hon att endast den som föder ett barn skall räknas som förälder. Ulrika Westerlund påpekar att det är en väldigt omdebatterad skrivning i barnkonventionen som ofta används som argument mot två mammor som föräldrar. Kajsa Ekis Ekman väljer dock att inte förklara sig mer och vidmakthåller senare i debatten att barn har rätt att vara med sin mamma.

Det märks i publiken att surrogatmödraskap är ett explosivt ämne. Flera av dem som gör inlägg och ställer frågor får tydligt lägga band på sig själva. Och under kvällen blir det allt mer tydligt att frågan är djupt ideologisk. Det handlar inte enbart om synen på föräldraskap utan om synen på kvinnor – hur kvinnor ”är”. Kajsa Ekis Ekman hävdar att en kvinna har känslor för det barn hon bär på och att hon som underordnad i ett patriarkat inte kan vara jämlik i en sådan här situation. Ulrika Westerlund håller inte med om att det alltid behöver vara på det sättet.

Surrogatfrågan berör även frågan vad man ska få göra med den egna kroppen och vad man ska få ta betalt för eller betala för. Kajsa Ekis Ekman hävdar att surrogatmödraskap i dag internationellt är en stor industri och en ny form av prostitution. En surrogatmor bestämmer inte över den egna kroppen – någon annan gör det under graviditeten. Att betala för dessa tjänster ska ses som människohandel. Ulrika Westerlund lyfter RFSL:s ståndpunkt om rätt till autonomi över kroppen. Hon verkar inte se surrogatmödraskap som en variant av prostitution utan lyfter istället att surrogatmammor uppger att de blir stigmatiserade på grund av att de kopplas samman med prostitution.

Gång på gång nämner Kajsa Ekis Ekman den exploatering som sker internationellt kopplat till surrogatmödraskap. Hon menar att vi inte kan frikoppla Sverige från resten av världen. Här delar debattörerna synen på världen och Ulrika Westerlund hävdar att ”vi självklart alla är påverkade av globala maktobalanser som är djupt problematiska och försätter många människor i syd i svåra situationer som bland annat stor fattigdom.” Men sedan upphör samstämmigheten då Westerlund menar att ”Vi lever i en värld med stora orättvisor där samma fenomen kan se olika ut. Det är möjligt att arrangera saker i Sverige så det inte ser ut som i andra länder.” Hon poängterar vidare att RFSL:s resonemang just handlar om hur man kan säkerställa att inte kvinnor utnyttjas.

Kvällen avslutas av båda i 8 mars-anda. Kajsa Ekis Ekman betonar att ”Kampen är inte slut, vi är inte på ett museum där vi ska glädas över aborträtten och att vi ej längre är hemmafruar. Surrogatmödrafrågan är en stor och viktig fråga här och nu.” Ulrika Westerlund poängterar även hon att den feministiska kampen inte är över och tydliggör att ”vi är båda feminister och även feminister kan ha olika åsikter i detta.”