För 65 år sedan bildades Kvinnliga journalister rf (Naistoimittajat ry.). Bakgrunden till bildandet är att det under andra världskriget var många kvinnor som skrev i tidningarna. Deras manliga kolleger var ute i strid. Efter kriget kom männen tillbaka från krigsplaceringarna och gjorde anspråk på sina tjänster – och motade ut kvinnorna. Då insåg kvinnorna att de behövde ett nätverk för att stärka sina positioner.

– Ända sedan starten har vår huvudfråga varit större kvinnlig representation i medierna, säger Meri som är vice ordförande i Kvinnliga journalister rf.

– Representationen av kvinnor i ledande ställningar för medierna liknar inte på något sätt den ni har i Sverige. Sverige har ju kvinnliga chefer för både de två största morgontidningarna, liksom för public service radio och TV. Trots att vi både har kvinnig president, Tarja Halonen, och kvinnlig statminister, Mari Kiviniemi, har feminismen inte nått ledarskikten i medierna.

Enligt henne består den finska journalistkåren av ungefär lika många kvinnor som män, utifrån de 3000 medlemmarna i journalistfacket. Nätverket Kvinnliga journalister rf har drygt 200 medlemmar, framförallt journalister från Helsingfors med omnejd.

Nätverket har i år temat att undersöka hur kvinnor skildras i medierna. Syftet är att se om kvinnoporträtten bidrar till en skev maktfördelning. I tisdags denna vecka besökte de Stockholm och en föreläsning om kvinnligt ledarskap i medier, av Cecilia Zadig, och en presentation av Feministiskt Perspektiv, av chefredaktör Anna-Klara Bratt.

Feministiskt Perspektiv fick dessutom en kort intervju med frilansjournalisten Meri Eskola som har medverkat i ett journalistprojekt med kvinnor i Afghanistan, initierat av nätverket Kvinnliga journalister rf.

-Det är ett treårigt projekt för ett 20-tal kvinnliga journalister i Afghanistan, där vi framförallt delar med oss av kunskaper om moderna researchmetoder, fotojournalistik, radiojournalistik, källkritik med mera. Kurserna sker vid två tillfällen varje år, i april och oktober. Och varje gång vi skiljs åt är de afghanska kvinnornas avskedsfras ”vi ses nästa gång – om vi fortfarande lever”. Med andra ord är dessa modiga kvinnor hela tiden medvetna om att de lever i ett krigshärjat land, där inget kan tas för givet, säger Meri Eskola.

Nätverkets projekt i Afghanistan finansieras av finska utrikesdepartementet. Eeva Koskinen, från Kvinnliga journalister rf, fick en förfrågan från afghanska kvinnor när hon besökte Afghanistan tillsammans med representanter för UN Women (FN-organ för jämställdhet och att stärka kvinnans ställning).

– En sådan fråga går bara inte att säga nej till, rekapitulerar Meri Eskola!

Eeva Koskinen svarade ja på stående fot och tänkte att det får lösa sig på något sätt, med finansiering. Och det gjorde det. Finska UD tyckte att det var ett utmärkt biståndsprojekt och nu har projektet pågått i två år.

– Och trots att det är ett biståndsprojekt tror jag att det är vi, som har förmånen att ingå i projektet, som lär oss mest. Där kan man prata om modiga och viljestarka förebilder som vill berätta om sin verklighet. Bland deras drömreportage är att kunna berätta om kvinnorna som bränner sig själva i förtvivlan över hur de hanteras och att skildra det växande heroinproblemet – inte minst med mödrar som ger sina barn heroin för att få dem lugna. Där förstår man hur viktigt det är att vi fortsätter vår feministiska kamp, avlutar Meri Eskola.