De senaste tre åren har inneburit påtagliga förändringar för kvinnor. De sociala villkor som råder i landet har drivit allt fler kvinnor in i organiserade kriminella grupperingar. Än mer synligt blev det i och med att den federala regeringen 2007 deklarerade ”krig mot narkotikahandeln”, med stöd av delstaterna.

Våldsnivån som det mexikanska samhället lever med idag kom plötsligt och har påverkat alla samhällssektorer, på alla områden. Även om våldet i sig inte är unik för landet, har konsekvenserna i Mexiko placerat landet, och särskilt delstaten Chihuahua, i världens blickfång. Mexiko anses vara det land som har den högsta andelen våldsamma mord eller ”avrättningar”.

I Mexiko är 52 procent av befolkningen kvinnor. Chihuahua har 3,4 miljoner invånare enligt den senaste nationella folkräkningen från 2010. Kvinnor utför 33 procent av förvärvsarbetet i delstaten och andelen ensamstående mödrar är bland de högsta i landet.

Orealistiska förväntningar

Enligt vittnesmål från de fängslade kvinnorna i Chihuahua själva är det i huvudsak bristen på ekonomiska möjligheter och viljan att ge bättre livskvalitet för sina barn som ligger bakom deras brottslighet. I och med globaliseringen har de byggt upp ambitiösa mål, som i den till USA angränsande staten ofta är ouppnåeliga.

Men kvinnans roll förändrades på den organiserade brottslighetens insida. Ledarna för de olika kriminella grupperna vände sina blickar mot kvinnorna och deras förmåga att administrera och organisera, deras lojalitet och deras uthållighet i vissa situationer. Om det vittnar kvinnor som deltagit i brottslighet under de senaste tre åren och greps för några månader sedan.

När de väl befinner sig i fängelserna, överges de flesta av familj, vänner och partner, vilket inte händer med de manliga fångarna. Under dagar med familjebesök eller äktenskapliga besök, är långa köer en vanlig syn vid männens del av fängelset medan antalet besökare till kvinnornas avdelning är mycket litet.

Medan jämställdhetsmyndigheten Inmujeres hävdar att kvinnor deltar i narkotikahandeln snarare av känslomässiga än ekonomiska skäl, försäkrar internerade kvinnor i Chihuahua att vid gränszonen är de flesta ute efter att förbättra sina ekonomiska möjligheter. Däremot på 90-talet, då det blev vanligare att kvinnor dömdes till fängelse, hade kriminaliteten känslomässiga skäl eller så var de medbrottslingar, frivilligt eller ofrivilligt till en partner, make eller pojkvän.

Effekterna okända

1993 fanns det 445 fängelser i hela Mexiko varav bara 230 hade kvinnliga fångar som svarade för 4 procent av den totala fängelsepopulationen. De utgjorde då, och utgör fortfarande, en liten andel, vilket förklarar att det inte finns några system för omhändertagande och återintegring i samhället anpassade för kvinnor.

Varken i delstaten Chihuahua eller i landet kan någon exakt bedömning av orsakerna bakom kvinnornas brottsliga verksamhet göras. Inte heller har något intresse visats för att upprätta politiska strategier för att ta itu med kvinnornas specifika problem i samband med en fängelsevistelse, eller för att ta reda på konsekvenserna för familjer och samhälle av att de sitter fängslade.

Samtidigt är den mexikanska kulturen uppbyggd kring kvinnan när det gäller familjernas känslomässiga trygghet, sociala nätverk och ekonomiska förhållanden. När kvinnorna hamnar i fängelse, blir barnen övergivna. De allra flesta intagna är mödrar.

Översättning: Jenny Rönngren