Höjdhoppsstjärnan Patrik Sjöberg är just nu aktuell med boken ”Det du inte såg”. I den tar han bladet från munnen och berättar om mannen som under flera år utsatte honom för sexuella övergrepp – styvfadern och höjdhoppstränaren Viljo Nousiainen.

Nyheten föll rakt ner i den svenska friidrottens finrum. Medierna var som besatta och vart man än tittade eller lyssnade så var Patrik Sjöberg där.

Patrik Sjöberg uttrycker stor tacksamhet för det stöd han fått från allmänheten. Men också besvikelse över reaktionerna från bland andra Friidrottförbundets ordförande Lennart Karlberg.

Till Radiosporten sade Karlberg bland annat att Patrik Sjöberg har smutskastat svensk friidrott. Han berättade också att Patrik Sjöberg hävdar att detta drabbat hur många som helst och att det händer hela tiden. Något som inte stämmer, enligt Karlberg. Men Patrik Sjöberg tillbakavisar kritiken.

– Jag vet att det har drabbat ett hundratal. Jag har levt med friidrotten i hela mitt liv, mina närmsta vänner finns där. Jag har ingen anledning att smutskasta någon. Jag har bara berättat om mitt liv. Detta har varit en lång process att ta mig igenom. Tanken var ju att underlätta för andra att våga prata, men sådana uttalanden som Lennart Karlbergs bidrar till det motsatta, säger Sjöberg.

Den nuvarande friidrottstränaren Yannick Tregaro har också gått ut och sagt att Viljo Nousiainen utsatte även honom för sexuella övergrepp.

– Han valde att berätta detta oberoende av min historia. Och han är just nu aktiv inom den svenska friidrotten. Men detta verkar inte vara ett dugg intressant för Karlberg. Han säger ju att det endast rör sig om en pedofil, och att detta var länge sedan. Men vad är det som säger att det inte finns två pedofiler, eller tre, av alla de här sexhundratusen tränare och ledare som finns inom den svenska idrotten? Räcker inte det som argument för att man faktiskt måste göra någonting som fungerar i verkligheten?

Han är också frustrerad över att medierna mest varit intresserade av själva övergreppen i stället för att avkräva ansvar.

-När något är hett inom media, så skriver alla om det. Men sedan släpper de det som om inget har hänt för att skriva om nästa sensation.

Skydda sig från sanningen

Patrik Sjöberg har inte fått ett enda samtal vare sig från Göteborg eller från svenska friidrottsförbundet. Örgryte idrottssällskap som Sjöberg tidigare tävlat för hörde av sig för att få hans synpunkt på hur de skulle behandla frågan i pressen.

– Konstigt att folk som endast sett mig på tv och aldrig träffat mig hör av sig på min blogg och berömmer och stöttar mig för mitt mod. Men friidrottsförbundet där jag har ägnat hela mitt liv ifrågasätter min trovärdighet.

Många av de skeptiska kommentarer som kommer från friidrotten är ett sätt att skydda sig själva från sanningen, menar Patrik Sjöberg. Han upplever att de vill ha kvar bilden av Viljo Nousiainen som en fantastisk tränare, att kunskaperna och meriterna är viktigare än allt och att dessa inte under några omständigheter får suddas ut.

– Att ge sig på mig som offer till förmån för en pedofil, bara för att de själva uppenbarligen anser det viktigare att behålla bilden av Viljo som en fantastisk människa, är otroligt beklagligt. Jag har ingenting gott att säga om Viljo. Visst, han hjälpte mig att bli världens bästa höjdhoppare, men till vilket pris? Hade jag fått välja idag… nej det är inte värt det.

Patrik Sjöberg säger till Feministsikt Perspektiv att han har uppgifter från 80-talet som handlar om övergrepp där unga killar står som offer och Viljo Nousiainen som förövare. De hade försökt tala med människor som funnits runt omkring idrottsplatsen, men blev avfärdade. Han säger också att han nu blir bombarderad med brev från unga killar som lever under pågående övergrepp.

-Jag förbannar mig själv att jag inte vågade ta upp detta medan Viljo var vid liv. Det hade varit lättare att utkräva direkt ansvar, men jag klarade det bara inte.

Pojkar rädda att berätta

Just pojkars rädsla för att berätta om sexuella övergrepp tror Patrik Sjöberg bland annat grundar sig på den stereotypa bilden av manlighet och den utbredda homofobi som vilar över den manliga idrotten.

– Jag har just nu kontakt med många killar som säger att de helt enkelt inte klarar av att berätta vad de blivit utsatta för. De är rädda för att deras egen sexualitet ska bli ifrågasatt. Detta har ju inte ett dugg med den sexuella läggningen att göra, men många är livrädda.

– Självklart delar alla barn rädslan och känslan av skuld och skam, oavsett kön. Men mina erfarenheter visar att rädslan ser olika ut hos pojkar och flickor.

Sjöberg menar att det inte räcker med att upprätta kanslipapper med dåliga utredningar som bara hamnar på ett förbund och inte når ut till träningsarenorna. Det är där övergreppen sker.

– Jag vet inte hur man fångar en pedofil. Men jag vet så pass mycket att det är tränare på träningsarenorna som lyckas locka till sig de här killarna. Precis som pedofiler som till exempel besöker lekparker.

Vad skulle du behövt där och då för att våga ta upp detta?

– Om Viljo hade blivit tagen på bar gärning så hade jag blivit tvungen att medge det. Men annars skulle jag inte ens under tortyr ha berättat om det. Just på grund av de här aspekterna som skam, och rädsla för vad andra skulle tycka och tänka om mig. Jag ville bara glömma det. Jag trodde att det gick att trycka tillbaka. Nu har jag blivit pappa och mognat. Jag har gjort en massa saker, både bra och dåliga. Jag tror att alla kommer till en viss punkt när man faktiskt vill göra upp med sitt förflutna. Jag kunde inte blunda längre.

Feministiskt Perspektiv har sökt Lennart Karlberg, ordföranden för Svenska Friidrottsförbundet, utan resultat.