Det civila motståndet på Syntagmatorget mot den rådande ekonomisk-politiska doktrinen inom den europeiska unionen och Världsbanken handlade om mycket mer än den grekiska statens likviditet. Talet hos människorna som tog torget i besittning och upprättade ett folkråd, tält, soppkök och informationsbord ekade kraven i Nordafrika, Barcelona, USA och Kina.

”Allt för länge har besluten om oss tagits utan oss. Vi är arbetare, arbetslösa, pensionärer, unga, som har kommit till Syntagmatorget för att kämpa för våra liv och för vår framtid. Vi är här därför att vi är medvetna om att endast vi själva kan hitta lösningar på våra problem. På torget ger vi form åt våra krav. Vi kommer inte att lämna torget förrän de som har fört oss hit har gått: trojkan Världsbanken, Europeiska centralbanken och EU, regeringen och alla som exploaterar oss med sina ekonomiska åtgärder. Vi skickar dem ett meddelande: skulden är inte vår! DIREKT DEMOKRATI NU”.

Protesternas nya rytm

Efter att det grekiska parlamentet röstade igenom sparpaketet och polisen lyckats skingra massdemonstrationen i samband med offentliggörandet av beslutet (som befarades utmynna i ett folkligt övertagande av parlamentet) rev polisen sönder allting två gånger. Protesterna har kommit i en ny rytm. Ihärdighetens. Största delen av demonstranterna har gått hem, men på torget finns några kvar dag och natt. Mer än ett uppgivande handlar det om spänd väntan.

Jag frågar vad de tror om framtiden. Kommer sparpaketet att genomföras? Vad kommer att hända med Grekland under de närmaste åren? Jag får svaret att det är långt ifrån över. Det har bara börjat. Parlamentets beslut är bara ett stycke papper. De tyska företagen försöker dölja hur de manipulerar den politiska sfären för egen vinning genom att sprida ryktet att grekernas lättja och överkonsumtion drabbar de tyska arbetarna. Det finns ett litet hopp att de tyska arbetarna fattar läget och ansluter sig till grekernas kamp. I vilket fall som helst kommer staten inte att kunna sälja grekernas allmänna tillgångar utan motstånd! Det grekiska folket kommer att kämpa. Jag frågar vad de tycker om den grekiska statens förbud mot skepp med Gaza som destination. Får svaret att de skäms. Grekland säljer sin kropp och sin själ för pengar. Till ingen nytta eftersom konkursen bara skjuts upp.

En gemensam kamp

Det finns stora likheter mellan Syntagma och Ship to Gaza tänker jag. Efter det grekiska förbudet mot avsegling och några utbrytningsförsök och protester finns det en ny rytm. Ihärdighetens. Största delen av passagerarna har gått hem, men det finns folk på några båtar både dag och natt. Uppgivenhet finns inte, men ilska, ett mått av besvikelse och spänd väntan.

Vad finns det för framtid? Är det slut? Eller är det bara en tid för omorganisering efter de nya villkoren, en tid av nya förberedelser? Greklands förbud är trots allt endast ett stycke papper. Grekland, med stöd av ”kvartetten”, försöker dölja sitt nu uppenbara medansvar till blockaden av Gaza genom att hävda att de förbjuder avsegling som ett sätt att ta ansvar att ”skydda mänskligt liv”. Budskapet lär inte misstolkas av Gazaborna. I vilket fall som helst kommer denna aktion av solidaritet från människa till människa inte låta sig stoppas av en stat som ställer sig över lagen och genomdriver en annan stats folkrättsbrott genom dekret.

Den grekiska staten måste underställa sig lagen och folkets diktat. Denna är en kamp som delas av grekiska folket och Ship to Gaza.