Forskningen spänner över många ämnesområden från diskursanalys till zoologi. Anna Adeniji – som disputerade på en avhandling om äktenskapsmotstånd med titeln Inte den typ som gifter sig? – talade om ”Kronprinsessan och kärleken. En berättelse om Victoria, Daniel och folket”. Hon analyserade talet om kärlek kring prinsessbröllopet, dess gestaltning av relationen mellan monarkin och folket och dess pedagogiska funktion i fråga om att lära sig att se hur ”äkta” kärlek ser ut.

Malin Ah-King – känd som ”posthumanistisk genusvetare” – talade på ämnet ”I betraktarens öga – om naturens mångfald och normer i biologisk forskning”. Hon gjorde en genomgång av könsöverskridande sex hos djuren, hur de kulturella normerna tidigare hindrat forskare från att igenkänna och beskriva dessa beteenden som sexuella och tvärtom hur nya zoologiska perspektiv kan påverka våra uppfattningar om mänskligt kön.

Ett flertal föredrag handlade om ämnen som relaterar genus till etnicitet. Maria Carbin, från Umeå centrum för genusstudier, höll ett intressant föredrag om ”Hedersrelaterat våld – ett problematiskt begrepp ” där hon visar hur inramningen av problemet genom begreppet och dess utgångspunkter bär med sig blindfläckar, felaktiga slutledningar och kontraproduktiva satsningar.

Susan Edwards, från University of Buckingham gjorde en kritisk analys av europeisk statspolitik mot marginaliserade minoriteters klädsel i sin föreläsning ”Stripping Women – Dress Laws – Burqas and Headscarves”. Fataneh Farahani, från Centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer (Ceifo) vid Stockholms Universitet undersökte ”Maskulinitet och sexualitet i olika diasporakontexter” Föredraget handlade om iranska mäns förhandlingar med stereotyper av män från Mellanöstern i västerländska storstäder. Åsa Yttergrens bidrag ”Varför omfattas inte kvinnor utsatta för människohandel av svensk jämställdhet?” visade att grunderna för beviljande av uppehållstillstånd till kvinnor som utsatts för människohandel prioriterar statens intressen framför kvinnornas, det svenska jämställdhetsidealet blir enbart retorik när beslut gäller kvinnor från fattiga länder, menar hon.

Ann-Louise Silfver, från Umeå universitet, talade om risken att exportera västerländska idéer om kön istället för att praktisera ett jämställdhetsarbete utifrån lokala kunskaper i sitt bidrag ”Jämställdhet genom bistånd? Om genus och jämställdhet inom biståndsstödda satsningar på utbildning i Laos”. Det bjöds även på en kritisk turismstudie av Maria Törnqvist: ”Omfamningarnas marknad – tangoturism i Buenos Aires” om ojämlika globala utbyten, svenska kvinnors nyvunna förmåga att förverkliga sin äventyrslust och manlighetens och kvinnlighetens relativa makt i olika kontexter.

Ett annat rikligt representerat forskningsområde vad naturvetenskap och teknik där det i sammanhanget underrepresenterade könets bidrag finns koncentrerade. Staffan Bergwik, Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet, talade om ”Forskning, entreprenörskap, makt. Historiska genusperspektiv på naturvetenskaperna”. Han lyfte fram maktrelationer, tyst samarbete och utanförskap som gömmer sig bakom bilden av naturvetenskapsmän som pionjärer, förnyare och entreprenörer. Relationen mellan manlighet och risktagande behandlades i Fredrik Bondestams föredrag ”Den riskfyllda brandmannen? Om en profession i förändring” och Jeff Hearn och Dag Balkmars ”Men, Cars, and other Creatures”. Ett tema som återkom i May-Britt Öhmans ”Nedan Fördämningarna: Säkerhet, Risk och Resiliens vid de Sub-Arktiska Dammarna” där hon visade diskrepansen mellan den mediala bilden av vattenkraftsverken som vatten som forsar fram med verkligheten som består av torrlagda älvar. Öhman använder begreppet ”feministiska studier” snarare än genusvetenskap och omfattar däri frågeställningar om maktrelationer av olika slag, allt från människa/natur till den svenska statens förhållande till Sápmi.

På den avslutande paneldiskussionen ventilerades bland annat frågan om den nu avslutade satsningen på genusforskning ska uppfattas som temporär och att finansieringen av sådan forskning nu kommer att bli svår? Det konstaterades att det inte tycks finnas några planer på att permanenta satsningen på genusforskning som det har gjorts med andra satsningar. Dessutom innebär den pågående reformen av universitetet (autonomiutredningen) ett mer toppstyrt universitet där kvinnoforskningens plats blir mer beroende av ledningens inställning. Maktanalys är ofta exkluderat från de kunskapsområden som är mest prestigefyllda och har mest tillgång till makt och pengar. Frågan ställdes än en gång om hur vi kommer vidare med att få huvuddisciplinerna att nappa på genusperspektivet? Det påpekades att forskarstafetten är ett försök till svar. Att visa på djupet och bredden i genusforskningen borde ha en legitimerande effekt?

Och visst, jag tänker att även om kvaliteten på denna ”excellenta forskning” varierar som kvaliteten i all annan forskning (vilket blir synligt samtidigt som bredden och djupet under en sådan stafett) så är det en imponerande och inspirerande samling. Men dess fortsatta relevans är knuten till ett levande förhållande till den feministiska aktivismen. Vilken plats genusforskningen får i framtidens universitetsvärld är beroende av samhälleliga styrkesförhållanden som vida överskrider kraften i enskilda rektorers eller forskningsråds tillfälliga välvilja. Det är viktigt att genusforskarna inte glömmer vad som gjorde deras plats möjlig i första hand och vilka allianser som det är viktigast att upprätthålla. Därför passade jag på att bjuda alla (och jag upprepar det här) att utnyttja den arena för inomfeministisk diskussion som Feministiskt Perspektiv erbjuder.