Svenska folkets inställning till mångfald är klart tolerant, eller positiv när det gäller arbete, men delvis negativ när det gäller kultur och bostad. Vidare är inställningen mer negativ beträffande religion. Det konstaterar Mångfaldsbarometern som fastställer trender i attityder genom att jämföra resultat från åren 2005 till 2011.

Andelen svenskar med extremt negativa attityder till mångfald har minskat till 4,9 procent jämfört med 2010 års mätning som låg på 5,7 procent. Det är framförallt män som har extrema negativa attityder, 6,53 procent jämfört med 3,52 procent för kvinnor. Grundskoleutbildning som högsta avslutade utbildning associeras starkt med extrema negativa attityder, 7,2 procent. Bara 1,2 procent av dem med högskoleutbildning hade samma extrema negativa attityd.

Kvinnor mer toleranta enligt undersökningen

Årets resultat stärker bilden av att det särskilt är kvinnor och personer med högre utbildning som är de mest toleranta, eller positiva till så kallad etnisk mångfald. Tendensen att de som endast har grundutbildning är de som är mest negativa till mångfald försvagas i årets mätning. Bland ungdomar med gymnasieutbildning som högsta avslutade utbildning försämras attityderna till etnisk mångfald. De positiva attityderna till mångfald är övervägande i stor majoritet, samtidigt som ett resultat från denna studie visar att svenskar i regel inte umgås med utomeuropeiska invandrare i någon större utsträckning.

Trots att inställningen till etnisk mångfald i stort sett är positiv, finns det indikatorer på att höga krav ställs på invandrare i allmänhet.Påståendet ”invandrarna har skyldighet att anpassa sig till vårt lands vanor” fick 81,1 procent av instämmande svar. 40 procent instämde i påståendet ”många utlänningar kommer till Sverige bara för att utnyttja våra sociala förmåner” – nästan på samma nivå som år 2009 och 2010. En majoritet av den svenska befolkningen anger också att vissa invandrargrupper inte kommer att kunna integreras i det svenska samhället.

– Man skulle kunna säga att svenskarna har en positiv attityd till invandrare men att man anser att dessa skall hålla sig på avstånd och acceptera svensk kultur, säger Orlando Mella, professor i sociologi vid Uppsala universitet.

Svårtolkade resultat

Fredrik Hertzberg, arbetslivsforskare och doktor i etnologi vid Stockholms Universitet, menar att resultaten är i Mångfaldsbarometern är svårtolkade:

– Att uppgifterna är svåra att tolka kan delvis kopplas till metoden. En svarsenkät med kryssalternativ är en sak, mänskliga åsikter, känslor och handlingar beskrivna i den situation där de ”naturligt” dyker upp är något delvis annat.

– Men det är väl intressant att så pass många säger sig ha positiva erfarenheter av möten med personer med utländsk bakgrund. Det tydliggör att Sverigedemokraterna är ute i ogjort vatten. Men jag tycker också är sorgligt att så många kräver en hård anpassning till föregivet svenska normer.

Fredrik Hertzberg konstaterar att mångfaldsbarometern innehåller både bra och dåliga nyheter:

– Man kan ju tolka resultaten som att mångkulturalismens imperativ saknar folklig förankring. Bland de dåliga nyheterna finns ju också intoleransen mot burka och niqab.

Andelen svenskar som bedöms visa extremt stort motstånd till islam blir detta år 20,1 procent och minskar därmed något i mångfaldsbarometern jämfört med år 2010 då det var 23,6 procent.

Namnkunniga postkoloniala feminister har uttryckt stark misstro mot Mellas metoder. Bland andra forskarna Paulina de los Reyes och Irene Molina hävdar att undersökningen reducerar människor till ”invandrare” som ”svenskar” har rätt att gilla eller ogilla. Feministiskt initiativs talesperson Sissela Nordling Blanco är inne på samma linje:

– Studien befäster ju kategorier och föreställningar om ”invandrare” genom att lägga fram svaralternativ som att ”invandrarna har skyldighet att anpassa sig till vårt lands vanor” vilket utgår från svenskhet som norm. Högutbildade framstår som mer ”toleranta”, men det säger ingenting att någon är ”tolerant” mot ”invandrare” eller ”mångfald”. Det blir inget ifrågasättande av att de här kategorierna eller av vilka som har makt att utöva strukturell diskriminering.

Fredrik Hertzberg delar kritiken:

– Den här sortens undersökningar kommer aldrig att berätta hela historien om etniska relationer i Sverige.