Glöm Biutiful, Drive, Shame, The King’s Speech, 127 timmar, The Social Network, Huvudjägarna, Oslo 31 augusti, Play, Inception, True Grit, The Lincoln Lawyer, Catfish och alla andra hyllade och sevärda filmer som kom 2011.

När FemPers listar årets bästa filmer krävs det inte bara att filmen är bra utan även att den har en kvinna i en bärande roll och/eller innehåller problematik kring könsroller och sociala strukturer.

1. Blue Valentine

Regi: Derek Cianfrance

En realistisk och sorglig kärlekshistoria som skakar och berör. Michelle Williams gör en oerhört trovärdig gestaltning som Cindy i huvudrollen (den andra huvudrollen innehas av Ryan Gosling). Filmen handlar om det vardagliga i en relation som krackelerar och visar vägen från den första förälskelsen till sorgeprocessen när känslorna tar slut.

Filmen väcker mycket intressanta tankar kring könsroller där kvinnan automatiskt blir den onda eftersom mannen envisas med att vara den slarvige charmören med stort hjärta som alltid kommer undan från ansvar. Williams, som för övrigt är en av mina favoritskådespelare, Oscarsnominerades för sin roll.

2. Black Swan

Regi: Darren Aronofsky

Fantastisk film om perfektion, prestation, sexualitet, besatthet, makt och självdestruktivitet hos unga kvinnor i balettvärlden och i synnerhet hos balettstjärnan Nina (Natalie Portman).

Filmens intressanta ämnen tillsammans med Natalie Portman, som helt rättvist belönades med Oscar för bästa huvudroll, och viktiga biroller med Mila Kunis och Winona Ryder gör att Black Swan hamnar på en hedrande andra plats.

3. Hanna

Regi: Joe Wright

Filmen recenserades i FemPers tidigare i år. Jag skrev bland annat: ”Det är både sällsynt och befriande, närmast unikt, att ta del av två välskrivna kvinnoporträtt i genren action/thriller och dessutom få en eskapistisk njutning för den kräsne cineasten”.

Tack, Joe Wrigt, för att det är Saoirse Ronan och Cate Blanchett som har tillskrivits de stora, coola hjälte och skurk-rollerna och inte Eric Bana vars karaktär inte är i fokus och det är inte heller hans rollprestation man minns.

4. Rabbit Hole

Regi: John Cameron Mitchell

Jag älskar Nicole Kidman ända sedan jag såg Bangkok Hilton när jag var barn. Även om Kidman har botoxat sönder sitt ansikte så finns de starka uttrycken och närvaron i varje gest fortfarande där. Hon ger trovärdighet åt komplicerade karaktärer i svåra livssituationer, så även i denna film.

I Rabbit Hole spelar hon en mamma, Becca, vars barn omkommer i en bilolycka. Trots filmens svåra ämne är den stundtals riktigt rolig och gränsar till tragikomik. Filmen är fylld av intressanta kvinnor i birollerna, bland andra Dianne West som gör en riktigt bra roll som Beccas mamma.

5. Dogtooth

Regi: Giorgos Lanthimos

Filmen handlar om en familj där pappan i huset håller sina tre barn isolerade från omvärlden. Den enda utomstående som får tillåtelse att tillträda huset är en labil kvinna från pappans jobb.

Pappan betalar henne för att lära sonen att ha sex och bli ”man”, detta är ett exempel på hur filmen problematiserar kring könsroller. Dogtooth är mardrömslik och provocerande, men är samtidigt väldigt stark och tankeväckande. En film att hata eller älska.

6. Niceville

Regi: Tate Taylor

Ett något klyschigt manus till trots, är Niceville en otroligt charmig, underhållande och gripande film som bygger på den bästsäljande boken med samma namn. Dessutom är det en film med bara kvinnor i rollistan, de få män som är med i filmen är pojkvän eller liknande, ett bihang helt enkelt, en funktion som i 99 fall av 100 annars tillskrivs skådespelerskor.

De unga stjärnskotten Emma Stone, Bryce Dyllas Howard och Jessica Chastain är mycket bra i sina roller men starkast lyser Viola Davis (Oscarsnominerad för sin biroll i Tvivel från 2009) som hushållerskan Aibileen Clark.

7. Apflickorna

Regi: Lisa Aschan

En av årets bästa svenska filmer och Lisa Aschans långfilmsdebut. Jag var inte fullt så förtjust som många andra kritiker när jag såg den, men den har växt enormt efter att jag lämnade salongen för några månader sedan. Filmen handlar om två tonårstjejer, Cassandra och Emma, och om maktkampen och det sexuella spelet dem emellan.

Det bästa med filmen är inte huvudpersonernas historia, utan scenerna med Emmas lillasyster Sara. Hon famlar efter sin identitet i gränsen mellan barn och tonåring. En talande scen är när hon blir tillsagd av en badvakt att bära bikiniöverdel på simskolan, och inte bara badbyxor.

8. Sarahs Nyckel

Regi: Gilles Paquet-Brenner

En andravärldskrigetfilm (baserad på en bok) om hur kriget får konsekvenser, inte bara för dem som genomlider fasorna utan även för kommande generationer. Här möter vi 10-åriga Sarah Starzynsky (Mélusine Mayance) som i ett försök att rädda sin lillebror låser in honom i en lönnskrubb i lägenheten i Marais, strax innan hon och resten av familjen blir bortförd.

Parallellt med den storyn spelar Kristin Scott Thomas en nutida journalist, vars historia som vävs ihop med Sarahs. Filmen är gripande och välspelad, Kristin Scott Thomas som vanligt fantastisk, men det är unga Mayance som bär hela filmen. Hennes förtvivlan, kämpaglöd och påhittighet ger mig gåshud.

9. Conviction

Regi: Steven Soderbergh

Jag har en förkärlek för rättegångsfilmer som JFK, Dead man walking, Sleepers och så även för denna spännande och gripande film som gick direkt till dvd. Filmen är baserad på en sann historia där Hilary Swank spelar huvudrollen som systern som försöker få sin fängslade bror frikänd.

Hennes starka övertygelse om att hennes bror inte är skyldig till mord gör att hon gör allt för att få fram sanningen. Filmen påminner om Erin Brockovich även om Conviction saknar den filmens humor. Minnie Driver, Juliette Lewis och Melissa Leo gör underbara biroller.

10. Winter’s Bone

Regi: Debra Granik

Motivering: 17-åriga Ree Dolly letar efter sin försvunna pappa bland fattigamerikas kriminella gäng. Hon har tvingats bli vuxen för tidigt och Jennifer Lawrences makalösa gestaltning räckte till en Oscarsnominering.

Winter’s Bone är ett mörkt och spännande drama men är bitvis långsam och hade inte nått upp till topp-tio-listan om det inte hade varit för Lawrences insats.