Lena Martinsson, som nyss befann sig i en ödelagd Tharöknen i Pakistan, möts vid hemkomsten av en tvivelaktig berättelse om kapitalismens och mikrolånens förträfflighet.
Jag fick ett julkort från Studentlitteratur. Rött och fint och dekorerat med snöflingor. På insidan fanns en bild av två etiopiska flickor och en text som berättade att i Sverige önskar sig barn datorspel och legomodeller medan många barn i byn Silti Aynage i södra Etiopien önskar sig att få gå i skolan. Det finns 156 flickor i området och 15 av dem är i riskzonen för att bli offer i trafficking.
Studentlitteratur berättar att de stödjer flickorna med skolmaterial, skoluniformer och stödundervisning. De bidrar till sociala aktiviteter och uppmuntran till fortsatt skolgång. Dessutom lovar Studentlitteratur att de ska stödja de 15 mest utsatta flickorna genom att erbjuda deras vårdnadshavare mikrokrediter och utbildning i företagande. Allt för att stärka deras ekonomi. Studentlitteratur avslutar med att det är ett projekt som de är stolta över att bidra till.
Hm, tänker jag, det är detta Studentlitteratur kan lägga sina vinstpengar på? Att sprida kapitalism i världen? Med mikrolån ska man kunna lösa all världens problem. Det är ett individualiserat tänkande där tron ställs till individens företagande. Utbildning till företagare och lite pengar sedan är du på banan ska du se! Att det också handlar om flickor är naturligtvis ingen tillfällighet. Med lite kapitalism får vi ju jämställdhet. Tanken att det kan finnas exploaterande krafter, lokalt som globalt, som borde bekämpas trängs undan. Ta ett mikrolån istället!
Mikrofinanslånen gör inte bara något med människor långt bort. Julkortet var ju skickat till mig. Ja jag är ju teoretiskt med om att skapa vinsten eftersom jag är en av Studentlitteraturs författare. Med julkortet sprids en bild av kapitalismens förmenta förmåga att skapa välstånd och jämställdhet. Kapitalistisk ideologi i nyliberal förpackning som julklapp! Jag lägger trött kortet åt sidan på köksbordet.
Själv har jag precis kommit hem från en resa till Pakistan och Tharöknen där jag bland annat återknöt kontakten med två kvinnor, Sushma och Sonia som arbetar för kvinnors rättigheter och för sina döttrars möjlighet att gå i skola. De visar mig runt i sina respektive byar och pekade på alla de hus som fallit samman i de skyfall som drabbade provinsen tidigare i höstas. Det är kvinnorna som är ansvariga för att bygga upp husen igen. Männen letar arbete i andra områden.
Sushma berättade att organisationen Thardeep snabbt var på plats efter regnen och erbjöd mikrolån, lån som skulle användas för att bygga upp husen eller för att starta en business. Jag frågade vad det var för business som de tänkte sig att starta. Jag var uppriktigt undrande eftersom möjligheten att tjäna några pengar i området nästan inte existerar. Vad var tanken? Att alla skulle starta små kiosker? Men vem skulle handla i dessa? Jag fick inget svar alls.
Många hade dock lånat och lånat mycket, man behöver ju sina hus och hit ut kommer vare sig pakistanska staten eller andra NGO:s för att hjälpa till i den nödsituation som uppstått. Vad skulle man ha gjort? En annan kvinna berättar att man nu väntar på att Thardeeps ska komma tillbaka så att man kan låna i nästa omgång. Jag får också besked om att räntan ligger på 10 procent och att de första återbetalningarna av det första lånet ska ske ungefär samtidigt som man erbjuds låna igen.
Berättelserna från Tharöknen är ett exempel på de sammanhang som lån kan ges i. Människor som inte lever i en kapitalistisk ekonomi exploateras av den och dras in i en problematisk lånehärva som möjligen ser fin ut på papper. Se så mycket mikrolån vi fixat, så många företag som bildats! Thardeep kan gå till sina donors och visa på sina framgångar.
Men vad händer när lånen inte går att betala tillbaka och man lånar nya pengar för att betala de gamla skulderna? Thardeep som bland annat stöds av Rädda barnen och US Aid har gjort så här förut. I en rapport från organisationen BLLF Sweden läser jag att när inte människorna kunde betala tillbaka lånen den gången åkte organisationen ut med polis för att få tillbaka pengarna. Låntagare misshandlades men protesterade också. Andra betalade genom att ta nya lån av exempelvis jordägare och hamnade i skuldslaveri.
Men för omvärlden med en märklig tilltro till kapitalism och med en nyliberal tro på den frie entreprenören som lösning på alla problem kändes det kanske fint.
