Hej Freja Hallberg, producent på PotatoPotato, varför sätter ni upp Historia A?

– Det började med att jag läste om den statliga utredningen Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia (SOU 2010:10), där det visades hur få kvinnor som förekommer i historieböckerna. Men det allra värsta var att det förekom färre kvinnor ju längre fram i tiden vi kom. Då blev den här jävla strukturskiten så tydlig igen. Då började vi läsa rapporten och förfasades. Inte ens de ytterligt få kvinnor vi kände till, som Marie Curie, till exempel fanns med i böckerna. Vi tänkte att några kvinnor måste ändå finnas! Så då läste vi Nina Burtons ”Den nya kvinnostaden” och upptäckte berättelse efter berättelse om kvinnor som uträttat stordåd!

– Där fanns till exempel en kvinna, Hroswita af Gandersheim, som var dramatiker på 900-talet och var först med att blanda stilar – långt innan Shakespeare som ju är den som fått äran av att ha uppfunnit det greppet. Och där fanns en annan kvinna, Maria Sibylla Merian, som kategoriserade alla blommor och som Linné stödde sig på i sitt arbete. Vi hade trott att problemet var att det var svårt att få någon information om de här kvinnorna, men det visade sig att bara vi visste vad vi letade efter så fanns det hur mycket som helst som kom fram bara genom en enkel sökning på nätet.

– Vi läste på under ett år och nu har vi försökt visa på dagens censur av det som hänt innan. Ta till exempel Madame de Pompadour som idag bara omnämns som den franske kungens älskarinna men som i själva verket var statsminister under den tid då Frankrike var ett av världens mäktigaste länder. Hon satt med på varenda möte och var med på vartenda beslut om krig och allting. Men i böckerna nöjer man sig med en slapp och anakronistisk översättning av det franska ”maîtresse” som betydde något annat än dagens älskarinna.

Vad kommer publiken få se på scenen?

– De kommer få se så många berättelser om enastående kvinnor i historien! Vi problematiserar och försöker kommentera dagens bild, men framförallt vill vi berätta en massa interessanta historier ur nya perspektiv. Det mest radikala vi kan göra är att berätta om alla de här kvinnorna som inte har fått plats! Vi vill att publiken ska få tillräckligt mycket kunskap för att kunna leta vidare själva när de får en känsla av allt som vi har gått miste om. Dessutom vill vi att Historia A ska vara mer än bara en föreställning. Vi har till exempel skrivit en låt där vi upprepar alla namn på framstående historiska kvinnor och en twittersida där namnen finns. Vi kom på att vi hela tiden refererar till alla de här gubbarna och männen i alla möjliga sammanhang och befäster deras position. Så nu försöker vi, även privat, att använda namnen på kvinnor istället, för att införliva dem i medvetandet på samma sätt.

Vad hoppas ni uppnå med projektet?

– Vi vill att det ska pratas mer om de här kvinnorna. Och att vi ska lära oss att tänka på att inte upprepa den här censuren, bland annat genom att se till att använda namnen. Vi har lagt många föreställningar på dagtid så att skolklasser ska kunna komma. Och pensionärer och arbetslösa och nattarbetare… Men framför allt hoppas jag att historieböckerna skrivs om. För under vårt arbete blev det så uppenbart att det inte är så att det inte finns något skrivet eller forskat om de här kvinnorna. Det är bara att ta med det i böckerna!