Kvinnoorganisationer i Latinamerika och Karibien kallar mötet med den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, CIDH, historiskt. Vid mötet rapporterades de kränkningar mot kvinnornas reproduktiva rättigheter som staterna i regionen gör sig skyldiga till.
Med utgångspunkt från det mötet, uppmanade CIDH regeringarna att fullt ut garantera kvinnorna möjlighet att lagligt avbryta en graviditet och att inte kriminalisera de kvinnor som gör abort.
Sergia Galván, från Kollektivet Kvinna och Hälsa i Dominikanska republiken och samordnerska för kampanjen 28 september för avkriminalisering av abort i Latinamerika och Karibien, ansåg att ”den här sammankomsten har stor strategisk betydelse för avkriminaliseringen och/eller legaliseringen av abort i regionen”.
Tillsammans med Margarita Rivas, från en liknande organisation i El Salvador, var det hennes uppgift att beskriva 30 år av våldtäkter, incest, dödsfall på grund av utebliven vård, och fängslanden av kvinnor som aborterat. Sergia Galván underströk att ”det som händer i den här salen är av enorm politisk symbolik, för det öppnar dörrarna till ett nytt debattlandskap och bekräftar från officiellt håll det vi utifrån feminismen alltid förkunnat: att anspråket på självbestämmande över kvinnors kroppar är en fråga om mänskliga rättigheter”.
Hon upprepade att ”vi lyckas påverka våra partners, men nu är utmaningen att åstadkomma politiska åtaganden, att testa systemet och testa oss själva i att bygga allianser och samverka så att vi på ett kreativt sätt kan konstruera om kartan över kvinnors reproduktiva rättigheter.”
Juristen Ysabel Marin, från Perus centrum för främjande och försvar av sexuella och reproduktiva rättigheter sa: Det här mötet har varit en milstolpe i försvaret av kvinnors mänskliga rättigheter, eftersom det är första gången CIDH beviljar ett möte för att behandla problemen som genereras av kriminaliseringen av abort i våra länder, liksom den bristande tillgången till abort även när det är lagligt att avbryta en graviditet”.
”I Perus fall innebär underlåtenheten att genomföra planen för terapeutisk abort (aborter som utförs med hänsyn till moderns hälsa) att mängder av kvinnor och tonåringars rätt till liv och hälsa äventyras.”, berättade hon.
Marín sade att nästa steg är att invänta rekommendationerna som CIDH utfärdar de kommande veckorna. Nu väcks även nya förväntningar på inrikespolitiken i Peru. ”Vi hoppas att rekommendationerna ska leda till att hälsodepartementet genomför sin plan för en säker och tillgänglig abortvård.”
Vanessa Coria Castilla, representant för GIRE, en grupp som informerar om planerad reproduktion i Mexiko, var också nöjd med resultatet av mötet.
”Det hårda arbetet var värt mödan. Tack alla för tilliten till det här initiativet och till oss som var där för att representera era och regionens kvinnors röster. För era insatser, lyckönskningar och goda vibbar, som nådde förhandlingen och smittade alla deltagare med de rätta orden och den rätta betoningen.” berömde hon.
Aktivisterna som deltog i mötet fortsatte att insistera på att deras respektive land ska garantera kvinnors reproduktiva rättigheter. Representanten från kvinnorättsorganisationen IPAS, Marta María Blandón, rapporterade om att i Nicaragua och El Salvador är kvinnors reproduktiva förmåga föremål för politisk förhandling i valprocesserna med avsikten att ”söka största möjliga begränsningar för kvinnorna”.
Blandón kommenterade att Nicaragua ”förutom de oroande siffrorna som vi tagit del av och som visar vidden av problemet med aborter, och den direkta kopplingen till garantin för mänskliga rättigheter, chockerade kvinnors berättelser från olika länder i regionen, som på senare tid varit offer för kriminaliseringen av abort, stigmat kring abort och staternas orättfärdiga hantering av frågan.”
Bland dessa fall nämnde hon kvinnor som fängslats och våldtagna flickor som nekats aborter även när de är tillåtna enligt lagen. ”Inför sådana bevis, uttryckte CIDH:s delegater sin totala avsky och sitt fullständiga åtagande att förändra dessa kvinnors verklighet.”
Delegaterna uttryckte inte bara förvåning ”över att sådant fortsätter att hända under detta sekel”, utan konstaterade även ”att det inte handlar om enstaka eller isolerade fall, utan en generell tendens”.