Det har varit ett späckat schema de senaste dagarna i Strasbourg för Eva-Britt Svensson. Under Internationella kvinnodagen skulle tolv möten hinnas med utöver debatter, presskonferenser och media. Nu sitter hon på sitt avskalade kontor på sjätte våningen och betar av intervjuerna som inte hanns med.

I sommar har hon varit ordförande i Europaparlamentets jämställdhetsutskott i två år. På pappret heter det fortfarande FEMM, vilket syftar på Kvinnoutskottet, men Eva-Britt Svensson är trött på kvinnofrågor och har på eget bevåg döpt om kommittén till Jämställdhetsutskottet och allt fler hakar på.

– Det har ju alltid varit kvinnorna som har startat jämställdhetsarbetet, och ofta har vi ju fått göra det utan män, då blir det klassat som en fråga för kvinnor. Det synsättet är vi på väg bort ifrån, men det finns mer av det på EU-nivå, säger hon.

Att många i Europaparlamentet fortfarande verkar tycka att jämställdhet är en kvinnofråga syns tydligt i Jämställdhetsutskottets sammansättning, bara 5 av de 61 ledamöterna är män. Eva-Britt Svensson tror att det framför allt handlar om utskottets låga status, men är också övertygad om att det kommer att bli bättre den här mandatperioden i jämförelse med förra.

– Innan jag tillträdde hade vi hade en ordförande [Záborská] som ansåg att abort inte skulle tillåtas även om kvinnans liv var i fara. Det ledde till att statusen blev ännu lägre. Jag är helt övertygad om att fler män kommer att vara aktiva i utskottet nästa mandatperiod, för under mitt ordförandeskap så har vi fått utskottet att bli seriösare, och fått högre status och då kommer också fler män.

Pengarna och kärnfrågorna

De senaste veckorna har frågan om kvotering till bolagsstyrelser diskuterats flitigt runtom i Europa. Debatten tog ordentlig fart när EU-kommissionär Viviane Reding hotade med lagstiftning om inget görs för att öka det alarmerande låga antalet kvinnor i Europas bolagsstyrelser. För Eva-Britt Svensson är kvotering ett nödvändigt verktyg men hon är också rädd att Viviane Redings fokus på de ekonomiska aspekterna gör att de feministiska kärnfrågorna tappas bort.

– Jag ger henne delvis rätt, jag använder samma retorik när jag pratar med bolagen, men vi får inte förringa betydelsen av jämställdhet, för det måste ju finnas även om det inte är lönsamt för bolagen. Jag är lite trött på att vi ska försöka locka till oss det här genom andra argument, hur stark feminist är man då?

Under sin tid som ordförande i jämställdhetsutskottet har Eva-Britt Svensson arbetat med en mängd frågor som aborträtt, mäns våld mot kvinnor och könsstereotyp reklam. Men den största utmaningen just nu menar hon ändå ligger i att säkra kvinnors rätt och möjlighet till egen försörjning. Enligt EU-kommissionens årliga jämställdhetsrapport har glappet mellan andelen kvinnor och män som arbetar minskat lite och är nu nere på 12,9 %, men i flera enskilda länder är skillnaderna betydligt större än då.

– Det är grunden, det är plattformen. Och med en sysselsättningsgrad som är så låg och med de osäkra deltidsanställningar som många kvinnor har, om de har en anställning över huvudtaget, så är det ett hinder för jämställdheten för kvinnorna i unionen, säger Eva-Britt Svensson.

En ständig kamp

I oktober röstade Europarådet ja till en resolution som ger vårdpersonal runtom i Europa större möjligheter att vägra att utföra aborter av samvetsskäl. Ett tydligt tecken på att abortmotståndet är fortsatt starkt. Men i Europaparlamentet har kritikerna blivit färre, mycket tack vare att abortmotståndarnas lobbyister inte längre har något stöd i Jämställdhetsutskottets ledning, menar Eva-Britt Svensson.

– Hade du frågat mig när jag började, när Záborská var ordförande, så hade jag sagt att det dröjer 20 år innan vi har en majoritet för rätt till abort i parlamentet.

Lyckligtvis hade hon fel. Inför FN:s kvinnokonferens i New York 2010 antog parlamentet en resolution som garanterar kvinnors rätt till sin kropp och sin sexualitet.

– Det är visserligen inte lagstiftning, men nu kan jag i alla fall säga att parlamentets majoritet tycker att aborträtten ska finnas, och det är ett stort framsteg.

Även om motståndet i Europaparlamentet har minskat så är det viktigt att aldrig luta sig tillbaka och tro att slaget är vunnet. Så länge det finns ett motstånd så är aborträtten hotad, menar Eva-Britt Svensson.

– Så är det med många jämställdhetsfrågor, vi kan inte sätta oss ner och tro att vi har uppnått någonting. För det finns starka motkrafter och det handlar ju om makt och kontroll.

Att kämpa ensam

Eva-Britt Svensson ger lätt intrycket av att ha oändligt med driv och det är lätt att förstå att hon får med sig folk när hon argumenterar. Men i vissa frågor är de fortfarande en liten skara som drar ett tungt lass. En av dem är kampen för att EU ska införa den svenska sexköplagstiftningen från 1999.

– Jag är faktiskt rätt trött på att vi är så få som driver den svenska sexköpslagen i EU, jag känner att jag är ganska ensam. I arbetet med traffickingdirektivet är det flera som tycker att vi ska kriminalisera de som är offer, men då är vi ju tillbaka till det som Záborská ville, att vi skulle uppmana affärsresemän att inte köpa sex av traffickingoffer. Men vem tror att någon går in på en bordell och frågar är fröken offer för trafficking?

För att övertyga sina kollegor i Europaparlamentet vill Eva-Britt Svensson peka på sambanden mellan antalet offer för sexslavhandel och prostitutionslagstiftningen.

– Det är jätteviktigt att vi inte ger efter för den andra sidan, för då är vi inne på en farlig väg. Ja, det är fel att köpa sex av barn, ja det är fel att köpa sex av traffickingoffer, det är fel att köpa sex av alla! Vi är inga slavar, slavhandeln vill vi inte ha tillbaka.

Stöd till kvinnorörelsen i Nordafrika

Det högtidliga firandet av Internationella kvinnodagen i Europaparlamentet var i Eva-Britt Svenssons ögon till största delen en läpparnas bekännelse till jämställdhetsfrågorna. Som ordförande i Jämställdhetsutskottet gör hon mycket mer än att hålla brandtal i plenisalen en dag om året. Dagen innan vi ses har hon haft ett seminarium med kvinnor från Tunisien, Egypten, Västsahara och Marocko.

– Det finns starka kvinnor där men kvinnorörelsen är svag, de har svårt att nå ut till alla kvinnor och ska de få med sig alla kvinnor så kan de inte peka på att det här säger kvinnorna i Europa, absolut inte. Men vi kan stödja de organisationer som redan finns, lyssna på vilka behov de har och se vad vi kan göra för att stötta.

– Samtidigt går det inte att generalisera, det ser väldigt olika ut i olika länder. Men något man definitivt måste sluta med när de gäller kvinnorna i de här länderna, det är att hela tiden blanda in deras muslimska tillhörighet. Att göra skillnad på kvinnor med och utan huvudduk. Det måste vi lämna bakom oss, säger Eva-Britt Svensson.